...och vem fan ska stoppa mig.

Ni vet sådana dagar när man bara vill ta sitt pick och pack och lämna landet. Idag är en sådan dag. En rad omständigheter har gjort min arma kropp fullständigt utmattad, fysiskt. Normalt sett brukar jag reperera eventuella brister eller skador med en med en god natts sömn. Men det har liksom inte velat blir så de senaste dagarna.

Mitt i detta är det precis som om mina tankar har fått sig något jävla spel. De vill inte låta mig vara ifred och de talar osammanhängande. Nästan som på ett annat språk. Jag har försökt att förklara på ett bra sätt att jag inte fattar någonting. Men det blir bara värre och nu har de jävlarna klibbat ihop sig som en stor boll och gett mig en dov huvudvärk.


Jag vet att jag inte är ensam när jag pratar om de tillfällen då man som sagt bara vill fly fältet. Gå för att inte vända sig om och titta tillbaka. Men det finns inte ett sådant infall som inte för hinder med sig. Hur ska det gå med jobbet? Vem ska passa hunden? Vem ska betala hyran? Kan mina föräldrar ha barnen? Vad ska mina vänner tycka? Kan jag vara utan min DVD samling?

Men jag ska säga en sak. Det som skrämmer mig just nu är inte rädslan av allt man lämnar efter sig. Det som skrämmer är rädslan för att aldrig vilja återvända.

Jag vantrivs i situtioner där man blir alltför bekväm. Där man kan skriva dagbok tre dagar i förväg och veta med sig att allt kommer bli precis som man förutspått. Fy fan för att aldrig känna sig osäker. Fy fan för att aldrig ligga vaken kvällen innan en avgörande morgondag och FY FAN FÖR ATT VETA VAD MAN FÅR.

Min lösning kanske inte är att rymma. Jag kanske helt enkelt borde skapa en fejd med ett väletabliserat och grovt kriminellt MC gäng. På så vis lär man ju aldrig kunna slappna av och känna tristessen omfamna en. Spänning i sin renaste form för att sammanfatta det hela.


It doesn't matter where you go, as long as you go.

PS. Skrev ett otroligt långt inlägg innan det här som jag valde att inte publicera, det var lite för politiskt inkorrekt och lite för svart. Även för min smak.

and i'm out.


Kommentarer
Postat av: Anonym

Du borde skriva en svartblogg vid sidan av denna.

2009-03-02 @ 16:53:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0