Intro
Då ska vi få den här skiten att rulla också...
Hjärtligt välkomna. Emilia heter jag och jag kommer vara er värd, skribent och envåldshärskare så länge ni besöker dennna sida. Mina ord är er lag och så vidare. Jag tänker inte presentera mig själv, men jag kan ge förklaringen till denna bloggs uppkomst.
Jag har sedan en tid skrivit blogg. En mycket samhällskritisk sådan, med ironi som nyckelord. Det finns vissa delar i den som jag inte gärna vill dela med mig av till alla målgrupper. Nu stundar även en resa till Los Angeles. Åker ons 15 okt och återvänder en månad efter. Jag har nämlingen förlorat min bästa vän och själsfrände Amanda till de jävla staterna. Så jag tänkte åka över och kicka some ass/spendera kvalitets tid med henne. Inget jobb, inga "måsten", ingen vardag, bara ta dagen som den kommer.
Egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Är otroligt nöjd med min rådande livssituation. Har ett jobb som jag älskar, men som tar mycket energi av mig. Vänner och familj som är oslagbara. Två små odjur till Rottweilrar som skänker glädje. Det bästa av allt är att jag känner att det är mitt liv och det finns oändliga möjligheter (vilken klyscha). MEN, saker och ting tenderar att bli för mycket. Även för en ADHD drabbad snorunge som jag.
Som en liten sammanfattning så är denna blogg skapad för att mina föräldrar, ex-pojkvänner, ovänner, one-night stands, kollegor och annat lösaktigt folk ska kunna ta del av vad som sker. Det finns en baktanke och det är att jag orkar inte hålla på att upprepa mig i mail osv. Dessutom har min mamma panik för att jag inte ska höra av mig alls. Jag har visat henne hur bloggen fungerar, men risken är väl att jag får visa 98787222 ggr till eftersom hon är från 1800-talet och tycker att "t9" i sms funktionen är lika med rymdforskning.
Jag ska försöka censurera en hel del och vårda mitt språk. Men jag kan inte lova något. Kanske borde införa någon slags varningsfunktion där mammor och pryda torra svin slutar läsa. Eller så skiter jag i det och läsningen blir mer intressant.
This is me.
over and out.
Hjärtligt välkomna. Emilia heter jag och jag kommer vara er värd, skribent och envåldshärskare så länge ni besöker dennna sida. Mina ord är er lag och så vidare. Jag tänker inte presentera mig själv, men jag kan ge förklaringen till denna bloggs uppkomst.
Jag har sedan en tid skrivit blogg. En mycket samhällskritisk sådan, med ironi som nyckelord. Det finns vissa delar i den som jag inte gärna vill dela med mig av till alla målgrupper. Nu stundar även en resa till Los Angeles. Åker ons 15 okt och återvänder en månad efter. Jag har nämlingen förlorat min bästa vän och själsfrände Amanda till de jävla staterna. Så jag tänkte åka över och kicka some ass/spendera kvalitets tid med henne. Inget jobb, inga "måsten", ingen vardag, bara ta dagen som den kommer.
Egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Är otroligt nöjd med min rådande livssituation. Har ett jobb som jag älskar, men som tar mycket energi av mig. Vänner och familj som är oslagbara. Två små odjur till Rottweilrar som skänker glädje. Det bästa av allt är att jag känner att det är mitt liv och det finns oändliga möjligheter (vilken klyscha). MEN, saker och ting tenderar att bli för mycket. Även för en ADHD drabbad snorunge som jag.
Som en liten sammanfattning så är denna blogg skapad för att mina föräldrar, ex-pojkvänner, ovänner, one-night stands, kollegor och annat lösaktigt folk ska kunna ta del av vad som sker. Det finns en baktanke och det är att jag orkar inte hålla på att upprepa mig i mail osv. Dessutom har min mamma panik för att jag inte ska höra av mig alls. Jag har visat henne hur bloggen fungerar, men risken är väl att jag får visa 98787222 ggr till eftersom hon är från 1800-talet och tycker att "t9" i sms funktionen är lika med rymdforskning.
Jag ska försöka censurera en hel del och vårda mitt språk. Men jag kan inte lova något. Kanske borde införa någon slags varningsfunktion där mammor och pryda torra svin slutar läsa. Eller så skiter jag i det och läsningen blir mer intressant.
This is me.
Ibland tar jag fel, men jag tvivlar aldrig.
over and out.
Kommentarer
Postat av: maja
alltid lika kul att läsa dina texter....
Postat av: Yvonne Sjöbol
Jaa, det är min lilla söta dotter ni läser om. Jag skall gör allt för att känna mig lite på, ungdomlig och vill självklart hålla mig uppdaterad om vad som händer Emmis. Jag känner mig SJÄLVKLART som 20 ibland. Yvonne
Postat av: Frida
Fyfan vad du är klockren! :) Jag ringer och tar farväl av dig senare ikväll! Tyvärr kan du inte läsa om alla mina synder i min blogg heller, men du känner ju mig så händer det något extremt så skickar jag ett mail! Det kan hända mycket på en månad! Jag är såå avundsjuk och jag vet att du kommer få det så jävla bra! Jag älskar dig så sjukt mycket! Så ha det gött då, ha det förjävla bra i LA och ge Amanda en kyss från mig! Puss & Kyss / Din Frida!
Trackback
