iPill
Läste i "illustrerad vetenskap" att det kommit ett nytt intelligent piller som "precisionsbombar" magen. Detta elektroniska piller kan med hjälpa av att mäta pH-värdet i tarmkanalen pumpa ut medicin på exakt rätt plats. Sedan är det bara att i vanlig ordning utföra sina toalettrutiner och återanvända pillret. Men jag är skeptisk. Kan faktiskt inte komma på en enda sjukdom som jag inte kan tänka mig att ha om den enda lösningen är att man måste rota i sin egen avföring för att hitta ett piller som man återigen ska svälja. Det känns väldigt oglamouröst och hamnar direkt på min "UTE-LISTA".
Jag har förövrigt valt att säga upp min högt älskade prenumeration på "illustrerad vetenskap" av den enkla anledningen att jag har en hel hög olästa nummer, pga tidsbrist. När jag har tagit igen den förlorade läsningen lovar jag att kontakta er igen, var inte oroliga Bonniers.
Det är nämligen så att Bonniers har lyckats skapa något helt bisarrt och fascinerande på samma gång. Jag ringde det där samtalet som alltid är lika svårt. Det när man ska gå ur en filmklubb, säga upp en prenumeration eller ha någon annan kontakt med den lågt stående befolkningen, kallad säljare.
När jag gjort valet att avsluta prenumerationen blev jag kopplad till en telefonist. Det var med skräckblandad förtjusning som jag svarade på hans frågor. Vad hade varit bäst med tidningen? Vilket ämne intresserade mig mest? Ville jag ha nyhetsbrev? And so on. Ganska normala frågor. Men tänk er att de ställdes av en självmordsbenägen kille med gnällig östgötska. Jag blev liksom helt paralyserad av hur dåligt han fick mig att må. Ren och skär ångest ända in till benmärgen. Han bekräftade beslutet att säga upp tidningen. Min älskade tidning blev liksom förstörd av hans vidriga stämma. Han var antabusen som fick alkoholen att smaka skit. Efter att ha pratat med honom i 6min och 23sek fick jag avsluta med att "Oj, nu ringer det på andra linjen här döh".
Han skulle kunna bli Jan Björklunds vassaste vapen i kategorin "Sexualundervisning". För hade man ställt denna mannen framför en hormonstirrig sjundeklass, för att berätta om blommor och bin, kan jag lova er att ingen skulle vilja sära på benen annat än i rent avelssyfte.
Efter samtalet hade jag god lust att ta mig en rejäl psykofarmaka-fika med mig själv i ett mörkt rum, men valde bort detta och ber därför min omgivning om ursäkt för mitt dåliga humör och mina plötsliga frispel.
Naturen tar alltid parti för skavankerna.
and i'm out.
Jag har förövrigt valt att säga upp min högt älskade prenumeration på "illustrerad vetenskap" av den enkla anledningen att jag har en hel hög olästa nummer, pga tidsbrist. När jag har tagit igen den förlorade läsningen lovar jag att kontakta er igen, var inte oroliga Bonniers.
Det är nämligen så att Bonniers har lyckats skapa något helt bisarrt och fascinerande på samma gång. Jag ringde det där samtalet som alltid är lika svårt. Det när man ska gå ur en filmklubb, säga upp en prenumeration eller ha någon annan kontakt med den lågt stående befolkningen, kallad säljare.
När jag gjort valet att avsluta prenumerationen blev jag kopplad till en telefonist. Det var med skräckblandad förtjusning som jag svarade på hans frågor. Vad hade varit bäst med tidningen? Vilket ämne intresserade mig mest? Ville jag ha nyhetsbrev? And so on. Ganska normala frågor. Men tänk er att de ställdes av en självmordsbenägen kille med gnällig östgötska. Jag blev liksom helt paralyserad av hur dåligt han fick mig att må. Ren och skär ångest ända in till benmärgen. Han bekräftade beslutet att säga upp tidningen. Min älskade tidning blev liksom förstörd av hans vidriga stämma. Han var antabusen som fick alkoholen att smaka skit. Efter att ha pratat med honom i 6min och 23sek fick jag avsluta med att "Oj, nu ringer det på andra linjen här döh".
Han skulle kunna bli Jan Björklunds vassaste vapen i kategorin "Sexualundervisning". För hade man ställt denna mannen framför en hormonstirrig sjundeklass, för att berätta om blommor och bin, kan jag lova er att ingen skulle vilja sära på benen annat än i rent avelssyfte.
Efter samtalet hade jag god lust att ta mig en rejäl psykofarmaka-fika med mig själv i ett mörkt rum, men valde bort detta och ber därför min omgivning om ursäkt för mitt dåliga humör och mina plötsliga frispel.
Naturen tar alltid parti för skavankerna.
and i'm out.
Kommentarer
Postat av: Jenna
Det var skönt;). . Älskar din blogg, och dig. Puss.
Trackback
