Dag 1
Har efter en god natts sömn gått upp ur sängen. Amanda är på ett ärende och jag håller på att försöka, med hjälp av kosmetika, skapa mig ett anständigt yttre. Vi får väl se om gudarna är på min sida eller om det ska jävlas i vanlig ordning.
Det är sjukt fint väder. Ska dock inte bege oss till stranden idag då Amanda har blivit invalid. Hon har slitit upp en gammal knäskada och går på kryckor. Tycker riktigt synd om henne, men hon är en skönhet även som handikappad. Damn her. I lägenheten finns det även andra kreatur. Max, Natalie, Malin och Johanna heter dem. Sjukt goa. Tillsammans känns vi som någon slags sekt. Jag diggar det här med kollektivt boende.
Gårdagens misär fångad på bild. Jetlagen knullade mig i röven och jag kände mig allmänt sliten. Amanda och Johanna sympatiserade lite med mig och gjorde sitt bästa för att se slitna ut. Men jag vet inte. Skönheter har en tendens att se bra ut oavsett..
Just det ja. Igår på flyget så hade jag fönsterplats. Bästa platsen om man vill sova, men åt helvete när man ska pissa. Anyway så satt det en svettig fransman bredvid mig. Inget anmärkningsvärt. Föränn gubbronket började klaga på sitt ryggont. Så han fick tag på någon security-kärring som frågade mig om jag kunde tänka mig att byta plats. I mitt stilla sinne tänkte jag att det aset kunde stanna hemma om han hade så ont. Han hade tydligen opererat sig. Eller så fick han väl köpa en första klass biljett. Men nejdå, då skulle jag flytta mig. Givetvis sa jag ja, eftersom min moral tvingade mig. Fick en annan fönsterplats bredvid ett nyförälskat par (hur fan blir det värre). Sedan när vi kom fram till LAX så verkade ryggontsgubben inte alls ha speciellt ont. Han flinade lite hånande mot mig och gick för att hämta sin väska. Om blickar kunnat döda så hade hans anhöriga haft en begravning att anordna kan jag lova. Men sedan vände allt. Karman kom honom på spåren och bankade skiten ur honom. HANS VÄSKA VAR BORTA! Hahahaha.. Den njutningen som eskalerade i mitt blodomlopp var enorm. Skrattar bäst som skrattar sist och Emilia kunde inte låta bli att flina tillbaka. Balansen var återställd och han kommer att behöva vända på sina kalsonger mer än en gång under sin resa.
Nej, nu är det dags att få något annat än Budweiser i magen. Keep it real.
over and out.
Los fucking Angeles
Yes!! Nu snackar vi hardcore..
Har efter en jävligt lång dag äntligen kommit fram till LA och till min Amanda. Till alla er bittra hjon som kände sig tvungna att upplysa mig att det inte är varmt här såhär års kan jag bara meddela att jag rinner bort. Det är ca 27 grader varmt, vilket känns hysteriskt med tanke på att man vant sig vid hösten hemma nu. Jag har inte samlat så mycket intryck än, men det lär ju komma.
Tänkte ta tag i att skaffa nytt nummer någon dag i veckan, troligvtis imon. Än så länge fungerar mitt vanliga. Ikväll blir det bara att ta det lugnt och dricka massa budweiser och rödtjut!! Av någon anledning så fungerar det inte att ladda upp bilder, så då skiter vi i det.
Det var en relativt samlad Emilia som infann sig på landvetter flygplats klockan 5 imorse. Öl och jäger samt lite löst snack med bartendern. Det gäller ju att söka nya kontakter när man reser själv. Hela proceduren gick väl, men man är ju lite smått nojig trots allt. När jag väl kom till Paris och skulle byta plan var det en herre (flygplatspersonal) som deklarerade att jag skulle stanna i Paris. Vad i helvete nu då tänkte jag. Är planet inställt eller? Det var inte föränn jag frågat honom 3 gånger vad han menade som jag insåg att det lilla svinet bara försökte get laid.
Därefter, även detta i Paris så möttes mitt blickfång av en kille som spelar i Barcelona. Min granskande blick började vid fötterna, upp längs benen, magen - och ja, han hade hela Barcelonas tröningsoveralls kit. Matchande så att det sticker i ögonen. Men det var något som inte stämde. Ägaren till den kroppshydda som befann sig inuti klädsen var en lönn-fet indier i 45 års ålder. Då slog det mig!!!! Det finns faktiskt folk som går klädda i träningsoveraller privat, jo det är sant. Vissa saker kan man aldrig förstå. De bara är...
Klockan är nu 20.26 och jag ska göra min kära vänner sällskap i soffan. Ha d fett nu!!!
over and out.
Separationsångest
Har som bekant jobbat hela dagen. Riktigt bra sätt att spendera tid med sina tankar. Har kommit att bli en ful ovana. Hur som haver så har dagen bjudit på extrem sentimentalitet från alla håll och kanter. Har haft två manliga besök från kollegor (mitt favorit kön). Har fikat så till den milda grad att jag kände för att gå in på toa och spy upp tarmar, njurar och hela skiten. Mobilen har ringt hela dagen och mitt hjärta har adderat några extra slag per minut.
Det som slog mig under dagen var att folk har tittat på mig som om jag är dödssjuk. Dragit på mig någon elakartad cancer eller dylikt. Sedan har det väl inte blivit bättre av att jag avslutat varje dialog med att "vi ses till vintern". Snacka om att vara dramatisk. Är otroligt nöjd med mitt avsked till kollegan, Mangan, "Det mest hjärtliga jag kan säga till dig är väl dra åt helvete". Så fick det bli. Inte vara blödig nu.
Jenny var riktigt go imorse. Hon hade förberett en sjuhelvetes fika och dessutom inhandlat diverse presenter till mig. Jag har inte riktigt funderat ut hur jag ska kunne andas utan henne och lilla Hannah. Men ska ska göra mitt allra bästa. En lösning kan ju vara att aldrig nyktra till.
Nä, seriöst. Detta kommer att bli hur grymt som helst. Jag är helt övertygad. Vågar inte ens tänka på hur det kommer bli att återse min stora kärlek Amanda. Någonstans i det hela så har jag gömt undan min saknad efter henne. Tryckt ner känslorna djupt i det undermedvetna, där allting känns tryggt.
En annan sak som slog mig är att det känns underligt att skriva på denna blogg. Jag liksom saknar min gamla. Så för att det ska kännas bättre har jag bestämt mig för att publicera väl utvalda inlägg från den gamla bloggen i denna.
Stod på jobbet och diskuterade med butikspersonal. Pratade lite allmänt om resor. Så slängde jag ur mig att det jag längtar mest efter är baren på Landvetter flyglats. "-Fan är du flygrädd" Flygrädd?? Det handlar om traditioner!! Ska man ut och flyga är minst sagt en öl och en jäger som gäller. Oavsett tid, antal resenärer eller andra världsliga ting. Jag kan garantera att den dagen detta bryts som kommer Al-Quida ha valt ut just min flight som en lämplig terrorist attack...
Nu har jag druckit min tredje öl själv och tycker inte att det finns så mycket mer att hämta. Inom väldigt kort blir det kudden som får sällskap. Först ska jag bara lägga mig på golvet i fosterställning bredvid min hund och ha dåligt samvete över att hon kommer bli otroligt stirrig när jag är borta.
Skit ner er så hörs vi inom kort.
Den som väntar på något gott borde antagligen anstränga sig mer
over and out.
Intro
Hjärtligt välkomna. Emilia heter jag och jag kommer vara er värd, skribent och envåldshärskare så länge ni besöker dennna sida. Mina ord är er lag och så vidare. Jag tänker inte presentera mig själv, men jag kan ge förklaringen till denna bloggs uppkomst.
Jag har sedan en tid skrivit blogg. En mycket samhällskritisk sådan, med ironi som nyckelord. Det finns vissa delar i den som jag inte gärna vill dela med mig av till alla målgrupper. Nu stundar även en resa till Los Angeles. Åker ons 15 okt och återvänder en månad efter. Jag har nämlingen förlorat min bästa vän och själsfrände Amanda till de jävla staterna. Så jag tänkte åka över och kicka some ass/spendera kvalitets tid med henne. Inget jobb, inga "måsten", ingen vardag, bara ta dagen som den kommer.
Egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Är otroligt nöjd med min rådande livssituation. Har ett jobb som jag älskar, men som tar mycket energi av mig. Vänner och familj som är oslagbara. Två små odjur till Rottweilrar som skänker glädje. Det bästa av allt är att jag känner att det är mitt liv och det finns oändliga möjligheter (vilken klyscha). MEN, saker och ting tenderar att bli för mycket. Även för en ADHD drabbad snorunge som jag.
Som en liten sammanfattning så är denna blogg skapad för att mina föräldrar, ex-pojkvänner, ovänner, one-night stands, kollegor och annat lösaktigt folk ska kunna ta del av vad som sker. Det finns en baktanke och det är att jag orkar inte hålla på att upprepa mig i mail osv. Dessutom har min mamma panik för att jag inte ska höra av mig alls. Jag har visat henne hur bloggen fungerar, men risken är väl att jag får visa 98787222 ggr till eftersom hon är från 1800-talet och tycker att "t9" i sms funktionen är lika med rymdforskning.
Jag ska försöka censurera en hel del och vårda mitt språk. Men jag kan inte lova något. Kanske borde införa någon slags varningsfunktion där mammor och pryda torra svin slutar läsa. Eller så skiter jag i det och läsningen blir mer intressant.
This is me.
over and out.
