The OC
Jag trodde att det bara fanns ett himmelrike (?)
Tillsammans med min fru åkte jag på en roadtrip idag. Slutdestinationen var Orange County, Newport/Laguna Beach. Jag brukar ha ganska gott självförtroende, men just nu känns det som om mina ord bara smutsar ner den underbara upplevelse jag idag varit med om. Men så länge ni inte själva besökt stället eller har för avsikt att göra det inom kort får ni nöja er med denna mediokra beskrivning.
Så fort vi närmade oss Orange Countys gränser så var det som att entra en scen. Det hela kändes som välgjorda kulisser med en magnifik ljussättning och en vag bakgrundsmusik kunde anas i fjärran. Hela kroppen fullständigt bombades med endorfiner och stämningen var allmänt andlig. För er som sett serien "The OC" så måste jag tyvärr meddela att dess regissör inte lyckats fånga paradiset på ett fördelaktigt sätt. Det var så mycket vackrare än jag vågat hoppas på.
Väl framme I Laguna Beach hoppade vi i våra högklackade skor, krängde på oss bling-blinget och tog mer läppglans på läppglanset. Vi var fast beslutna att detta var våra hemtrakter och alltid lurar man någon. Döm oss inte, vi vet redan att vi är fake. Men just nu så är det vad som driver oss.
Det hela var ett litet kustsamhälle med mysiga små hus och butiker. Det enda som skilde detta ställe från allt annat vi sett var att det Laguna Beach verkade ha varit med i en slags "Pimp my ride" version. Hur som helst så satte vi oss på en mycket anrik restaurant, högt belägen och med utsikt över havet och gräddhyllan. Vi avnjöt en av de bästa måltiderna någonsin och lyxade till det med en flaska, ganska dyrt, vin. Dock försvann en del av glamour känslan när vår servitör helt random drog bort halva kostnaden på flaskan. Såg vi fattiga ut eller stötte han på oss? Jag tror inte att han stötte på oss för han såg ganska gay ut. Som tack så stal Amanda sin servett. Sin linne servett. Förlåt karma.
Efter middagen, vinet och efterrätten begav vi oss till stranden. Dock mellanlandade vi på Starbucks och köpte med oss varsin kaffe. Vet inte vilket nummer av mentala orgasmer som stranden tilldelas, men den var helt oslagbar.. Vindarna var lite lenare mot huden, sanden trängde djupare in mellan tårna och solens strålar värmde mer.
När vi till slut var tvungna att ge varandra varsin välplacerad örfil för att vakna ur vår koma, så begav vi oss till vår bil. Sedan bar det av till Laguna hills för att fortsätta självspäkningen. Det kändes nästan att någon skulle komma och ta betalt bara för att man tittade på husen som låg där... Till slut blev det för mycket för våra små svenne hjärnor. Så vi åkte hem till Santa Monica igen. Det är också underbart vackert, men alla mexikanare jämnar ut balansen så att man inser att man är på jorden och inte i himmelen. 
Every passing minute is another chance to turn it all around
over and out.
Santa Monica piren
Inget annat än ren lycka.
Hade en mycket anrik afton igår. Jag och fröken Sälle tog oss ner till Third Street. Vandrade runt i kvällsmörkret och njöt av stämningsfull belysning från butikerna såväl som ljusdekorationerna i träden. Lyssnade till gatumusikanterna, som till skillnad från hemma inte sitter och misshandlar något stackars instrument och stinker piss. Här har de faktiskt talang. Vi satte oss på Starbucks och drack kaffe och pratade om allt och inget.
När stället tillslut stängde tog vi en promenad till Santa Monica piren. Även detta resulterade i en påtaglig gåshud till följd av behag. Satte oss på en bänk och tittade på vågorna och bara andades in de friska havsvindarna. Sen kom det helt oväntat en självmordsbombare och sprängde både mig, Johanna och hela jävla piren... Typ...
Efter många om och med bestämde vi oss för att bege oss hemåt. När vi började närma oss vår lägenhet så möttes vi av en klart oväntad syn. Någon hade hängt ut en liten, svart klänning och ett diadem på en galge på sin brevlåda. Genast börjar ju fantasin att bygga upp oändligt många teorier. Men jag och Johanna kom överens om att följande scenario utspelat sig.
"Den äkta maken ligger i godanro och sätter på något ryskt fnask han plockat upp som en liten belöning på arbetsdagens slit. Han förtjänar det, dessutom vill hans fru inte släppa till, det har hon inte gjort sedan deras 4e barn såg dagsljus för första gången. Frun, som egentligen ska vara på sitt kvällskift som bensinmacksbiträde känner sig lite krasslig och beger sig hemåt. När mannen hör sin hustrus alltför tunga steg, till följd av den övervikt hon lyckats addera på sin forna slanka kropp, får han eld i röven. Ut med dagens fångst genom fönstret, fort så in i helvete. Men ajdå. Han glömde kasta ut kläderna efter. Så när frun helt enkelt hittar den näst intill icke befintliga klänningen och det osmakliga diademet så agerar hon på rutin, eller möjligtvis överlevnadsinstinkt. Utan att ens fälla en kommentar hänger hon ut munderingen på framsidan huset, så att dess rätta ägare ska få tillbaka sina tillhörigheter. För frun vet en sak. Hon är 45 kilo för fet och 12 år av misskötsel ifrån att någonsin kunna rekrytera en ny make. Hon gör det hon är bäst på. Blundar, förtränger och ställer sig lydigt vid spisen. Om hon ändå kunnat stanna kvar på jobbet..." Another day another drama.
over and out.
Hade en mycket anrik afton igår. Jag och fröken Sälle tog oss ner till Third Street. Vandrade runt i kvällsmörkret och njöt av stämningsfull belysning från butikerna såväl som ljusdekorationerna i träden. Lyssnade till gatumusikanterna, som till skillnad från hemma inte sitter och misshandlar något stackars instrument och stinker piss. Här har de faktiskt talang. Vi satte oss på Starbucks och drack kaffe och pratade om allt och inget.
När stället tillslut stängde tog vi en promenad till Santa Monica piren. Även detta resulterade i en påtaglig gåshud till följd av behag. Satte oss på en bänk och tittade på vågorna och bara andades in de friska havsvindarna. Sen kom det helt oväntat en självmordsbombare och sprängde både mig, Johanna och hela jävla piren... Typ...
Efter många om och med bestämde vi oss för att bege oss hemåt. När vi började närma oss vår lägenhet så möttes vi av en klart oväntad syn. Någon hade hängt ut en liten, svart klänning och ett diadem på en galge på sin brevlåda. Genast börjar ju fantasin att bygga upp oändligt många teorier. Men jag och Johanna kom överens om att följande scenario utspelat sig.
"Den äkta maken ligger i godanro och sätter på något ryskt fnask han plockat upp som en liten belöning på arbetsdagens slit. Han förtjänar det, dessutom vill hans fru inte släppa till, det har hon inte gjort sedan deras 4e barn såg dagsljus för första gången. Frun, som egentligen ska vara på sitt kvällskift som bensinmacksbiträde känner sig lite krasslig och beger sig hemåt. När mannen hör sin hustrus alltför tunga steg, till följd av den övervikt hon lyckats addera på sin forna slanka kropp, får han eld i röven. Ut med dagens fångst genom fönstret, fort så in i helvete. Men ajdå. Han glömde kasta ut kläderna efter. Så när frun helt enkelt hittar den näst intill icke befintliga klänningen och det osmakliga diademet så agerar hon på rutin, eller möjligtvis överlevnadsinstinkt. Utan att ens fälla en kommentar hänger hon ut munderingen på framsidan huset, så att dess rätta ägare ska få tillbaka sina tillhörigheter. För frun vet en sak. Hon är 45 kilo för fet och 12 år av misskötsel ifrån att någonsin kunna rekrytera en ny make. Hon gör det hon är bäst på. Blundar, förtränger och ställer sig lydigt vid spisen. Om hon ändå kunnat stanna kvar på jobbet..." Another day another drama.
The things I thought you'd never know about me were the things I guess you always understood
over and out.
The break-up!
Jag blir ju bara förbannad..
En period i mitt liv spenderade jag många vakna timmar framför min tv. Filmer, nyheter, tv-serier, dokumentärer, jag gapade som en fågelunge och lät den ena skiten efter den andra fylla min öppna käft. Väl inne i det såg jag inga tecken på att något skulle vara fel. Fråga en pundare om dennes syn på droger så förstår du min poäng. Tv tittandet tärde t.o.m med på mitt dåvarande förhållande. Kan ni förstå den arma pojken som blev åsidosatt tack vare "Big Brother". Att han stannade. Nu vill jag även göra klart för er att mitt tv tittande inte var mer överdrivet än mina vänners. Vi var alla junkies.
Men någonstans på vägen så tappade jag intresset. Jag vet inte om det ersattes med vad som i folkmun kallas "ett liv" eller om jag helt enkelt hade fått nog. Mitt undermedvetna tvingade mig att agera. Så min tv fick stå oanvänd. Nu är det mer på den nivån att jag planerar att sätta mig framför tvn, men skjuter det framför mig. Det är bara ångest. Så har det varit i ca 1 års tid. Om jag ska vara riktigt krass så är jag better off alone.
Nu har jag däremot tvingats möte min föredetta kärlek och det bildas genast en frän smak i munnen. Det tar emot att sätta sig i soffan och stirra på burken. Men jag har tagit mig igenom flera program och det finns bara en sak att säga. Vilken jävla skit!!! Vilken otrolig jävla dynga! Skulle det vara avkoppling att kolla på någon annans problem? Självklart finns det ett eller annat bra program, men det mesta är ju reality-skit. Mängder av skitnödiga idioter som faktiskt drar ner sina tittares intelligens flera steg. Nä, jag är övertygad. Den här separationen kommer jag inte att ångra.
Idag bär jag faktiskt huvudet högt. Har återigen lyckats åstadkomma en utsökt måltid. Jag har tidigare övertygat både mig själv och min omgivning att jag inte kan laga mat. Det bästa sättet att slippa. Man lär ju vara dum i hövvet om man hjälper till att reducera lyxen att komma hem till en lagad middag på köksbordet. Så därför har jag undvikit köket ganska så bra. Men nu har jag bestämt mig för att ta ytterligare ett steg mot pensionen. Eftersom jag inte är ett stort fan av snabbmat så måste jag ju dessutom utöka mitt register. Bo hemma hela livet känns dessutom lite smått förståndshandikappat..
Hushållet är ju nersmittat med något luftburet virus som slukat många offer. Värst drabbad för tillfället är nog Manda. Så därför ska Johanna ta ut mig på rastning ikväll. Får se vad det blir, men jag hoppas att det inkluderar alkohol..
JUST DET JA! Präktofaktorn har ju faktiskt klättrat två steg idag. Powerwalkade i ca 45 minuter! Tog även tjuren vid hornen och ringde lite +46 samtal. Jag har ju känt mig ganska bitter och äcklad av min mobil det senaste, men det var inte så farligt idag. Vi kom ganska bra överens. Jag och mobilen. Men det kommer ta lång tid att återbygga den relation vi en gång hade.
over and out.
En period i mitt liv spenderade jag många vakna timmar framför min tv. Filmer, nyheter, tv-serier, dokumentärer, jag gapade som en fågelunge och lät den ena skiten efter den andra fylla min öppna käft. Väl inne i det såg jag inga tecken på att något skulle vara fel. Fråga en pundare om dennes syn på droger så förstår du min poäng. Tv tittandet tärde t.o.m med på mitt dåvarande förhållande. Kan ni förstå den arma pojken som blev åsidosatt tack vare "Big Brother". Att han stannade. Nu vill jag även göra klart för er att mitt tv tittande inte var mer överdrivet än mina vänners. Vi var alla junkies.
Men någonstans på vägen så tappade jag intresset. Jag vet inte om det ersattes med vad som i folkmun kallas "ett liv" eller om jag helt enkelt hade fått nog. Mitt undermedvetna tvingade mig att agera. Så min tv fick stå oanvänd. Nu är det mer på den nivån att jag planerar att sätta mig framför tvn, men skjuter det framför mig. Det är bara ångest. Så har det varit i ca 1 års tid. Om jag ska vara riktigt krass så är jag better off alone.
Nu har jag däremot tvingats möte min föredetta kärlek och det bildas genast en frän smak i munnen. Det tar emot att sätta sig i soffan och stirra på burken. Men jag har tagit mig igenom flera program och det finns bara en sak att säga. Vilken jävla skit!!! Vilken otrolig jävla dynga! Skulle det vara avkoppling att kolla på någon annans problem? Självklart finns det ett eller annat bra program, men det mesta är ju reality-skit. Mängder av skitnödiga idioter som faktiskt drar ner sina tittares intelligens flera steg. Nä, jag är övertygad. Den här separationen kommer jag inte att ångra.
Varför är det alltid så mycket månad kvar i slutet av pengarna?
Idag bär jag faktiskt huvudet högt. Har återigen lyckats åstadkomma en utsökt måltid. Jag har tidigare övertygat både mig själv och min omgivning att jag inte kan laga mat. Det bästa sättet att slippa. Man lär ju vara dum i hövvet om man hjälper till att reducera lyxen att komma hem till en lagad middag på köksbordet. Så därför har jag undvikit köket ganska så bra. Men nu har jag bestämt mig för att ta ytterligare ett steg mot pensionen. Eftersom jag inte är ett stort fan av snabbmat så måste jag ju dessutom utöka mitt register. Bo hemma hela livet känns dessutom lite smått förståndshandikappat..
Hushållet är ju nersmittat med något luftburet virus som slukat många offer. Värst drabbad för tillfället är nog Manda. Så därför ska Johanna ta ut mig på rastning ikväll. Får se vad det blir, men jag hoppas att det inkluderar alkohol..
JUST DET JA! Präktofaktorn har ju faktiskt klättrat två steg idag. Powerwalkade i ca 45 minuter! Tog även tjuren vid hornen och ringde lite +46 samtal. Jag har ju känt mig ganska bitter och äcklad av min mobil det senaste, men det var inte så farligt idag. Vi kom ganska bra överens. Jag och mobilen. Men det kommer ta lång tid att återbygga den relation vi en gång hade.
over and out.
Bittersweet
Allmänt bullshit
Det är lite dubbelt måste jag säga. På ett sätt så har tiden flugit förbi, men samtidigt så känns det som om jag varit här i en evighet. Hursomhelst så går det snart att räkna resterande dagar på två händer, vilket sätter sig som en mindre klump i magen. För någonstans har jag inte planerat min hemkomst. LA har funnits med i schemat i många månader. Men sedan då? Gå från allt som kommit att bli vardag här till ett kallt och regnigt Sverige. Damn!
Jag har mycket saker och framförallt levande ting som jag saknar så att det värker om jag ger det för mycket tanke. Men vetskapen om att allt jag lämnade hemma finns kvar är min tröst. Mina vänner, min familj, min Athena, sängen, badkaret och min 9000 kronors mobilräkning. Ni finns där. Låter kanske lite patetiskt att gå in i de här diskussionerna när jag bara varit här i en månad. Men för mig har den här resan gett mig så mycket. Mestadels psykiskt men också fysisk vila. En chans att ladda batterierna. Släppa krav och press. Vilket jag i och för sig också saknar då jag är en person som måste prestera för att må bra. Men detta har verkligen hjälpt mig. Framförallt känslomässigt..
Från att gå från att vara totalt blockerad, till att faktiskt reagera när något händer känns befriande, men också skrämmande. Kanske har jag kommit till den punkten då jag borde börja känna efter och sluta förknippa varje känsla med svaghet. Glädje kan jag. Ilska kan jag. Men saknad, sorg och på vissa plan kärlek kan jag behöva finslipa på rätt så mycket. Misstolka inte. Jag kan vara en oerhört sympatisk människa. Men när det kommer till mig själv så rycker jag hellre på axlarna och är duktig på att tänka "Det som inte dödar, härdar". Svart eller vitt. Kan det tänkas att det finns en gråzon också? Man måste inte hata eller älska allt. Det finns två sidor av samma mynt. Klyschorna skulle kunna fortsätta hagla. Men detta är faktiskt en bra ventil. Nu slipper jag sitta och tjöta hål i huvudet på någon torr jävel som inte vill lyssna ändå. Nu är det bara för allmänheten att sluta läsa.. Eller nej, gör inte det. Nu byter vi samtalsämne..
Ligger faktiskt i Amandas säng. Mår inte helt hundra. En ny förkylning har intagit min kropp. Jag börjar bli bra på det här nu. Så efter några öl hos grannarna och efter en god middag har jag lagt mig för att reparera kroppen lite. Vi var egentligen utbjudna på middag och drinkar av allas vår musikproducent. Men det blir troligtvis i veckan istället.
Vi har faktiskt lyckats planera de resterande dagarna. Gjort ett schema. Vi har upplevt mycket roligt, men vi har några punkter kvar som måste bockas av innan hemresan. Kommande helg skulle egentligen spenderas i Vegas. Men det blir en annan destination istället.. Vi har även bestämt att jag ska komma tillbaka hit i maj och då fira Mandas 21 års dag i Vegas.
Nä, smile on my face. Sista tiden kommer att bli underbar.
Det är lite dubbelt måste jag säga. På ett sätt så har tiden flugit förbi, men samtidigt så känns det som om jag varit här i en evighet. Hursomhelst så går det snart att räkna resterande dagar på två händer, vilket sätter sig som en mindre klump i magen. För någonstans har jag inte planerat min hemkomst. LA har funnits med i schemat i många månader. Men sedan då? Gå från allt som kommit att bli vardag här till ett kallt och regnigt Sverige. Damn!
Jag har mycket saker och framförallt levande ting som jag saknar så att det värker om jag ger det för mycket tanke. Men vetskapen om att allt jag lämnade hemma finns kvar är min tröst. Mina vänner, min familj, min Athena, sängen, badkaret och min 9000 kronors mobilräkning. Ni finns där. Låter kanske lite patetiskt att gå in i de här diskussionerna när jag bara varit här i en månad. Men för mig har den här resan gett mig så mycket. Mestadels psykiskt men också fysisk vila. En chans att ladda batterierna. Släppa krav och press. Vilket jag i och för sig också saknar då jag är en person som måste prestera för att må bra. Men detta har verkligen hjälpt mig. Framförallt känslomässigt..
Från att gå från att vara totalt blockerad, till att faktiskt reagera när något händer känns befriande, men också skrämmande. Kanske har jag kommit till den punkten då jag borde börja känna efter och sluta förknippa varje känsla med svaghet. Glädje kan jag. Ilska kan jag. Men saknad, sorg och på vissa plan kärlek kan jag behöva finslipa på rätt så mycket. Misstolka inte. Jag kan vara en oerhört sympatisk människa. Men när det kommer till mig själv så rycker jag hellre på axlarna och är duktig på att tänka "Det som inte dödar, härdar". Svart eller vitt. Kan det tänkas att det finns en gråzon också? Man måste inte hata eller älska allt. Det finns två sidor av samma mynt. Klyschorna skulle kunna fortsätta hagla. Men detta är faktiskt en bra ventil. Nu slipper jag sitta och tjöta hål i huvudet på någon torr jävel som inte vill lyssna ändå. Nu är det bara för allmänheten att sluta läsa.. Eller nej, gör inte det. Nu byter vi samtalsämne..
Ligger faktiskt i Amandas säng. Mår inte helt hundra. En ny förkylning har intagit min kropp. Jag börjar bli bra på det här nu. Så efter några öl hos grannarna och efter en god middag har jag lagt mig för att reparera kroppen lite. Vi var egentligen utbjudna på middag och drinkar av allas vår musikproducent. Men det blir troligtvis i veckan istället.
Vi har faktiskt lyckats planera de resterande dagarna. Gjort ett schema. Vi har upplevt mycket roligt, men vi har några punkter kvar som måste bockas av innan hemresan. Kommande helg skulle egentligen spenderas i Vegas. Men det blir en annan destination istället.. Vi har även bestämt att jag ska komma tillbaka hit i maj och då fira Mandas 21 års dag i Vegas.
Nä, smile on my face. Sista tiden kommer att bli underbar.
Sometimes it feels like the walls are closing in
over and out.
over and out.Halloween
Efter många långa timmar av förberedelse, med personlig stylist inräknad, så drog festen igång. Hade lite folk hemma i Santa Monica och stämningen var allmänt god. Samtliga besökare hade lagt ner stor möda på att fixa den perfekta outfiten. Som vanligt så var taxin alldeles försen, men desto mer tid fick vi till att ta vimmelbilder. Jag var ju som ni ser på bilderna polis. Men inte vilken polis som helst utan sheriff. Chefen! Vi hade den ohyggliga turen att det rullade förbi en polisbil medans vi väntade och jag var inte sen med att trycka in huvudet och snacka med mina kollegor. Jag gav de även tillåtelse att gå hem lite tidigare, det var ju trots allt Halloween.
När taxin väl anlände tog det en stund att köra in till Hollywood. Det är strängt förbjudet att dricka alkohol i taxin, så jag gjorde inte det. Jag hällde ut HELA min öl i sätet istället. Så går det när man kör ostabilt. Väl inne i Hollywood var det sjuuukt mycket folk. Så gott som alla var utklädda. Det var lite svårt att få bra kort dock, dessutom var jag väldigt upptagen med att mingla med alla mina kollegor. Trots att jag var sheriff så vägrade de ge mig deras pistoler. Verkar som om jag får ha lite "kvartsamtal" med en del undersåtar på måndag.
Som sagt, allting var en stor show och det fanns inget stopp. När vi kände oss någorlunda mätta så drog vi till någon VIP fest på Ecco. Det bästa med kvällen var att alla gick in i sina karaktärer så väl, så att konversationerna saknade logik. Jag tror på riktigt inte att jag gick mer än tre steg innan folk fullkomligt kastade sig på mig och ville bli gripna. Självklart hade jag riktiga handfängsel och det var lika roligt varje gång att handfängsla folk och sedan deklarera att man inte hittade nyckeln.. De drog en lättnads suck när jag slutligen håvade upp nyckeln ur BH:n.
Alla människor var på lysande humör och alla var otroligt sociala. Men sedan hände det som inte fick hända. Jag har svansen mellan benen i skrivande stund. Men jag blev av med mitt tjänstevapen. Tappade pistolen. Så varje gång jag skulle gripa folk så var jag tvungen att ta till med välplacerade skuldergrepp och dylikt. Det finns inget som slår känslan av att vrida upp någon kaxig jävla dude som skrattat åt min kroppshydda i ett skuldergrepp som får dennes ögon att tåras. Det börjar alltid med att "Okej, det känns. Släpp nu. Aaaahhhhh.. Ja, det känns" Ju mer de pratar desto hårdare vrider jag. Så för att få svettpärlorna att börja rinna så vrider jag även om handleden lite tills de fullkomligt kvider. Efter det så tittar de alltid på min kroppshydda med helt andra ögon.. Så utan pistol, jobbade jag vidare..
Efter nattklubben, där jag plockade på mig en hög VIP kort när vakten tittade bort, drog vi vidare till vår nya vän. Han med musik studion. Fast han var inte där. Men han hade andra svettiga vänner som intagit placet. När fötterna tillslut gjorde så ont att det inte ens hjälpte att ta av sig skorna och gå barfota rullade vi hemåt. Vilket var ett kapitel för sig. Taxi var ju för fan omöjligt. Trots att jag gick ut och stannade trafiken (de lydde mig faktiskt) så kunde jag inte med att slita passagerare ur de upptagna taxibilarna. Så vi stannade några random dudes. Men det visade sig att de inte ville följa vår lilla vägbeskrivning utan började köra mot deras hus, till efterfesten. Efter att ha flippat ur och varit otrevliga slängde de ut oss på gatan igen. Efter många om och men hittade vi en privatchaufför och åkte Lincoln Town Car hem. Han erbjöd sig att vara vår livvakt och frågade om vi ville åka till Playboy Mansion, vilket var planen från början. Men vem fan vill åka dit och se handikappad ut tack vare att man inte kan gå. Dessutom var det mer morgon än natt. Så vi åkte hem och åt glass, alla utom Amanda, för hon åt ost och ketchup..
Lätt bland den bästa kvällen någonsin och Halloween i staterna är så jävla grymt!! Gatorna i Hollywood kan jämföras med öl-tälten på Göteborgskalaset, trängselmässigt. Förutom att Hollywood är något större i yta...
Det är alltid lättare att få förlåtelse än tillåtelse.
over and out.
Emilia vs Satan 1-1
Såren är slickade och livet rullar vidare..
För helvete Emilia. Det kanske kommer svida när du kommer hem och tvinga dig till prostitution, men nu är du i Los fucking Angeles. Okej.. Jag köper det. Nu är den värsta ångesten, inkluderad fosterställning på golvet, förbi och jag har till och med börjat skämta lite smått om det. Chockfasen har lagt sig och övergått till bearbetningsfasen, vilket i princip innebär att jag börjat acceptera vad som hänt. Är dock i riskzonen för sömnlöshet och depression.
Vet ni vad jag gjorde mer då?? Jag powerwalkade i 40 minuter. Dessutom i icke säkra områden där man lätt blir skjuten. En blandning mellan präktighet och lifegambling. Helt i min smak. Hämtade därefter Amanda i skolan (som förövrigt tagit sitt amerikanska körkort idag, gratulerar) och vi åkte till en elektronik handel.
Då gjorde jag något som jag borde gjort direkt när jag kom hit. Köpte mig ett amerikanskt nummer!! Så nu är mitt fitt-Telia abonnemang nerstängt tillsvidare och jag använder endast mitt nya nummer. Tackar... Som om inte det vore nog så köpte jag ett USB minne till alla mina foton. Fuck you Satan! Sen att mitt plan antagligen störtar över Atlanten rör mig inte i ryggen.
Nej, men som sagt. Jag har haft väldigt lite motgångar hela detta året. Folk har äcklats av mitt lyckorus. Så jag förtjänade antagligen det här. Men om ni vill äcklas igen så bryr jag mig inte längre. Jag dricker Budweiser och är i fullfart med att beställa en torped till Telias samtliga styrelse medlemmar..
För helvete Emilia. Det kanske kommer svida när du kommer hem och tvinga dig till prostitution, men nu är du i Los fucking Angeles. Okej.. Jag köper det. Nu är den värsta ångesten, inkluderad fosterställning på golvet, förbi och jag har till och med börjat skämta lite smått om det. Chockfasen har lagt sig och övergått till bearbetningsfasen, vilket i princip innebär att jag börjat acceptera vad som hänt. Är dock i riskzonen för sömnlöshet och depression.
Vet ni vad jag gjorde mer då?? Jag powerwalkade i 40 minuter. Dessutom i icke säkra områden där man lätt blir skjuten. En blandning mellan präktighet och lifegambling. Helt i min smak. Hämtade därefter Amanda i skolan (som förövrigt tagit sitt amerikanska körkort idag, gratulerar) och vi åkte till en elektronik handel.
Då gjorde jag något som jag borde gjort direkt när jag kom hit. Köpte mig ett amerikanskt nummer!! Så nu är mitt fitt-Telia abonnemang nerstängt tillsvidare och jag använder endast mitt nya nummer. Tackar... Som om inte det vore nog så köpte jag ett USB minne till alla mina foton. Fuck you Satan! Sen att mitt plan antagligen störtar över Atlanten rör mig inte i ryggen.
Nej, men som sagt. Jag har haft väldigt lite motgångar hela detta året. Folk har äcklats av mitt lyckorus. Så jag förtjänade antagligen det här. Men om ni vill äcklas igen så bryr jag mig inte längre. Jag dricker Budweiser och är i fullfart med att beställa en torped till Telias samtliga styrelse medlemmar..
Bra omdöme får man av erfarenhet - och erfarenhet får man av dåligt omdöme.
over and out.
PS. Tack mamma. Jag är sparsam med dessa tre ord men; Jag älskar dig.
Telia horor
HADE JAG HAFT EN SHOTGUN TILL HANDS SÅ HADE JAG BLÅST SKALLEN AV MIG DIREKT!!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Är det guds lilla sätt att jämna ut balansen? Tyvärr Emilia, nu har allt gått alldeles för bra för dig. Det är inte möjligt att leva som om man vore i himmelriket. Vi tar och gör såhär. Du köper massa kontantkort där du betalar på förhand för att ringa och sen tar jag och slänger in en liten avgift efteråt också. Som en förtidig julklapp. Eller som en oväntad brevbomb.
Som sagt. Igår tappade min mobil täckning, vilket väckte mina misstankar. Det har hänt en gång tidigare i mitt liv. Då var jag 14 år och min mamma ledsnade ur på mina hysteriska mobilräkningar så hon stängde av abonnemanget. Denna gången var det Telia som ledsnat ur och stängt av abonnemanget. Eftersom räkningen hade skojat till det lite och tickat iväg till 9000:-
Så där är det. Gotta nu er ordentligt. Ni kanske inte har 30 grader varmt varje dag, men ni slipper betala 9000:- i mobilräkning. Det bästa av allt är att det gubbronket som sålde kontantkorten intygade att det inte skulle kosta mer.
Det hade fan känts bättre om denna räkningen var ett resultat av alldeles för många fylle samtal. Då hade jag kunnat hantera ångesten, men nu känner jag mig bara lurad. Smutsig och lurad. Som en liten flicka som trodde att hon skulle bli fotomodell, men hamnade naken i pappas porrtidning.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Är det guds lilla sätt att jämna ut balansen? Tyvärr Emilia, nu har allt gått alldeles för bra för dig. Det är inte möjligt att leva som om man vore i himmelriket. Vi tar och gör såhär. Du köper massa kontantkort där du betalar på förhand för att ringa och sen tar jag och slänger in en liten avgift efteråt också. Som en förtidig julklapp. Eller som en oväntad brevbomb.
Som sagt. Igår tappade min mobil täckning, vilket väckte mina misstankar. Det har hänt en gång tidigare i mitt liv. Då var jag 14 år och min mamma ledsnade ur på mina hysteriska mobilräkningar så hon stängde av abonnemanget. Denna gången var det Telia som ledsnat ur och stängt av abonnemanget. Eftersom räkningen hade skojat till det lite och tickat iväg till 9000:-
Så där är det. Gotta nu er ordentligt. Ni kanske inte har 30 grader varmt varje dag, men ni slipper betala 9000:- i mobilräkning. Det bästa av allt är att det gubbronket som sålde kontantkorten intygade att det inte skulle kosta mer.
Det hade fan känts bättre om denna räkningen var ett resultat av alldeles för många fylle samtal. Då hade jag kunnat hantera ångesten, men nu känner jag mig bara lurad. Smutsig och lurad. Som en liten flicka som trodde att hon skulle bli fotomodell, men hamnade naken i pappas porrtidning.
What goes around comes around, I guess
over and out.Halloween shopping
Åt helvete vad bra det blev!!
Efter en stadig sovmorgon så släpade jag mig upp. Gjorde iordning mig på ca 3 timmar. Tempot här är som bekant inte det högsta. Sedan åkte jag och min hustru och handlade mat. Därefter åkte vi och hämtade Malin och Johanna och vi körde vidare mot Hollywood för att köpa Halloween dräkter. Som vanligt var det helt underbart väder idag och ca 27 grader varmt..
När jag satt i bilen i godanro och lyssnade på musiken som flickorna bläddrade igenom gjorde jag en makaber upptäckt. De bytte låtar från Amandas iPod. So far so good. Men det var något som inte stämde. Amandas stereo är från tidigt 90-tal och drog därmed min blick från iPoden, längs med kabeln och slutligen in i kassetbands facket. Handen på hjärtat så var anordningen utformad så. Ett kassettband med en sladd, som man kopplar till sin iPod. Min första reaktion var att jag ville kräkas. Det var ungefär som att koppla ett utomordentligt grymt surround system till en svartvit tv.. Eller en riktigt gammal skata som klär sig som en 15 åring..
Hollywoods gator som brukar innehålla en stor mängd sex-shops har diskret omvandltats till gator innehållande en stor mängd Halloween-costume-shops. Eller vänta lite nu. Halloween handlar för tjejer att kunna klä sig i slampiga outfits som visar betydligt mer än dem döljer. Så affärerna har inte alls gjorts om, förutom skylten ovanför dörren vill säga.
Jag hade redan bestämt mig sedan länge vad jag skulle vara klädd som. Kommer tyvärr icke att avslöja detta föränn efter Halloween. Men jag är helt hysteriskt nöjd!! Blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Dyrt så in i helvete. Men med tanke på urringningen (och den nästintill obefintliga kjolen) kanske folk "misstar" mig för en prostituerad och slänger till mig ett par dollar. De andra bruttorna hittade också riktigt snygga dräkter. Det är helt galet hur stor den kommande helgen är här. Oavsett vilken rubbad karaktär du vill spela så finns det garanterat en dräkt för det..
En annan sak som var underhållande idag är att när vi var på väg till Hollywood så rockade vi givetvis loss i vanlig ordning. Hög musik, öppna rutor, 4 headbangande småtjejer och en jävla massa bilister som borde kolla på vägen och inte på oss. Väl inne i parkeringshuset så skulle jag trycka upp rutan på min sida, med det gick inte. Den satt fast. Så in i helvete fast. Vi sket i vilket och fortsatte vår shopping. Väl hemma löste vi problemet genom att backa in bilen i garaget så att ingen luffare skulle se att rutan var öppen från gatan. Om man blundar tillräckligt hårt så syns man inte.
Klockan är endast 11.16 pm, men jag börjar bli väldigt dåsig. Så sängen känns som en bra lösning på det problemet.
Jag är ledsen, jag har försökt att bestämma över min stolhet förut. Men den vinner alltid i slutändan.
over and out.
Desperate Housewife
Det är mycket nu..
Dagarna spenderas i absolut bästa hemmafru anda. Har haft ett otroligt tufft schema idag. Gick upp vid 10.00, åt frukost och umgicks med folk på facebook. Därefter körde jag Natalie till affären och mig själv till stranden. Pratade med Jenny i ca en timma. På hennes begäran fotograferade jag även min strandplats. Dagens i-lands problem bestod av att sanden ständigt fastnade i sololjan som jag så generöst smörjt in min hy med. (Mamma; jag har inte haft din solskyddsfaktor en enda gång, och för första gången i mitt liv har jag därmed en schysst bränna, det är värt Malignt melanom)
Jag fullkomligt älskar folks spontanitet här. På väg ner till vattnet var det en kille som stannade mig och frågade "Hey, can I hang out with you today?" "No, sorry I've got HIV"...
Sedan låg jag och solade och lyssnade på musik, då kom en brutalt snygg polisbil körandes några meter ifrån mig. Konstaplarna satte på sina absolut finaste leenden, vinkade och över våra huvuden flög två amerikanska stridshelikoptrar. Vilken kärleksscen.
Efter att ha pressat så till den milda grad att min hud luktade grillat och jag kom på att jag därmed var hungrig åkte jag hem. Väl hemma var det fullt pådrag iform av filminspelning. Malins kille som jobbar med film använde lägenheten som arbetsplats ett tag. Jag smög in, dumpade mina tillhörigheter och åkte och hämtade Amanda i skolan. När jag återigen kom hem ställde jag mig vid spisen. Väluppfostrad hemmafru ser ni.. Inte nog med att jag ett flertal gånger lagat mat så smakar det bra också. Jag vet inte vad LA gör med mig, men min framtida make lär ju bli nöjd. Han får dock se till att vara jävligt tät. För jag kan inte både jobba och laga mat. Det blir för mycket...
Imorgon ska jag och Manda åka in till Hollywood och köpa Halloween dräkter. Bara det är väldigt, väldigt urringat så kan jag ha på mig vad som helst. Dock har jag lite funderingar på vad som skulle klä min personlighet.. (Förutom djävulen han själv).
Gårdagens Hollywood mundering
Efter mat, rödvin och kaffe är det snart dags för kvällens dos av Cops.
over and out.
Beverly Center
Som Ullared fast tvärtom..
Idag har vi lyckats våldta våra kreditkort så till den milda grad att de nästan blev spärrade. Det är lite svårt att åka till Beverly Hills utan att få storhetsvansinne och tro att man är ohyggligt tät. Men nu kommer den där ångesten. Som när man hetsätit McDonald's och bara känner sig svullen, dåsig och lurad.
Men vilken mental onani det var att för stunden lalla runt, uppklädd, sminkad och med ett colgate leende på läpparna. Bilar som tutade, pojkvänner som fick örfilar av sina flickvänner tack vare blickarna och fotoblixtar som bländade oss. Där kom storhetsvansinnet igen.. Men ni förstår grejen..
Jag fick i alla fall inhandlat presenter till Jenny och lite smycken till mig själv. Bra jobbat.. Förövrigt så har Jenny besiktigat min bil och det gick åt helvete. Min vackra, vackra V70 T5, som är millimetrarna från att i ren vrede få besöka skroten. 3 fel. TRE FEL. Ombesiktning. Vad faaaan ska man göra åt saken när man sitter rödvinslullig i LA? Jo, man ringer sin högt älskade fader. Frågar om brorsan kan ta med sig besiktningspappret och bilen till honom. Inga problem lilla hjärtat. Tack pappa. Utan dig hade jag förmodligen suttit och knutit en snara nu eftersom min ekonomi är ett skämt när jag kommer hem och jag hellre konverterar till islam än att åka kollektivt.
Just nu har jag en av de där stunderna. Ni vet, sådana där man funderar på sin existens. Det är alltid ett tecken på att man har för mycket fritid, men det är ju ett faktum att så är fallet. Hur som haver så känns det som om Sverige, Götet och framförallt Hällesåker krymper för varje sekund. Lilla dumma Emilia som tror att hon har en "halleluja moment" bara för att hon varit utanför rikets gräns i två veckor. Nej. Det har funnits ett tag. Men det blir ju inte mindre påtagligt för att man spenderar sina dagar i Nirvana...
Fan, så fort man som resultat av sina inre lustar, ynglat av sig så är det kört. Man måste ta ett beslut. I vilken del av världen man vill att ens barn ska växa upp och sedan får man se till att stanna där. Inget resande, bara Svensson-liv. Taskigt hår, trötta ögon och en allt större kroppshydda. Vi kommer förmodligen alla att hamna där på ett eller annat sätt. Vissa människor kanske inte uppfyller alla kriterier för att rasa samman, men lite av det finns där. Och dessa relationer. Dessa helvetes förbannade relationer. Det är inte relationer som sak som skrämmer. Men ju fler dagar som passerar, desto mer misär ser man. Folk som är gifta fast de hatar varandra. Enda anledningen till att de förblir gifta är att de inte har stake nog att ta tag i sina liv. Sen dör dem. Bara sådär... Nej, kärlek i all ära. Men den dagen den inte finns där kommer jag att sedan länge ha packat mina väskor (alternativt hans).
Allt kanske inte är svart eller vitt, jag vill definitivt ha barn.... Om en stund eller två..
Idag har vi lyckats våldta våra kreditkort så till den milda grad att de nästan blev spärrade. Det är lite svårt att åka till Beverly Hills utan att få storhetsvansinne och tro att man är ohyggligt tät. Men nu kommer den där ångesten. Som när man hetsätit McDonald's och bara känner sig svullen, dåsig och lurad.
Men vilken mental onani det var att för stunden lalla runt, uppklädd, sminkad och med ett colgate leende på läpparna. Bilar som tutade, pojkvänner som fick örfilar av sina flickvänner tack vare blickarna och fotoblixtar som bländade oss. Där kom storhetsvansinnet igen.. Men ni förstår grejen..
Jag fick i alla fall inhandlat presenter till Jenny och lite smycken till mig själv. Bra jobbat.. Förövrigt så har Jenny besiktigat min bil och det gick åt helvete. Min vackra, vackra V70 T5, som är millimetrarna från att i ren vrede få besöka skroten. 3 fel. TRE FEL. Ombesiktning. Vad faaaan ska man göra åt saken när man sitter rödvinslullig i LA? Jo, man ringer sin högt älskade fader. Frågar om brorsan kan ta med sig besiktningspappret och bilen till honom. Inga problem lilla hjärtat. Tack pappa. Utan dig hade jag förmodligen suttit och knutit en snara nu eftersom min ekonomi är ett skämt när jag kommer hem och jag hellre konverterar till islam än att åka kollektivt.
Just nu har jag en av de där stunderna. Ni vet, sådana där man funderar på sin existens. Det är alltid ett tecken på att man har för mycket fritid, men det är ju ett faktum att så är fallet. Hur som haver så känns det som om Sverige, Götet och framförallt Hällesåker krymper för varje sekund. Lilla dumma Emilia som tror att hon har en "halleluja moment" bara för att hon varit utanför rikets gräns i två veckor. Nej. Det har funnits ett tag. Men det blir ju inte mindre påtagligt för att man spenderar sina dagar i Nirvana...
Fan, så fort man som resultat av sina inre lustar, ynglat av sig så är det kört. Man måste ta ett beslut. I vilken del av världen man vill att ens barn ska växa upp och sedan får man se till att stanna där. Inget resande, bara Svensson-liv. Taskigt hår, trötta ögon och en allt större kroppshydda. Vi kommer förmodligen alla att hamna där på ett eller annat sätt. Vissa människor kanske inte uppfyller alla kriterier för att rasa samman, men lite av det finns där. Och dessa relationer. Dessa helvetes förbannade relationer. Det är inte relationer som sak som skrämmer. Men ju fler dagar som passerar, desto mer misär ser man. Folk som är gifta fast de hatar varandra. Enda anledningen till att de förblir gifta är att de inte har stake nog att ta tag i sina liv. Sen dör dem. Bara sådär... Nej, kärlek i all ära. Men den dagen den inte finns där kommer jag att sedan länge ha packat mina väskor (alternativt hans).
Allt kanske inte är svart eller vitt, jag vill definitivt ha barn.... Om en stund eller två..
I've got a brand new attitude, and I'm gonna wear it tonight
over and out.Söndagsmisär
Idag hamnade vi nästan i hetluften...
I vanlig söndagsångestanda åkte vi till Venice idag och låg på stranden. Inget märkligt med det. Det var lite kyligare idag, ca 26 grader bara. När vi kände oss mätta på den kaliforniska solen och blickarna hade sugit in nog med surfare i tighta dräkter begav vi oss hemåt.
Men det blev ingen vanlig hemresa. När vi nästan var hemma möttes vi av tre polisbilar och en mindre skara folk. På gatan låg en kille helt avdäckad och bredvid honom färgade blodet marken röd. Misstankar väcktes direkt i våra små huvuden om att detta var ett gangster dåd. Vi åkte och handlade lite mat och på vägen tillbaka hade de stängt av hela blocket bredvid vår lägenhet.
I efterhand fick vi reda på att vi var sekundrarna ifrån en klassisk drive-by. Det hade helt enkelt åkt upp en bil bredvid offret och pepprat honom med minst 8 skott. Enligt uppgift hade han endast blivit träffat i benet. Så antingen blev killarna av med sin drive-by oskuld och siktade dåligt, eller så ville de bara skrämmas lite..
På väg till skolan imon har Manda lovat mig att vi ska titta på brottsplatsen igen...
Nu blir det på Nile City för hela slanten.
I vanlig söndagsångestanda åkte vi till Venice idag och låg på stranden. Inget märkligt med det. Det var lite kyligare idag, ca 26 grader bara. När vi kände oss mätta på den kaliforniska solen och blickarna hade sugit in nog med surfare i tighta dräkter begav vi oss hemåt.
Men det blev ingen vanlig hemresa. När vi nästan var hemma möttes vi av tre polisbilar och en mindre skara folk. På gatan låg en kille helt avdäckad och bredvid honom färgade blodet marken röd. Misstankar väcktes direkt i våra små huvuden om att detta var ett gangster dåd. Vi åkte och handlade lite mat och på vägen tillbaka hade de stängt av hela blocket bredvid vår lägenhet.
I efterhand fick vi reda på att vi var sekundrarna ifrån en klassisk drive-by. Det hade helt enkelt åkt upp en bil bredvid offret och pepprat honom med minst 8 skott. Enligt uppgift hade han endast blivit träffat i benet. Så antingen blev killarna av med sin drive-by oskuld och siktade dåligt, eller så ville de bara skrämmas lite..
På väg till skolan imon har Manda lovat mig att vi ska titta på brottsplatsen igen...
Nu blir det på Nile City för hela slanten.
Everything will be okey in the end. If it's not okey, it's not the end.
over and out.Hollywood
Nu har vi satt nivån..
Gårdagen var helt klockren. Amanda, Johanna och jag åkte in till Hollywood. Strosade runt lite, kollade på stjärnor med mera. Åt en riktigt go middag med utsikt över Hollywood skylten. Köpte mig en ny blåsa inför kvällens äventyr. Vi åkte tillbaka till Santa Monica och lägenheten. Fixade i ordning och samtidigt som vi svepte captain morgan för att komma i bästa stämning.
Efter många om och men med de här jävla taxibilarna så kom det en bil. Med oss på färden hade vi även Jocke och Felix, Johannas kompisar. Vi åkte tillbaka in till Hollywood, till ett ställe som heter "Kress". Tydligen ett av de rätta ställena om man är rik och känd, eller bara småtjejer från Sverige. Känslan av att gå före halva kinas befolkning var helt okej. Åkte hiss upp till VIP avdelningen och vilken VIP avdelning. Herregud. Man fattar inte hur mycket mer exlusivt här föränn man upplevt det. 12 våningar upp låg det. Det fanns inget tak utan den kaliforniska natt- himmelen var det det enda skyddet mellan oss och gud.
Musiken var grym och vi skrattade gott när de spelade Adam Tensta. Det var nämligen våran alldeles egna lilla Johanna som hade tvingat Djn att ladda ner den under hennes föregående besök. Även mer jetset kändes det när nattklubben stängde och vi rullade vidare mot efterfesten. Den utspelade sig hos någon tv producent som brukade jobba med bland annat Metallica. Vilken sjuk lya alltså. Men det dög inte. Så vi fortsatte till en musik producent istället. Efterfesten var i hans studio, sjukt stort och galet kul när vi gick loss i själva inspelningsstudion. Där inne brukar nämligen Eminem och Dr Dre stå och skräla. Jag slog mig ner vid mixerbordet och var lite förundrad hur de kunde ha alla glas och all alkohol bredvid. Elektroniken såg inte billig ut. Producenten svara mig att folk brukade ta det lugnt och vara försiktiga. Sekunderna efter det så hördes det ett brak. Då hade lilla Emilia ramlat baklänges ur stolen med sin drink i handen. Skulle nämligen prata med Amanda som satt bakom och såg det som en god idé att luta mig bakåt istället för att vända mig om.
Lucky me, så spillde jag bara på golvet. Jag gör succé efter succé helt enkelt. Efter många tappra timmar i alkoholens tecken så tog vi en taxi hem. Där kan vi snacka efterfest. Fan vad vi rockade loss. Chauffören var nära att kasta ut oss var tredje minut. Stämningen dog dock när jag insåg att vi inte skulle stanna och köpa fyllekäk. Helvetes jävlar. Det är en oskriven regel!!! Fick nöja oss med torra mackor hemma.. Imorse däremot blev det den fetaste pizzan jag någonsin sett. Jag hade dessutom tagit med mig "Nile city" hemifrån men det strulade med DVD. Så vi i sekten kollade på någon sleten komedi á la Legally blonde humor.. Det är dessutom sjuuuukt varmt idag. Ingen rolig grej när man är bakis. Men men.
Har skrivit lite halvtaskiga vykort också. Rolig grej med tanke på att jag redan håller alla uppdaterade.. Men man får väl göra det för nostalgins skull..
Gårdagen var lätt den bästa utekvällen på länge and there is more to come. Nu ska jag ta och leta upp min bank dosan och ge mig in i ångestens ekonomi.
Kärlek till vänner och familj..
over and out.
Gårdagen var helt klockren. Amanda, Johanna och jag åkte in till Hollywood. Strosade runt lite, kollade på stjärnor med mera. Åt en riktigt go middag med utsikt över Hollywood skylten. Köpte mig en ny blåsa inför kvällens äventyr. Vi åkte tillbaka till Santa Monica och lägenheten. Fixade i ordning och samtidigt som vi svepte captain morgan för att komma i bästa stämning.
Efter många om och men med de här jävla taxibilarna så kom det en bil. Med oss på färden hade vi även Jocke och Felix, Johannas kompisar. Vi åkte tillbaka in till Hollywood, till ett ställe som heter "Kress". Tydligen ett av de rätta ställena om man är rik och känd, eller bara småtjejer från Sverige. Känslan av att gå före halva kinas befolkning var helt okej. Åkte hiss upp till VIP avdelningen och vilken VIP avdelning. Herregud. Man fattar inte hur mycket mer exlusivt här föränn man upplevt det. 12 våningar upp låg det. Det fanns inget tak utan den kaliforniska natt- himmelen var det det enda skyddet mellan oss och gud.
Musiken var grym och vi skrattade gott när de spelade Adam Tensta. Det var nämligen våran alldeles egna lilla Johanna som hade tvingat Djn att ladda ner den under hennes föregående besök. Även mer jetset kändes det när nattklubben stängde och vi rullade vidare mot efterfesten. Den utspelade sig hos någon tv producent som brukade jobba med bland annat Metallica. Vilken sjuk lya alltså. Men det dög inte. Så vi fortsatte till en musik producent istället. Efterfesten var i hans studio, sjukt stort och galet kul när vi gick loss i själva inspelningsstudion. Där inne brukar nämligen Eminem och Dr Dre stå och skräla. Jag slog mig ner vid mixerbordet och var lite förundrad hur de kunde ha alla glas och all alkohol bredvid. Elektroniken såg inte billig ut. Producenten svara mig att folk brukade ta det lugnt och vara försiktiga. Sekunderna efter det så hördes det ett brak. Då hade lilla Emilia ramlat baklänges ur stolen med sin drink i handen. Skulle nämligen prata med Amanda som satt bakom och såg det som en god idé att luta mig bakåt istället för att vända mig om.
Lucky me, så spillde jag bara på golvet. Jag gör succé efter succé helt enkelt. Efter många tappra timmar i alkoholens tecken så tog vi en taxi hem. Där kan vi snacka efterfest. Fan vad vi rockade loss. Chauffören var nära att kasta ut oss var tredje minut. Stämningen dog dock när jag insåg att vi inte skulle stanna och köpa fyllekäk. Helvetes jävlar. Det är en oskriven regel!!! Fick nöja oss med torra mackor hemma.. Imorse däremot blev det den fetaste pizzan jag någonsin sett. Jag hade dessutom tagit med mig "Nile city" hemifrån men det strulade med DVD. Så vi i sekten kollade på någon sleten komedi á la Legally blonde humor.. Det är dessutom sjuuuukt varmt idag. Ingen rolig grej när man är bakis. Men men.
Har skrivit lite halvtaskiga vykort också. Rolig grej med tanke på att jag redan håller alla uppdaterade.. Men man får väl göra det för nostalgins skull..
Gårdagen var lätt den bästa utekvällen på länge and there is more to come. Nu ska jag ta och leta upp min bank dosan och ge mig in i ångestens ekonomi.
Kärlek till vänner och familj..
There is no excuses
over and out.
Amerikaniserad
Känner mig stolt..
Först på listan var att köra Amanda till skolan. Därefter tog jag bilen (helt själv) till stranden. Kände mig stolt eftersom det faktiskt är mer än ett stenkast bort. Körde bara fel 1 gång och var nära på att köra på en hemlös kille med en kundvagn full av pantburkar och andra livsnödvändigheter. Fan, det kanske skulle vara en karriär att satsa på. Undra om de blir drabbade av lågkonjuktur och finanskriser. "Vanliga" människor tenderar ju att både äta sig fetare och dricka sig fullare när de mår dåligt. Ta t.ex. de varslade Volvo arbetarna. De slänger både en och två burkar per dag när de driver runt i sin egen misär... Vad jag försöker säga är att burksamlare kanske inte är så dåligt trots allt..
I detta nu sitter jag i lägenheten med en analkande stress i kroppen. Har nämligen gjort naglar idag. Någonstans på vägen glömde jag hur klumpigt det är med långa naglar. Inte minst när man ska skriva på tangenterna. Vanligtvis flyter det oförskämt bra, men nu känner jag mig som min morsa/Jenny. Fan..
Härmed vill jag ta tillfället i akt och pissa på den svenska manikyr marknaden. De tar ocker priser och dessutom jobbar de så sakta att man bokstavligt talat vill resa sig upp och ge de en sådan ohygglig örfil att de aldrig återfår balansen.. Annat är det med LA. Var på en mycket trevlig drop-in salong, stället var fullt med små gulingar som sprang runt, redo att uppfylla ens önskningar. De jobbade i tystnad. Försökte dra igång ett samtals ämne men det slutade bara med att jag kände mig missanpassad.
Först på listan var att köra Amanda till skolan. Därefter tog jag bilen (helt själv) till stranden. Kände mig stolt eftersom det faktiskt är mer än ett stenkast bort. Körde bara fel 1 gång och var nära på att köra på en hemlös kille med en kundvagn full av pantburkar och andra livsnödvändigheter. Fan, det kanske skulle vara en karriär att satsa på. Undra om de blir drabbade av lågkonjuktur och finanskriser. "Vanliga" människor tenderar ju att både äta sig fetare och dricka sig fullare när de mår dåligt. Ta t.ex. de varslade Volvo arbetarna. De slänger både en och två burkar per dag när de driver runt i sin egen misär... Vad jag försöker säga är att burksamlare kanske inte är så dåligt trots allt..
I detta nu sitter jag i lägenheten med en analkande stress i kroppen. Har nämligen gjort naglar idag. Någonstans på vägen glömde jag hur klumpigt det är med långa naglar. Inte minst när man ska skriva på tangenterna. Vanligtvis flyter det oförskämt bra, men nu känner jag mig som min morsa/Jenny. Fan..
Härmed vill jag ta tillfället i akt och pissa på den svenska manikyr marknaden. De tar ocker priser och dessutom jobbar de så sakta att man bokstavligt talat vill resa sig upp och ge de en sådan ohygglig örfil att de aldrig återfår balansen.. Annat är det med LA. Var på en mycket trevlig drop-in salong, stället var fullt med små gulingar som sprang runt, redo att uppfylla ens önskningar. De jobbade i tystnad. Försökte dra igång ett samtals ämne men det slutade bara med att jag kände mig missanpassad.
Gjorde givetvis fransk manikyr för att få upp den ryska hor stämpeln lite till! Tog väl ca 30 minuter och kostade 30 dollar!!!! (ca 210 kr) Jag är imponerad. Precis innan naglarna var klara gjorde den lilla fröken klart för mig att vi skulle ses om två veckor. Hennes namn var Vanessa. Sen gick hon.. Och jag satt kvar med händer som jag lika gärna kunde kört i en mixer. Så invalid kände jag mig... Som sagt så måste jag flänga av naglarna så fort jag kommer hem så jag ska njuta av att inte kunna göra ens de simplaste vardagsbestyren...
Just precis nu så lyssnar jag på mp3 och Brolle Jrs låt "Det är hon" dök upp i spelningslistan. Så för självspäkningens skull har jag lyssnat på hela låten och nu vill jag bara spy..
Just precis nu så lyssnar jag på mp3 och Brolle Jrs låt "Det är hon" dök upp i spelningslistan. Så för självspäkningens skull har jag lyssnat på hela låten och nu vill jag bara spy..
Nu är det dags för middag. Rödvinet är uppkorkat och BH:n är uppknäppt...
I'm not an alcoholic, they go to meetings. I'm just drunk.
over and out.Venice feminist..
Europa verkar ha en del att lära om feminism trots allt.
Gudrun Schyman kan lägga ner sin verksamhet pronto! Under min och Amandas vistelse på Venice idag så hittade vi den största feministen som någonsin deltagit i en freakshow. Denna killen hade tagit ett steg längre än oss andra. Budskapet var helt klockrent!!!
"Everytime I try to express my true feelings to a woman she gives me aload of crap why? NO REASONS, JUST EXCUSES."
Jag brukar se mig själv som en ganska orädd människa. Fysisk smärta bara härdar, psykisk smärta är lätt att förtränga och döden kommer när den kommer. Men den här killen gav mig verkligen rysningar rakt in i benmärgen. Inte bara det faktum att han stod mitt på gatan med en skylt som alla skulle kunna identifiera sig med men som ingen faktiskt skulle bära. Utan också att han gick fram till kvinnor och kallade de slampor och våldförde sig på par som höll i handen. Det var rena julafton. Egentligen ville jag bara gå fram till honom och bilda en pakt, men Amanda övertygade mig att jag skulle få så mycket stryk att jag inte klarade av att resa mig därefter. Jag övervägde det hela och bestämde mig att inte gå fram med tanke på att jag hade ett manligt känsorgan för lite för att inte bli attackerad..
Det absolut charmigaste med den här killen var att han inte ens bad om pengar av någon. Han bara hotade folk till livet. 10 poäng till den bruden som lyckats bränna honom så jävla hårt. Skulle kunna sätta pengar på att det var någon gång på 70- talet också. Hon var liksom bara hög och ville bli påsatt. Han var skolans lite töntigare kille och trodde det handlade om kärlek. Men istället för äktenskap fick han en irriterande könssjukdom och ett brustet hjärta. Vad fan ska man säga?? Män är helt enkelt det svagare könet..
Som ni säkert läst mellan raderna så har vi även idag besökt Venice. Vilken freakshow. Ovan är bara en i mängden av alla mongon. By the way så har jag fått äran att köra runt i Mandas åk idag. Gick riktigt bra. Fick ett råd av henne innan och det var att alltid improvisera. Sagt och gjort. Fick även uträttat lite turist shoppande. Skulle gjort våra naglar idag, men tiden hann ikapp och förhoppningsvis görs det imorgon. Lilla söta Emilia kan nämligen aldrig ha något annat än manshänder på jobbet. Ibland målar jag naglarna, men det slutar bara med att jag går runt med mina knivhandskar och provocerar lösaktigt folk. Ska därmed ta tillfället i akt och ha lite kvinnliga händer 3 veckor...
Att vilja flytta hit blev ju inte mindre påtagligt för att jag pratade med London.... Fuck you! Teaser....
over and out.
Gudrun Schyman kan lägga ner sin verksamhet pronto! Under min och Amandas vistelse på Venice idag så hittade vi den största feministen som någonsin deltagit i en freakshow. Denna killen hade tagit ett steg längre än oss andra. Budskapet var helt klockrent!!!
"Everytime I try to express my true feelings to a woman she gives me aload of crap why? NO REASONS, JUST EXCUSES."
Jag brukar se mig själv som en ganska orädd människa. Fysisk smärta bara härdar, psykisk smärta är lätt att förtränga och döden kommer när den kommer. Men den här killen gav mig verkligen rysningar rakt in i benmärgen. Inte bara det faktum att han stod mitt på gatan med en skylt som alla skulle kunna identifiera sig med men som ingen faktiskt skulle bära. Utan också att han gick fram till kvinnor och kallade de slampor och våldförde sig på par som höll i handen. Det var rena julafton. Egentligen ville jag bara gå fram till honom och bilda en pakt, men Amanda övertygade mig att jag skulle få så mycket stryk att jag inte klarade av att resa mig därefter. Jag övervägde det hela och bestämde mig att inte gå fram med tanke på att jag hade ett manligt känsorgan för lite för att inte bli attackerad..
Det absolut charmigaste med den här killen var att han inte ens bad om pengar av någon. Han bara hotade folk till livet. 10 poäng till den bruden som lyckats bränna honom så jävla hårt. Skulle kunna sätta pengar på att det var någon gång på 70- talet också. Hon var liksom bara hög och ville bli påsatt. Han var skolans lite töntigare kille och trodde det handlade om kärlek. Men istället för äktenskap fick han en irriterande könssjukdom och ett brustet hjärta. Vad fan ska man säga?? Män är helt enkelt det svagare könet..
Som ni säkert läst mellan raderna så har vi även idag besökt Venice. Vilken freakshow. Ovan är bara en i mängden av alla mongon. By the way så har jag fått äran att köra runt i Mandas åk idag. Gick riktigt bra. Fick ett råd av henne innan och det var att alltid improvisera. Sagt och gjort. Fick även uträttat lite turist shoppande. Skulle gjort våra naglar idag, men tiden hann ikapp och förhoppningsvis görs det imorgon. Lilla söta Emilia kan nämligen aldrig ha något annat än manshänder på jobbet. Ibland målar jag naglarna, men det slutar bara med att jag går runt med mina knivhandskar och provocerar lösaktigt folk. Ska därmed ta tillfället i akt och ha lite kvinnliga händer 3 veckor...
Att vilja flytta hit blev ju inte mindre påtagligt för att jag pratade med London.... Fuck you! Teaser....
Wouldn't you rather be a widow than a divorcee?
over and out.
Santa Monica College
Ibland får man fantisera..
Vaknade imorse varpå dagen var förstörd.. Förlåt, jag ska inte reta er. Vaknade imorse till ännu en dag med strålande sol och glada miner.. Duschade i lugn och ro, ringde lite 031 samtal på måfå och bara gottade. Åt en utsökt frukost och tog tillsammans med Johanna en promenad till Santa Monica College. Bruttornas skola. Ca 30 000 elever. Campus täckte ett helt block. Man fattar knappt hur stort det är, och vackert dessutom. Deras bamba var fylld av olika restauranger, inklusive Starbucks, those bitches. Spenderade ett par timmar med att ligga på gräset i solen, äta lunch och låtsas som om jag hade håltimma like back in the days. Fast jag måste erkänna att trots den otroligt softa omgivningen var det skönt att tänka på sitt jobb hemma i Svedala istället för att titta på de prestationsångestfyllda böckerna som varje elev bar runt på som om det vore AIDS.
Jag hade nämligen en tendens att aldrig bli nöjd i skolan. Oavsett om jag fick MVG och lärarna skrev kommentarer såsom "imponerande" på proven så dög det inte. Ett fel kunde förstöra hela min dag. När jag tittar tillbaka på gamla skolarbeten inser jag hur patetisk den medföljande ångesten var. Skiten är ju bra. Jag skrev som en kung och presterade som om jag gick på speed. Dock måste jag poängtera att det är känslan av att aldrig vara nöjd som driver en mot nya mål. Folk som inte bryr sig borde få ett nackskott.
En annan sak som irriterad min hjärnverksamhet är modebloggar. Vem faaan är ni att uttala er om mode? Om ni nu ska skriva blogg så borde det väl vara för att ni i alla fall tror att folk är intresserade av era liv? Personligen skriver jag blogg för att jag ska slippa prata med mina anhöriga, men mest av allt för att jag tycker om att få utlopp av mina funderingar. Om folk bryr sig eller inte rör mig inte i ryggen. Men detta är mina ord. Ord som kommer från mig och som har en betydelse. Mental striptease är vad som gör bloggar så charmiga. Oavsett om du hatar eller älskar dem eller till och med älskar att hata dem så är de personliga. Modebloggar kan aldrig förmedla något personligt.. Eftersom jag dessutom vet bäst så är det som jag säger. Ser ni? Min blogg. Mina ord. Mina regler.
Nog om det. Nu ska jag göra min högt älskade Amanda sällskap till "Cops".
over and out.
Vaknade imorse varpå dagen var förstörd.. Förlåt, jag ska inte reta er. Vaknade imorse till ännu en dag med strålande sol och glada miner.. Duschade i lugn och ro, ringde lite 031 samtal på måfå och bara gottade. Åt en utsökt frukost och tog tillsammans med Johanna en promenad till Santa Monica College. Bruttornas skola. Ca 30 000 elever. Campus täckte ett helt block. Man fattar knappt hur stort det är, och vackert dessutom. Deras bamba var fylld av olika restauranger, inklusive Starbucks, those bitches. Spenderade ett par timmar med att ligga på gräset i solen, äta lunch och låtsas som om jag hade håltimma like back in the days. Fast jag måste erkänna att trots den otroligt softa omgivningen var det skönt att tänka på sitt jobb hemma i Svedala istället för att titta på de prestationsångestfyllda böckerna som varje elev bar runt på som om det vore AIDS.
Jag hade nämligen en tendens att aldrig bli nöjd i skolan. Oavsett om jag fick MVG och lärarna skrev kommentarer såsom "imponerande" på proven så dög det inte. Ett fel kunde förstöra hela min dag. När jag tittar tillbaka på gamla skolarbeten inser jag hur patetisk den medföljande ångesten var. Skiten är ju bra. Jag skrev som en kung och presterade som om jag gick på speed. Dock måste jag poängtera att det är känslan av att aldrig vara nöjd som driver en mot nya mål. Folk som inte bryr sig borde få ett nackskott.
En annan sak som irriterad min hjärnverksamhet är modebloggar. Vem faaan är ni att uttala er om mode? Om ni nu ska skriva blogg så borde det väl vara för att ni i alla fall tror att folk är intresserade av era liv? Personligen skriver jag blogg för att jag ska slippa prata med mina anhöriga, men mest av allt för att jag tycker om att få utlopp av mina funderingar. Om folk bryr sig eller inte rör mig inte i ryggen. Men detta är mina ord. Ord som kommer från mig och som har en betydelse. Mental striptease är vad som gör bloggar så charmiga. Oavsett om du hatar eller älskar dem eller till och med älskar att hata dem så är de personliga. Modebloggar kan aldrig förmedla något personligt.. Eftersom jag dessutom vet bäst så är det som jag säger. Ser ni? Min blogg. Mina ord. Mina regler.
Nog om det. Nu ska jag göra min högt älskade Amanda sällskap till "Cops".
Frihet är bara ett annat ord för att ingenting ha kvar
over and out.
Måndag
Ni vet ju själva hur måndagar kan vara...
En liten detalj från gårdagen. Vet inte vad som skedde eller vad jag gjort för ont. Men helt utan förvaning for en tändare genom luften och exploderade på mig. Som tur var hade jag lånat Amandas handikapps accessoarer (kryckor) och dessa räddade mitt liv. Alla mina minnen trängdes ihop och spelades upp framför ögonen på mig. Vilket förövrigt sker på grund av att kroppen febrilt letar efter ett sätt att ta sig ur den livshotande situationen. Tacka gud för kryckor..
Gick upp i god, åt en anrik frukost. Fick därefter skjuts av Manda till stranden. Oh, my god. Vilken strand alltså. Helt perfekt väder. Soligt med svala vindar. La mig vid Venice Beach med utsikt över ett life guard tower och massa surfare. Otroligt avkopplande att bara ligga där helt själv och smygkika på folk som passerade. Tror inte man kan bli mätt på den känslan som medföljde strandbesöket.
Efter det avnjöt jag och Manda en god lunch och handlade lite gott och blandat inför kvällens middag. Viktigast av allt; två flaskor rödvin. Igår åt vi ute, tillsammans med Natalie och Malin. Det är riktigt go mat här, men man känner sig uppsvälld och trött efter att ha ätit. Å andra sidan så är ju även det självförvållat.. Man kan ta det nyttigare alternativet, men allt som är dåligt för en tenderar att vara lite roligare. Så vi kör på det. Jag tar helt enkelt och syr ihop munnen med några stygn när jag kommer tillbaka till Svedala..
Ligg lugnt
over and out.
Vardags bestyr!
Det är mycket nu alltså..
Helt otroligt, men magen mår bra.. Gick och la mig typ 21.00. Kändes som en god idé just då. Kändes som en mindre bra idé när jag vaknade 01.00, 01.15, 01.30, 01.45, ja ni förstår grejen. 07.30 gick jag upp och ringde London. Kändes skönt att det var dag någonstans i världen för eftersom jag lider av ADHD så är jag inte så bra på det där med att ligga still. Lyckades dock tvinga mig själv till sömns efteråt och vaknade otroligt utvilad.
Det känns galet. Men så mycket vila och tid för mina tankar som jag fått på dessa dagarna har jag inte fått på flera år hemma. Det är givetvis självförvållat (som allt annat som sker i folks liv), men ändå fascinerande. Vissa insikter som jag kommit till är jag inte helt säker på att jag vill ta del av. Så jag har sakta men säkert börjat förtränga dem. Det mesta är dock positivt och min största uppenbarelse handlar om bekantskapskretser.
Jag är så jääävla trött på att umgås med folk som bara ta min energi. Sådana som alltid finns runt om en, fast man vet inte riktigt vart man har dem. Min krets har kommit att bli mindre men ack så mycket bättre. Jag har lyckats ta fram en elit helt enkelt. Min elit. På så sätt kan jag ta fram det bästa av mig själv till min omgivning. Jag föraktar folk som lever i en situation de vantrivs i utan en enda plan att förändra sin situation.. Skilj er, byt jobb, flytta, whatever men sitt inte där och njut av er egen trasighet..
Helt otroligt, men magen mår bra.. Gick och la mig typ 21.00. Kändes som en god idé just då. Kändes som en mindre bra idé när jag vaknade 01.00, 01.15, 01.30, 01.45, ja ni förstår grejen. 07.30 gick jag upp och ringde London. Kändes skönt att det var dag någonstans i världen för eftersom jag lider av ADHD så är jag inte så bra på det där med att ligga still. Lyckades dock tvinga mig själv till sömns efteråt och vaknade otroligt utvilad.
Det känns galet. Men så mycket vila och tid för mina tankar som jag fått på dessa dagarna har jag inte fått på flera år hemma. Det är givetvis självförvållat (som allt annat som sker i folks liv), men ändå fascinerande. Vissa insikter som jag kommit till är jag inte helt säker på att jag vill ta del av. Så jag har sakta men säkert börjat förtränga dem. Det mesta är dock positivt och min största uppenbarelse handlar om bekantskapskretser.
Jag är så jääävla trött på att umgås med folk som bara ta min energi. Sådana som alltid finns runt om en, fast man vet inte riktigt vart man har dem. Min krets har kommit att bli mindre men ack så mycket bättre. Jag har lyckats ta fram en elit helt enkelt. Min elit. På så sätt kan jag ta fram det bästa av mig själv till min omgivning. Jag föraktar folk som lever i en situation de vantrivs i utan en enda plan att förändra sin situation.. Skilj er, byt jobb, flytta, whatever men sitt inte där och njut av er egen trasighet..
'
Jag fullkomligt älskar sektmedlemmarna. Vilket gäng. Alla kompletterar varandra och stämningen är allmänt mustig. Den största lyckan är dock att jag har Amanda vid min sida. Som tidigare nämnt har jag inte vågat tänka på henne eftersom jag inte är så bra på vissa känslor såsom saknad. Även om jag gör framsteg. Men nu, när jag är hos henne i LA blir det så påtagligt hur mycket hon fattas mig. Det första jag ska göra när jag kommer hem är att boka en ny resa hit.
Ikväll kommer vår number one bitch Johanna (ovan till vänster) hem från Las Vegas. Vi är förövrigt på G med att planera vår resa dit. Hoppas Amandas knä är bättre, annars blir jag tvungen att köra henne i rullstol och då kan folk luras att tro att jag bryr mig om andra människor. Det vill man ju inte....
Ikväll ska vi i sekten gå ut och äta middag... LA är mitt nirvana, men jag tonar ner det lite så att ni inte ska deppa ihop fullständigt.
Det var härligt att höra Jennys, mammas och Londons röster idag. Men nu ska jag återgå till ölen, solen och mina bitches.
Ett samvete hindrar inte synd. Det bara hindrar dig från att njuta av den
over and out.
Solen har sina fläckar
Okej, det finns bekymmer..
Jag tänker helt enkelt erkänna det. Min magkatarr håller på att döda mig. Givetvis måste jag dra ut på det där med medicinering tills det är oundvikligt. Istället för att ta mina tabletter i förebyggande syfte så tar jag de när det känns som om lungorna krymper vid varje andetag. Har även börjat kallsvettas nu, yrseln är tillbaka och humöret har gått i botten.
Det första jag ska göra imorgon bitti är att svälja lite piller. Det är en sak som är säker.. Efter det så blir det stranden. Har nämligen inte åtgärdat den vita hudtonen som lyckats bli mitt signum..
over and out.
Jag tänker helt enkelt erkänna det. Min magkatarr håller på att döda mig. Givetvis måste jag dra ut på det där med medicinering tills det är oundvikligt. Istället för att ta mina tabletter i förebyggande syfte så tar jag de när det känns som om lungorna krymper vid varje andetag. Har även börjat kallsvettas nu, yrseln är tillbaka och humöret har gått i botten.
Det första jag ska göra imorgon bitti är att svälja lite piller. Det är en sak som är säker.. Efter det så blir det stranden. Har nämligen inte åtgärdat den vita hudtonen som lyckats bli mitt signum..
over and out.
Venice Beach
I could do this..
Idag orkade vi masa våra arslen ut i solen. Eftersom jag ska vara här i en månad så har jag ingen sådan vanlig sol-stress som annars infinner sig på semestrar. Här tar vi mer dagen som den kommer och bara flyter med. LA är ungefär som Miami fast med mer uteliggare. Det är otroligt underhållande att se alla människor som gör allt de kan för att sticka ut. Här kan inget förvåna en. 70 åringar i silvriga tights på skateboard får en inte ens att höja ögonbrynen.
Största skillnaden från vårt avlånga land är nog att man faktiskt kan prata med folk man inte känner. Mycket märkligt. Så fort man möter folk på gatan så uppstår en dialog. Förut skulle vi köpa vodka och andra nödvändigheter, då kom en dude och erbjöd sig att betala. Andra ess frågar rakt ut om man behöver en "sugar daddy". Uppmärksamheten finner inga gränser. Än så länge är det dock bara luffare och mexare som friat. Men hoppet är det sista som överger en..
Venice Beach är riktigt nice. Kände igen mycket från film och tv. Jag kan inte se mig själv bli uttråkad på ett sådant ställe. Det händer saker hela tiden. Alla människor kämpar stenhårt för att marknadsföra sig själva. Hade vi befunnit oss i Sverige hade det sett otroligt trasigt ut. För det är inte alla som begåvats med talanger, de säljer sig som pajasar. Men här är det liksom charmigt. Det hör till. De har sin gitarr, sin orm, sina tarot kort, eller sina silver tights och kör sitt race...
Det får en osökt att att fundera på hur man lyckas dra på sig så många bekymmer hemma. Vad är det som gör det?? Är det folket, vädret, kulturen eller helt enkelt en kombination? Det finns ett lugn, en lycka och en omgivning här som är helt otrolig. Jag är nykär helt enkelt.. Det går över. Det kommer en tid då jag tycker att LA är tråkigt, irriterande och tillintetsägande. Or not...
Okej, det djupa snacket är över och förberedelserna inför aftonen ska ta fart.
Saknar er och många av er finns med mig i tankarna 24/7..
03.51 AM
Satt hos grannarna och drack och softade. Hade vilda och ack så djupa diskussioner om livet som helhet. Helt oväntat stormade ett gäng regular type americans lägenheten. Vilka dårar alltså. Den ena, som förövrigt trodde han var lejonkungen, hade en teori om strippor. Såhär fungerar det i America. Om kvinnor/flickor inte strippar så kan de aldrig få ett green card. Efter att ha vistats tillräckligt länge i landet utan detta så kommer framtids presidenten Obama och personligen kickar ut en. Har fångat denna ljuvliga teori på film och funderar seriöst på att lägga ut skiten på youtube.
Man kan väl säga att efterfesten dog ut när polisen knackade på. Men dra åt helvete vad det blev party i mitt huvud. Jag fick slåss mot alla mina impulser att inte gå fram till denna uniformarade man och be någon ta kort på oss. En simpel snut... Dessa uniformer alltså....
No one else is gonna live your life for you
over and out.
Idag orkade vi masa våra arslen ut i solen. Eftersom jag ska vara här i en månad så har jag ingen sådan vanlig sol-stress som annars infinner sig på semestrar. Här tar vi mer dagen som den kommer och bara flyter med. LA är ungefär som Miami fast med mer uteliggare. Det är otroligt underhållande att se alla människor som gör allt de kan för att sticka ut. Här kan inget förvåna en. 70 åringar i silvriga tights på skateboard får en inte ens att höja ögonbrynen.
Största skillnaden från vårt avlånga land är nog att man faktiskt kan prata med folk man inte känner. Mycket märkligt. Så fort man möter folk på gatan så uppstår en dialog. Förut skulle vi köpa vodka och andra nödvändigheter, då kom en dude och erbjöd sig att betala. Andra ess frågar rakt ut om man behöver en "sugar daddy". Uppmärksamheten finner inga gränser. Än så länge är det dock bara luffare och mexare som friat. Men hoppet är det sista som överger en..
Venice Beach är riktigt nice. Kände igen mycket från film och tv. Jag kan inte se mig själv bli uttråkad på ett sådant ställe. Det händer saker hela tiden. Alla människor kämpar stenhårt för att marknadsföra sig själva. Hade vi befunnit oss i Sverige hade det sett otroligt trasigt ut. För det är inte alla som begåvats med talanger, de säljer sig som pajasar. Men här är det liksom charmigt. Det hör till. De har sin gitarr, sin orm, sina tarot kort, eller sina silver tights och kör sitt race...
Det får en osökt att att fundera på hur man lyckas dra på sig så många bekymmer hemma. Vad är det som gör det?? Är det folket, vädret, kulturen eller helt enkelt en kombination? Det finns ett lugn, en lycka och en omgivning här som är helt otrolig. Jag är nykär helt enkelt.. Det går över. Det kommer en tid då jag tycker att LA är tråkigt, irriterande och tillintetsägande. Or not...
Okej, det djupa snacket är över och förberedelserna inför aftonen ska ta fart.
Saknar er och många av er finns med mig i tankarna 24/7..
03.51 AM
Satt hos grannarna och drack och softade. Hade vilda och ack så djupa diskussioner om livet som helhet. Helt oväntat stormade ett gäng regular type americans lägenheten. Vilka dårar alltså. Den ena, som förövrigt trodde han var lejonkungen, hade en teori om strippor. Såhär fungerar det i America. Om kvinnor/flickor inte strippar så kan de aldrig få ett green card. Efter att ha vistats tillräckligt länge i landet utan detta så kommer framtids presidenten Obama och personligen kickar ut en. Har fångat denna ljuvliga teori på film och funderar seriöst på att lägga ut skiten på youtube.
Man kan väl säga att efterfesten dog ut när polisen knackade på. Men dra åt helvete vad det blev party i mitt huvud. Jag fick slåss mot alla mina impulser att inte gå fram till denna uniformarade man och be någon ta kort på oss. En simpel snut... Dessa uniformer alltså....
No one else is gonna live your life for you
over and out.
That is on
Dear lord...
Santa Monica är helt underbart.. Jag och Manda satte oss i bilen och begav oss till Third Street. Åt en mustig lunch och kollade på folk. Mitt bästa med USAs kust städer är alla övervintrare. 50 åriga dudes som klär sig som om de vore 23, förmodligen har kläderna hängt med så länge också.. Hemma i Norden så blir alla gubbar flintiga, havande-feta och klär sig i chinos. Men inte här. Det är för alltid den solblekta strand looken som gäller... Jag vet faktiskt inte om jag älskar eller hatar det..
Trots Amandas svårigheter att ta sig fram var hon tapper och vi lyckades strosa runt i några butiker.. Det bästa av allt var att nästan alla vi mötte tittade medömkande på Manda och hennes kryckor. Väldigt många stannade oss för att fråga henne vad som hänt. Inte för att göra hennes skada mindre dramatisk, men hur spännande kan det vara? Okej om man lyckats bli av med både armar och ben, då kan ju folk fråga efter orsaken. Men kryckor? Dagens tiopoängare var när en uteliggare skrek efter henne "I bet that did'nt happend during sex!!" Don't be so sure man..
Eftersom jag är svensk så måste jag gnälla. Det är min mänskliga rättighet att få göra det. So here it goes. Jag är så äckligt blek! Imorse tassade jag runt i vita shorts. Mina sektmedlemmar bad mig ta på mig något på underkroppen eftersom grannarna störde sig.. När vi satt och åt förut kände Amanda det som sin plikt att leta upp folk som var mer genomskinliga än mig. Hon hittade 2 st. Engelsmän givetvis. Sparka på den som ligger ner, gör det!!
Vi har varit lite nostalgiska och kollat på min medhavda DVD "Inget är heligt" -Magnus Betner.. Jag får gåshud bara jag tänker på den briljans den mannen förmedlar. Nu är det för varmt för att skriva mer och jag ska återgå till ölen och idioterna som även kallas vänner.
Kyss mig!!
over and out.
Santa Monica är helt underbart.. Jag och Manda satte oss i bilen och begav oss till Third Street. Åt en mustig lunch och kollade på folk. Mitt bästa med USAs kust städer är alla övervintrare. 50 åriga dudes som klär sig som om de vore 23, förmodligen har kläderna hängt med så länge också.. Hemma i Norden så blir alla gubbar flintiga, havande-feta och klär sig i chinos. Men inte här. Det är för alltid den solblekta strand looken som gäller... Jag vet faktiskt inte om jag älskar eller hatar det..
Trots Amandas svårigheter att ta sig fram var hon tapper och vi lyckades strosa runt i några butiker.. Det bästa av allt var att nästan alla vi mötte tittade medömkande på Manda och hennes kryckor. Väldigt många stannade oss för att fråga henne vad som hänt. Inte för att göra hennes skada mindre dramatisk, men hur spännande kan det vara? Okej om man lyckats bli av med både armar och ben, då kan ju folk fråga efter orsaken. Men kryckor? Dagens tiopoängare var när en uteliggare skrek efter henne "I bet that did'nt happend during sex!!" Don't be so sure man..
Eftersom jag är svensk så måste jag gnälla. Det är min mänskliga rättighet att få göra det. So here it goes. Jag är så äckligt blek! Imorse tassade jag runt i vita shorts. Mina sektmedlemmar bad mig ta på mig något på underkroppen eftersom grannarna störde sig.. När vi satt och åt förut kände Amanda det som sin plikt att leta upp folk som var mer genomskinliga än mig. Hon hittade 2 st. Engelsmän givetvis. Sparka på den som ligger ner, gör det!!
Vi har varit lite nostalgiska och kollat på min medhavda DVD "Inget är heligt" -Magnus Betner.. Jag får gåshud bara jag tänker på den briljans den mannen förmedlar. Nu är det för varmt för att skriva mer och jag ska återgå till ölen och idioterna som även kallas vänner.
Winners never quit
Kyss mig!!
over and out.
