Bittersweet
Det är lite dubbelt måste jag säga. På ett sätt så har tiden flugit förbi, men samtidigt så känns det som om jag varit här i en evighet. Hursomhelst så går det snart att räkna resterande dagar på två händer, vilket sätter sig som en mindre klump i magen. För någonstans har jag inte planerat min hemkomst. LA har funnits med i schemat i många månader. Men sedan då? Gå från allt som kommit att bli vardag här till ett kallt och regnigt Sverige. Damn!
Jag har mycket saker och framförallt levande ting som jag saknar så att det värker om jag ger det för mycket tanke. Men vetskapen om att allt jag lämnade hemma finns kvar är min tröst. Mina vänner, min familj, min Athena, sängen, badkaret och min 9000 kronors mobilräkning. Ni finns där. Låter kanske lite patetiskt att gå in i de här diskussionerna när jag bara varit här i en månad. Men för mig har den här resan gett mig så mycket. Mestadels psykiskt men också fysisk vila. En chans att ladda batterierna. Släppa krav och press. Vilket jag i och för sig också saknar då jag är en person som måste prestera för att må bra. Men detta har verkligen hjälpt mig. Framförallt känslomässigt..
Från att gå från att vara totalt blockerad, till att faktiskt reagera när något händer känns befriande, men också skrämmande. Kanske har jag kommit till den punkten då jag borde börja känna efter och sluta förknippa varje känsla med svaghet. Glädje kan jag. Ilska kan jag. Men saknad, sorg och på vissa plan kärlek kan jag behöva finslipa på rätt så mycket. Misstolka inte. Jag kan vara en oerhört sympatisk människa. Men när det kommer till mig själv så rycker jag hellre på axlarna och är duktig på att tänka "Det som inte dödar, härdar". Svart eller vitt. Kan det tänkas att det finns en gråzon också? Man måste inte hata eller älska allt. Det finns två sidor av samma mynt. Klyschorna skulle kunna fortsätta hagla. Men detta är faktiskt en bra ventil. Nu slipper jag sitta och tjöta hål i huvudet på någon torr jävel som inte vill lyssna ändå. Nu är det bara för allmänheten att sluta läsa.. Eller nej, gör inte det. Nu byter vi samtalsämne..
Ligger faktiskt i Amandas säng. Mår inte helt hundra. En ny förkylning har intagit min kropp. Jag börjar bli bra på det här nu. Så efter några öl hos grannarna och efter en god middag har jag lagt mig för att reparera kroppen lite. Vi var egentligen utbjudna på middag och drinkar av allas vår musikproducent. Men det blir troligtvis i veckan istället.
Vi har faktiskt lyckats planera de resterande dagarna. Gjort ett schema. Vi har upplevt mycket roligt, men vi har några punkter kvar som måste bockas av innan hemresan. Kommande helg skulle egentligen spenderas i Vegas. Men det blir en annan destination istället.. Vi har även bestämt att jag ska komma tillbaka hit i maj och då fira Mandas 21 års dag i Vegas.
Nä, smile on my face. Sista tiden kommer att bli underbar.
over and out.
SNUTTGURKAN, DU ÄR OERHÖRT DUKTIG PÅ ATT UTTRYCKA DIG. SKULLE DU INTE KUNNA TÄNKA DIG EN SPALT I NÅGON BLASKA SOM ETT EXTRAKNÄCK. Starta eget och kör det vis sidan om att du brottas, det fixar du. Athena är noh gärna med och puffar på dig när du skriver.
Saknar dig, kiss yor only mom
Mom: Tack ska du ha. Men jag tror att brottningen tar nog med tid just nu. Hur mår mina små odjur? Kramar
Dom mår strålande, härligt att prata me dig i telefon en stund.
Kram mom
Har inte förstått mig på bloggare,men efter jag har läst dina bloggar har jag helt klart ändrat uppfattning! Du är riktigt jävla bra!! Kommer du på Julbordet 9 dec på Golden Days? Kram kram
....glömde skriva mitt namn på förra meddelande! ;)
Johan: Du anar inte hur mycket det värmer! Snackar vi julbord så kan du räkna in mig. Ska bara se till att få min antabus utskriven i tid! ;-) Kramar!