Förlåt

Kära blogg.

Det var längesedan vi tog oss ett ordentligt snack och var ärliga mot varandra. Jag vet att jag försummat dig genom att inte leverera bittra texter. Det handlar nog egentligen mest om att min välbehagsnivå varit ofantligt hög den gångna veckan. Du vet den där killen som jag nämnt några gånger, han med stort R eller i folkmun kallad London. Vi har spenderat lite kvalitétstid ihop. Visserligen kan jag vara en surmutta även i hans sällskap, men det kommer inte lika naturligt som vanligt. Jag ber om ursäkt för det och lovar att skärpa mig.

Han kom hit förra söndagen och umgicks lite med brorsan tills dess att jag knegat färdigt. Väl hemma så tog det inte många minuter innan första ölen knäcktes och i ärlighetens namn har jag nog inte varit nykter en minut sedan dess. Vi tycker nämligen mest om varandra när vi är fulla. Min gräns gick igår (lördag) när första ölen knäcktes vid 12 och den hade ett konstant flöde exakt hela dagen, ändå kändes det som om jag var spik nykter. Då hade man två val. Antigen dra i sig en 75:a vodka själv eller sluta dricka. Jag valde det senare alternativet då jag inte ville var onykter måndag morgon.

Hur som haver så var vi i Götet några dagar. Klämde in ett restaurangbesök med Frida och tvingade henne att visa bröstvårtan inne på Bryggeriet och dokumenterade givetvis det. Lägger in det på Facebook om intresse finnes. Sen på onsdagen så åkte vi ner till Växjö och träffade hans familj. Det är alltid lika underbart att bli synad som om man var ett stycke kött, men jag tycker att det flöt på riktigt väl. Man får ju vara lite manipulativ så att folk tycker om en.

Sen var vi ute och assisterade med lite målning vid hans brors nya hus. Då tyckte R att han skulle ta fram sina pyromantalanger och elda upp skräp från bygget. Sekunden efter att han stått och berömt sin eld och dess imponerande rökpelare, som var helt svart, hördes sirener. Helt plötsligt stod två brandbilar och 8 brandmän på gårdsplanen. Den bästa detaljen är att det var hans brors kollegor eftersom han också är brandman. Kanske blir en och annan pik som påföljd.

Efter en intensiv och kroppsförtärande vecka så hann jag med tåget från Halmstad till GBG med 5 minuters marginal. Nu funderar jag ganska starkt på att trycka i mig en karta antabus och gå ut och springa, så att man är på banan igen. Fast risken är ju ganska stor att det blir ryggläge och en feeet pizza i eftermiddag.

Sådär ja, då har man fått sin manliga ranson och har några veckors torka framför sig. Det är väl underbart med distansförhållande. Speciellt telefonräkningsbiten. Men vafan, vet man vad man vill ha så är det bara att härda ut. Det finns nog med folk som nöjer sig med skit bara för att det är enkelt och nära. Men smakar det så kostar det.

...och du bloggen. Jag har fått en ny mobiltelefon också, den gamla var lite trist eftersom den hunnit bli 2 månader gammal..

and i'm out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0