Svensk Synd

Tänk att det är så enkelt trots allt. Här har jag gått runt och smidit planer om att göra en äkta Anna Nicole Smith. Hitta något gammal gubbronk som har en förmögenhet som skulle få de sydamerikanska drogkartellerna att se ut som uteliggare. Har även försökt den gamla hederliga vägen som innebär att jobba tills man får blodsmak i knäna. Men det har liksom inte gett så mycket resultat. Troligtvis har jag inte varit tålmodig nog och hunnit spendera mina tillgångar innan de hunnit växa. Men nu har aftonbladet kommit på lösningen.

I skrivande stund sitter jag med ett glas vin i handen och har börjat skriva på ungefär 47 olika slags blogginlägg, men texten flyter liksom inte. Jag känner mig inte djup och irriterad. Snarare glad och lättsam. So here is what we do. Jag låter fingrarna leka med tangenterna så får vi se vart vi hamnar.

Kan ju köra någon slags resumé av den gångna helgen. Torsdagen bjöd på en mindre mängd öl hos min morbror, skulle upp och jobba dagen därpå. På fredagen så utfördes allmänna påsktraditioner. Gick ut i skogen och korsfäste allt jag kom över. En och annan groda, fågel och harunge fick smaka på korsfästning. Även ett rådjurskid strök med. Det var helt perfekt väder, eftersom solen gassade och svettpärlorna rann utmed deras utsatta kroppar. Religion är verkligen helt underbart vackert. Speciellt om någon måste dö för sin tro.

Resten av helgen har spenderats i suktandets tecken. Alla har varit fulla och lyckliga och jag har bara jobbat. Trots att det var en kort-helg så har jag uthärdat 30 timmar på tre dagar. Om man skulle ta och bli arbetslös istället tro. Under gårdagen gick jag runt och stoltserade att jag skulle dricka som om det var det sista jag gjorde på kvällen. Men vad fan händer? Hade några polare hemma och strax efter 12 så hissade jag vit flagga. Jag var så trött så att jag höll på att avlida.

Vaknade dagen till ära med ett gigantiskt morgonstånd. Åtminstone mentalt för det var jävligt skönt att var ledig. Tog en promenad med hundarna, städade och pillade i trädgården. *Gäsp* Sen så återställde jag balansen genom att ta mig ett glas rödvin och satte mig i solen med hundarna vid min sida. Pass på för nu säger jag det: hade hemskt jävla gärna suttit bredvid killen i London istället. Vilket åtgärdades med ytterligare några glas vin..

Sista helgen innan lön. Vad gör man då? Föreslår en utekväll med morsan.

Förmjukade lite hemma samtidigt som jag gjorde mitt bästa att skapa ett anständigt yttre. Åkte in till Göteborg och hade som plan att käka på Caleo, men som vanligt så berättade den söndersolade hovmästaren att väntetiden var minst en timma. Jag insåg ganska snabbt att jag skulle bli väldigt full på en timma i baren. Inte för att det är något anmärkningsvärt. Men det är jävligt white-trash att bli redlös när man endast går ut med morsan. Lite för trasigt för min smak.

Så istället begav vi oss till Joe Farellis, där vi till morsans stora förtret fick en plats med dålig utsikt. Innan vi hunnit beställa så lyckades hon dessutom spilla ut ett glas champagne på mig. Men då tyckte hon att jag skulle vara glad att det inte var rödvin, med tanke på min ljusgråa kjol. Tack mamma. Det var snällt av dig.

Efter maten tog vi en taxi till Incontro, dit de flyttat pianobaren. Nog för att Palace alltid varit känt som Jurassic Park, men detta var nog fan en bar som lätt skulle kunna överta titeln. Eftersom jag druckit måttliga mängder så var jag städad och trevlig. Fick till och med säga till morsan att inte vara så hetsig mot vakterna i kön.

Väl inne var det mycket folk, grymt bra live-musik och schysst inredning. Men utbudet. Herregud. Stället kryllade av nyskilda (eller gifta och otrogna) 45 åringar som inte lyckats få någon dejt på match.com och därmed gått ut för att gå på jakt. Kärringarnas klädstil och håruppsättningar skrek efter en stylist och deras 4-barnsmammakroppar borde verkligen haft mer tyg på sig. Männen var självklart inte bättre.

Att se vuxna dansa som om de förväntade sig dricks känns ganska olustigt. Det var sådan köttmarknad att man förmodligen betalade kilopris om man skulle ta med sig någon hem. Det kom fram någon halvsleten gubbe med vit, uppknäppt, skjorta och började limma på mig. Men hans försök föll ganska pladask när han tog av sig sina brillor och satte de på mig och frågade om jag tyckte om styrkan. "Ähh, jag har tyvärr inte någon syndefekt, men den är säkert bra". 

Många krogar har ju som bekant en cigg-automat vid toaletterna. Incontro hade sett till sin målgrupp och fyllt den med viagra och inkontinesskydd istället. Jag hade lite problem med att använda toaletterna eftersom de skrek könssjukdom. Man blir tydligen lite slarvig med skydd på ålderns höst när alla fruntimmar ändå passerat klimakteriet.

 

INNE

↑ Rödvin. Tillfällig verklighetsflykt är det bästa för att må gott.

↑ Att träna fyra veckor och titta på en helt ny kropp i spegeln. Tack för generna morsan. Nu blir det ytterligare 6 månader av öldrickande i soffan.

↑ Få en jävligt bra lön och handla upp varenda slant för att kunna leva som lodis fram till den 25:e. (Tänkte skriva "leva som en jude", men det får man inte)

↑ Bo hemma. Mat på bordet. Värme. Inga räkningar. Kombineras väl med ovanstående punkt.

↑ Tycka om personen man är i en relation med. Ett helt nytt begrepp för mig, men än så länge känns det som ett vinnande koncept.


UTE

↓ Att sola solarie så att man måste stoppa i sig värktabletter för att hantera smärtan efteråt. Alla har inte tattarskinn, inse det Emilia.

↓ Savannbyxor och "Buffalos". Ska bli skönt att vårstäda lite i garderoben.

↓ Stor umgängeskrets. Hälften tycker säkert inte om dig på riktigt. Sortera och släng lite folk i samma hög som byxorna och skorna. Dyrbar tid ska inte slösas på någon som inte förtjänar det.

↓ Fula bilar. Finns inget som kan förlänga en kuk mer än en snygg bil och det finns inget som kan förminska den lika mycket som en ful. Tänk på det!

↓ Att inte sitta i Los Angeles i skrivande stund hos min bästa vän. Förklaring känns överflödig.

Igår var jag hurtig som satan. Gick upp tidigt och åkte och simmade med Frida. Det var riktigt jävla skönt och jag funderade på varför man inte gör det oftare. Det tog inte lång tid innan jag kom på varför. Hela jävla bassängen kryllade av pensionärer. Givetvis skulle alla motionssimma. Jag har i och för sig svårt att tro att man får någon motion av att flyta runt som en gammal svamp.

Av någon konstig anledning beter sig dessutom gamla människor som om de äger världen. De tar plats och så fort någon annan människa andas så sätter de igång och klagar och jävlas. Visst att man ska ha respekt för de äldre och så vidare, men borde inte de också ha någon form av respekt. Eller har de ett frikort i otrevlighet?

and i'm out.

Jag har alltid blivit extremt fascinerad av landet USA. Jag älskar folket, jag älskar naturen och jag älskar språket. Oavsett vad du har för exempel på vilka idioter de är så kommer jag slå dövörat till. Jag är såld.

Men liksom allt annat finns det inget gott utan ont. Jin och jang. USA har otroligt många negativa sidor. En av dessa är den grova kriminaliteten och det utbredda drogberoendet som smutsar ner vardagen för vanliga medmänniskor. Vad gör då jänkarna?? De lägger upp en websida för att avskräcka hederliga stackare att aldrig dras ner i träsket. I detta fallet metamfetaminträsket.

Hade jag sett ut som den bruden från första början hade jag också med största sannolikhet dragit i mig både det ena och det andra. Vilket förmodligen är fallet eftersom hon inte precis ser ut som en from skolfröken. Denna kvinna skulle kanske till och med kunna vara typexemplet på en sann svärmorsmardröm. Det kanske bara är jag, men hon ser inte ut att vara så nöjd med livet innan det stavades m-e-t-h.


Frossa i misären HÄR!

and i'm out.

Jag är 21 år gammal. Beroende på hur man ser det är det en bra ålder. På pappret har jag trätt in i vuxenvärlden, men jag måste passa på att säga att den inte alls är som man föreställt sig när man var yngre. Då trodde man att vuxna var ansvarstagande och stabila varelser. Ju mer jag ser av den här världen desto mer tappar jag respekten för den. Vuxna är barn med rynkor, fettvalkar och Lindex-klädsel. Inget mer, inget mindre.

Jag skulle vilja påstå att jag är i ett stadie i mitt liv där jag står mitt emellan. Jag har lagt mina tonår med häxblandning och moppe bakom mig, medan livet med familj förhoppningsvis finns framför. Jo, det är sant. Jag vill ha barn en vacker dag. Men inte denna. Man skulle kort och gott kunna säga att jag är totalt fri. Jag gör vad som faller mig in och än så länge så är brösten i samma position oavsett om jag ligger ner eller står upp. Det är bara att njuta så länge det varar, för en vacker dag står jag där med mina rabattkuponger på ICA och letar efter våtservetter.

Det var ganska väntat att den inledande 20 års åldern skulle vara precis såhär. Men vad jag inte var beredd på var hur fort man skulle glömma av hur det verkligen är att vara fjortis. Jag tittar på mina kusiner som är 15 och uppåt. Där står de i centrum en sen lördagskväll med cigg och smuggelcider. Sminket är så hårt påmålat att jag faktiskt tycker mig se blod som sipprar. Håret är antingen gulblekt eller kolsvart. Alla småtjejer ser förövrigt likadana ut och ordvokabulären skulle kunna få vem som helst att vilja plugga igen sina hörselgångar med tapetklister. Helt ofrivilligt springer tankarna iväg på vad de sliskiga små svinen till småpojkar gör med dessa oskyldiga flickor när cidern slår till.

Det är så att jag vill ta med mig alla flickor hem och ha de i ett rosa rum med massor av barbie-dockor och Spice Girls musik. De kan få tuschpennor och målarböcker. För de är ju bara barn, right? Deras begränsade hjärnkapacitet är långt ifrån redo den värld de kastats in i.

Självklart är jag fullt medveten om att varje vuxen tänker såhär och ingen vill se sin söta dotter med flätor helt plötsligt bli skolhoran. Man ser tonåringar som barn. Men inte visste jag att jag skulle bli gammal såhär fort. Anledningen till att jag oroar mig är att jag vet vilket klimat jag själv växte upp i. När man som tonåring leker i en vuxenvärld kan det gå riktigt illa. Jag vet. För det känns som om jag var där igår.

Jag lovade mig själv att aldrig bli som dem. De som tjatade och inte förstod att man kunde ta sina egna beslut. Jag lovade att mina barn skulle få vara fria och jag lovade att alltid ha ett öppet sinne. Men nu sitter jag här, 21 år gammal och fasar över hur jag kommer vara när mina egna ungar är 15 och ber mig köpa ut öl.  Jag tar tillbaka mina löften.

Att återinföra barnaga kanske vore en god idé.

and i'm out.

Ni vet sådana dagar när man bara vill ta sitt pick och pack och lämna landet. Idag är en sådan dag. En rad omständigheter har gjort min arma kropp fullständigt utmattad, fysiskt. Normalt sett brukar jag reperera eventuella brister eller skador med en med en god natts sömn. Men det har liksom inte velat blir så de senaste dagarna.

Mitt i detta är det precis som om mina tankar har fått sig något jävla spel. De vill inte låta mig vara ifred och de talar osammanhängande. Nästan som på ett annat språk. Jag har försökt att förklara på ett bra sätt att jag inte fattar någonting. Men det blir bara värre och nu har de jävlarna klibbat ihop sig som en stor boll och gett mig en dov huvudvärk.

Min lösning kanske inte är att rymma. Jag kanske helt enkelt borde skapa en fejd med ett väletabliserat och grovt kriminellt MC gäng. På så vis lär man ju aldrig kunna slappna av och känna tristessen omfamna en. Spänning i sin renaste form för att sammanfatta det hela.

It doesn't matter where you go, as long as you go.

PS. Skrev ett otroligt långt inlägg innan det här som jag valde att inte publicera, det var lite för politiskt inkorrekt och lite för svart. Även för min smak.

and i'm out.