Svensk Synd

Efter många långa timmar av förberedelse, med personlig stylist inräknad, så drog festen igång. Hade lite folk hemma i Santa Monica och stämningen var allmänt god. Samtliga besökare hade lagt ner stor möda på att fixa den perfekta outfiten. Som vanligt så var taxin alldeles försen, men desto mer tid fick vi till att ta vimmelbilder. Jag var ju som ni ser på bilderna polis. Men inte vilken polis som helst utan sheriff. Chefen! Vi hade den ohyggliga turen att det rullade förbi en polisbil medans vi väntade och jag var inte sen med att trycka in huvudet och snacka med mina kollegor. Jag gav de även tillåtelse att gå hem lite tidigare, det var ju trots allt Halloween.




När taxin väl anlände tog det en stund att köra in till Hollywood. Det är strängt förbjudet att dricka alkohol i taxin, så jag gjorde inte det. Jag hällde ut HELA min öl i sätet istället. Så går det när man kör ostabilt. Väl inne i Hollywood var det sjuuukt mycket folk. Så gott som alla var utklädda. Det var lite svårt att få bra kort dock, dessutom var jag väldigt upptagen med att mingla med alla mina kollegor. Trots att jag var sheriff så vägrade de ge mig deras pistoler. Verkar som om jag får ha lite "kvartsamtal" med en del undersåtar på måndag.

Som sagt, allting var en stor show och det fanns inget stopp. När vi kände oss någorlunda mätta så drog vi till någon VIP fest på Ecco. Det bästa med kvällen var att alla gick in i sina karaktärer så väl, så att konversationerna saknade logik. Jag tror på riktigt inte att jag gick mer än tre steg innan folk fullkomligt kastade sig på mig och ville bli gripna. Självklart hade jag riktiga handfängsel och det var lika roligt varje gång att handfängsla folk och sedan deklarera att man inte hittade nyckeln.. De drog en lättnads suck när jag slutligen håvade upp nyckeln ur BH:n.

Alla människor var på lysande humör och alla var otroligt sociala. Men sedan hände det som inte fick hända. Jag har svansen mellan benen i skrivande stund. Men jag blev av med mitt tjänstevapen. Tappade pistolen. Så varje gång jag skulle gripa folk så var jag tvungen att ta till med välplacerade skuldergrepp och dylikt. Det finns inget som slår känslan av att vrida upp någon kaxig jävla dude som skrattat åt min kroppshydda i ett skuldergrepp som får dennes ögon att tåras. Det börjar alltid med att "Okej, det känns. Släpp nu. Aaaahhhhh.. Ja, det känns" Ju mer de pratar desto hårdare vrider jag. Så för att få svettpärlorna att börja rinna så vrider jag även om handleden lite tills de fullkomligt kvider. Efter det så tittar de alltid på min kroppshydda med helt andra ögon.. Så utan pistol, jobbade jag vidare..

Efter nattklubben, där jag plockade på mig en hög VIP kort när vakten tittade bort, drog vi vidare till vår nya vän. Han med musik studion. Fast han var inte där. Men han hade andra svettiga vänner som intagit placet. När fötterna tillslut gjorde så ont att det inte ens hjälpte att ta av sig skorna och gå barfota rullade vi hemåt. Vilket var ett kapitel för sig. Taxi var ju för fan omöjligt. Trots att jag gick ut och stannade trafiken (de lydde mig faktiskt) så kunde jag inte med att slita passagerare ur de upptagna taxibilarna. Så vi stannade några random dudes. Men det visade sig att de inte ville följa vår lilla vägbeskrivning utan började köra mot deras hus, till efterfesten. Efter att ha flippat ur och varit otrevliga slängde de ut oss på gatan igen. Efter många om och men hittade vi en privatchaufför och åkte Lincoln Town Car hem. Han erbjöd sig att vara vår livvakt och frågade om vi ville åka till Playboy Mansion, vilket var planen från början. Men vem fan vill åka dit och se handikappad ut tack vare att man inte kan gå. Dessutom var det mer morgon än natt. Så vi åkte hem och åt glass, alla utom Amanda, för hon åt ost och ketchup..

Lätt bland den bästa kvällen någonsin och Halloween i staterna är så jävla grymt!! Gatorna i Hollywood kan jämföras med öl-tälten på Göteborgskalaset, trängselmässigt. Förutom att Hollywood är något större i yta...