Emilia vs Satan 1-1
Såren är slickade och livet rullar vidare..
För helvete Emilia. Det kanske kommer svida när du kommer hem och tvinga dig till prostitution, men nu är du i Los fucking Angeles. Okej.. Jag köper det. Nu är den värsta ångesten, inkluderad fosterställning på golvet, förbi och jag har till och med börjat skämta lite smått om det. Chockfasen har lagt sig och övergått till bearbetningsfasen, vilket i princip innebär att jag börjat acceptera vad som hänt. Är dock i riskzonen för sömnlöshet och depression.
Vet ni vad jag gjorde mer då?? Jag powerwalkade i 40 minuter. Dessutom i icke säkra områden där man lätt blir skjuten. En blandning mellan präktighet och lifegambling. Helt i min smak. Hämtade därefter Amanda i skolan (som förövrigt tagit sitt amerikanska körkort idag, gratulerar) och vi åkte till en elektronik handel.
Då gjorde jag något som jag borde gjort direkt när jag kom hit. Köpte mig ett amerikanskt nummer!! Så nu är mitt fitt-Telia abonnemang nerstängt tillsvidare och jag använder endast mitt nya nummer. Tackar... Som om inte det vore nog så köpte jag ett USB minne till alla mina foton. Fuck you Satan! Sen att mitt plan antagligen störtar över Atlanten rör mig inte i ryggen.
Nej, men som sagt. Jag har haft väldigt lite motgångar hela detta året. Folk har äcklats av mitt lyckorus. Så jag förtjänade antagligen det här. Men om ni vill äcklas igen så bryr jag mig inte längre. Jag dricker Budweiser och är i fullfart med att beställa en torped till Telias samtliga styrelse medlemmar..
För helvete Emilia. Det kanske kommer svida när du kommer hem och tvinga dig till prostitution, men nu är du i Los fucking Angeles. Okej.. Jag köper det. Nu är den värsta ångesten, inkluderad fosterställning på golvet, förbi och jag har till och med börjat skämta lite smått om det. Chockfasen har lagt sig och övergått till bearbetningsfasen, vilket i princip innebär att jag börjat acceptera vad som hänt. Är dock i riskzonen för sömnlöshet och depression.
Vet ni vad jag gjorde mer då?? Jag powerwalkade i 40 minuter. Dessutom i icke säkra områden där man lätt blir skjuten. En blandning mellan präktighet och lifegambling. Helt i min smak. Hämtade därefter Amanda i skolan (som förövrigt tagit sitt amerikanska körkort idag, gratulerar) och vi åkte till en elektronik handel.
Då gjorde jag något som jag borde gjort direkt när jag kom hit. Köpte mig ett amerikanskt nummer!! Så nu är mitt fitt-Telia abonnemang nerstängt tillsvidare och jag använder endast mitt nya nummer. Tackar... Som om inte det vore nog så köpte jag ett USB minne till alla mina foton. Fuck you Satan! Sen att mitt plan antagligen störtar över Atlanten rör mig inte i ryggen.
Nej, men som sagt. Jag har haft väldigt lite motgångar hela detta året. Folk har äcklats av mitt lyckorus. Så jag förtjänade antagligen det här. Men om ni vill äcklas igen så bryr jag mig inte längre. Jag dricker Budweiser och är i fullfart med att beställa en torped till Telias samtliga styrelse medlemmar..
Bra omdöme får man av erfarenhet - och erfarenhet får man av dåligt omdöme.
over and out.
PS. Tack mamma. Jag är sparsam med dessa tre ord men; Jag älskar dig.
Telia horor
HADE JAG HAFT EN SHOTGUN TILL HANDS SÅ HADE JAG BLÅST SKALLEN AV MIG DIREKT!!!!
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Är det guds lilla sätt att jämna ut balansen? Tyvärr Emilia, nu har allt gått alldeles för bra för dig. Det är inte möjligt att leva som om man vore i himmelriket. Vi tar och gör såhär. Du köper massa kontantkort där du betalar på förhand för att ringa och sen tar jag och slänger in en liten avgift efteråt också. Som en förtidig julklapp. Eller som en oväntad brevbomb.
Som sagt. Igår tappade min mobil täckning, vilket väckte mina misstankar. Det har hänt en gång tidigare i mitt liv. Då var jag 14 år och min mamma ledsnade ur på mina hysteriska mobilräkningar så hon stängde av abonnemanget. Denna gången var det Telia som ledsnat ur och stängt av abonnemanget. Eftersom räkningen hade skojat till det lite och tickat iväg till 9000:-
Så där är det. Gotta nu er ordentligt. Ni kanske inte har 30 grader varmt varje dag, men ni slipper betala 9000:- i mobilräkning. Det bästa av allt är att det gubbronket som sålde kontantkorten intygade att det inte skulle kosta mer.
Det hade fan känts bättre om denna räkningen var ett resultat av alldeles för många fylle samtal. Då hade jag kunnat hantera ångesten, men nu känner jag mig bara lurad. Smutsig och lurad. Som en liten flicka som trodde att hon skulle bli fotomodell, men hamnade naken i pappas porrtidning.
Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Är det guds lilla sätt att jämna ut balansen? Tyvärr Emilia, nu har allt gått alldeles för bra för dig. Det är inte möjligt att leva som om man vore i himmelriket. Vi tar och gör såhär. Du köper massa kontantkort där du betalar på förhand för att ringa och sen tar jag och slänger in en liten avgift efteråt också. Som en förtidig julklapp. Eller som en oväntad brevbomb.
Som sagt. Igår tappade min mobil täckning, vilket väckte mina misstankar. Det har hänt en gång tidigare i mitt liv. Då var jag 14 år och min mamma ledsnade ur på mina hysteriska mobilräkningar så hon stängde av abonnemanget. Denna gången var det Telia som ledsnat ur och stängt av abonnemanget. Eftersom räkningen hade skojat till det lite och tickat iväg till 9000:-
Så där är det. Gotta nu er ordentligt. Ni kanske inte har 30 grader varmt varje dag, men ni slipper betala 9000:- i mobilräkning. Det bästa av allt är att det gubbronket som sålde kontantkorten intygade att det inte skulle kosta mer.
Det hade fan känts bättre om denna räkningen var ett resultat av alldeles för många fylle samtal. Då hade jag kunnat hantera ångesten, men nu känner jag mig bara lurad. Smutsig och lurad. Som en liten flicka som trodde att hon skulle bli fotomodell, men hamnade naken i pappas porrtidning.
What goes around comes around, I guess
over and out.Halloween shopping
Åt helvete vad bra det blev!!
Efter en stadig sovmorgon så släpade jag mig upp. Gjorde iordning mig på ca 3 timmar. Tempot här är som bekant inte det högsta. Sedan åkte jag och min hustru och handlade mat. Därefter åkte vi och hämtade Malin och Johanna och vi körde vidare mot Hollywood för att köpa Halloween dräkter. Som vanligt var det helt underbart väder idag och ca 27 grader varmt..
När jag satt i bilen i godanro och lyssnade på musiken som flickorna bläddrade igenom gjorde jag en makaber upptäckt. De bytte låtar från Amandas iPod. So far so good. Men det var något som inte stämde. Amandas stereo är från tidigt 90-tal och drog därmed min blick från iPoden, längs med kabeln och slutligen in i kassetbands facket. Handen på hjärtat så var anordningen utformad så. Ett kassettband med en sladd, som man kopplar till sin iPod. Min första reaktion var att jag ville kräkas. Det var ungefär som att koppla ett utomordentligt grymt surround system till en svartvit tv.. Eller en riktigt gammal skata som klär sig som en 15 åring..
Hollywoods gator som brukar innehålla en stor mängd sex-shops har diskret omvandltats till gator innehållande en stor mängd Halloween-costume-shops. Eller vänta lite nu. Halloween handlar för tjejer att kunna klä sig i slampiga outfits som visar betydligt mer än dem döljer. Så affärerna har inte alls gjorts om, förutom skylten ovanför dörren vill säga.
Jag hade redan bestämt mig sedan länge vad jag skulle vara klädd som. Kommer tyvärr icke att avslöja detta föränn efter Halloween. Men jag är helt hysteriskt nöjd!! Blev bättre än vad jag vågat hoppas på. Dyrt så in i helvete. Men med tanke på urringningen (och den nästintill obefintliga kjolen) kanske folk "misstar" mig för en prostituerad och slänger till mig ett par dollar. De andra bruttorna hittade också riktigt snygga dräkter. Det är helt galet hur stor den kommande helgen är här. Oavsett vilken rubbad karaktär du vill spela så finns det garanterat en dräkt för det..
En annan sak som var underhållande idag är att när vi var på väg till Hollywood så rockade vi givetvis loss i vanlig ordning. Hög musik, öppna rutor, 4 headbangande småtjejer och en jävla massa bilister som borde kolla på vägen och inte på oss. Väl inne i parkeringshuset så skulle jag trycka upp rutan på min sida, med det gick inte. Den satt fast. Så in i helvete fast. Vi sket i vilket och fortsatte vår shopping. Väl hemma löste vi problemet genom att backa in bilen i garaget så att ingen luffare skulle se att rutan var öppen från gatan. Om man blundar tillräckligt hårt så syns man inte.
Klockan är endast 11.16 pm, men jag börjar bli väldigt dåsig. Så sängen känns som en bra lösning på det problemet.
Jag är ledsen, jag har försökt att bestämma över min stolhet förut. Men den vinner alltid i slutändan.
over and out.
Desperate Housewife
Det är mycket nu..
Dagarna spenderas i absolut bästa hemmafru anda. Har haft ett otroligt tufft schema idag. Gick upp vid 10.00, åt frukost och umgicks med folk på facebook. Därefter körde jag Natalie till affären och mig själv till stranden. Pratade med Jenny i ca en timma. På hennes begäran fotograferade jag även min strandplats. Dagens i-lands problem bestod av att sanden ständigt fastnade i sololjan som jag så generöst smörjt in min hy med. (Mamma; jag har inte haft din solskyddsfaktor en enda gång, och för första gången i mitt liv har jag därmed en schysst bränna, det är värt Malignt melanom)
Jag fullkomligt älskar folks spontanitet här. På väg ner till vattnet var det en kille som stannade mig och frågade "Hey, can I hang out with you today?" "No, sorry I've got HIV"...
Sedan låg jag och solade och lyssnade på musik, då kom en brutalt snygg polisbil körandes några meter ifrån mig. Konstaplarna satte på sina absolut finaste leenden, vinkade och över våra huvuden flög två amerikanska stridshelikoptrar. Vilken kärleksscen.
Efter att ha pressat så till den milda grad att min hud luktade grillat och jag kom på att jag därmed var hungrig åkte jag hem. Väl hemma var det fullt pådrag iform av filminspelning. Malins kille som jobbar med film använde lägenheten som arbetsplats ett tag. Jag smög in, dumpade mina tillhörigheter och åkte och hämtade Amanda i skolan. När jag återigen kom hem ställde jag mig vid spisen. Väluppfostrad hemmafru ser ni.. Inte nog med att jag ett flertal gånger lagat mat så smakar det bra också. Jag vet inte vad LA gör med mig, men min framtida make lär ju bli nöjd. Han får dock se till att vara jävligt tät. För jag kan inte både jobba och laga mat. Det blir för mycket...
Imorgon ska jag och Manda åka in till Hollywood och köpa Halloween dräkter. Bara det är väldigt, väldigt urringat så kan jag ha på mig vad som helst. Dock har jag lite funderingar på vad som skulle klä min personlighet.. (Förutom djävulen han själv).
Gårdagens Hollywood mundering
Efter mat, rödvin och kaffe är det snart dags för kvällens dos av Cops.
over and out.
Beverly Center
Som Ullared fast tvärtom..
Idag har vi lyckats våldta våra kreditkort så till den milda grad att de nästan blev spärrade. Det är lite svårt att åka till Beverly Hills utan att få storhetsvansinne och tro att man är ohyggligt tät. Men nu kommer den där ångesten. Som när man hetsätit McDonald's och bara känner sig svullen, dåsig och lurad.
Men vilken mental onani det var att för stunden lalla runt, uppklädd, sminkad och med ett colgate leende på läpparna. Bilar som tutade, pojkvänner som fick örfilar av sina flickvänner tack vare blickarna och fotoblixtar som bländade oss. Där kom storhetsvansinnet igen.. Men ni förstår grejen..
Jag fick i alla fall inhandlat presenter till Jenny och lite smycken till mig själv. Bra jobbat.. Förövrigt så har Jenny besiktigat min bil och det gick åt helvete. Min vackra, vackra V70 T5, som är millimetrarna från att i ren vrede få besöka skroten. 3 fel. TRE FEL. Ombesiktning. Vad faaaan ska man göra åt saken när man sitter rödvinslullig i LA? Jo, man ringer sin högt älskade fader. Frågar om brorsan kan ta med sig besiktningspappret och bilen till honom. Inga problem lilla hjärtat. Tack pappa. Utan dig hade jag förmodligen suttit och knutit en snara nu eftersom min ekonomi är ett skämt när jag kommer hem och jag hellre konverterar till islam än att åka kollektivt.
Just nu har jag en av de där stunderna. Ni vet, sådana där man funderar på sin existens. Det är alltid ett tecken på att man har för mycket fritid, men det är ju ett faktum att så är fallet. Hur som haver så känns det som om Sverige, Götet och framförallt Hällesåker krymper för varje sekund. Lilla dumma Emilia som tror att hon har en "halleluja moment" bara för att hon varit utanför rikets gräns i två veckor. Nej. Det har funnits ett tag. Men det blir ju inte mindre påtagligt för att man spenderar sina dagar i Nirvana...
Fan, så fort man som resultat av sina inre lustar, ynglat av sig så är det kört. Man måste ta ett beslut. I vilken del av världen man vill att ens barn ska växa upp och sedan får man se till att stanna där. Inget resande, bara Svensson-liv. Taskigt hår, trötta ögon och en allt större kroppshydda. Vi kommer förmodligen alla att hamna där på ett eller annat sätt. Vissa människor kanske inte uppfyller alla kriterier för att rasa samman, men lite av det finns där. Och dessa relationer. Dessa helvetes förbannade relationer. Det är inte relationer som sak som skrämmer. Men ju fler dagar som passerar, desto mer misär ser man. Folk som är gifta fast de hatar varandra. Enda anledningen till att de förblir gifta är att de inte har stake nog att ta tag i sina liv. Sen dör dem. Bara sådär... Nej, kärlek i all ära. Men den dagen den inte finns där kommer jag att sedan länge ha packat mina väskor (alternativt hans).
Allt kanske inte är svart eller vitt, jag vill definitivt ha barn.... Om en stund eller två..
Idag har vi lyckats våldta våra kreditkort så till den milda grad att de nästan blev spärrade. Det är lite svårt att åka till Beverly Hills utan att få storhetsvansinne och tro att man är ohyggligt tät. Men nu kommer den där ångesten. Som när man hetsätit McDonald's och bara känner sig svullen, dåsig och lurad.
Men vilken mental onani det var att för stunden lalla runt, uppklädd, sminkad och med ett colgate leende på läpparna. Bilar som tutade, pojkvänner som fick örfilar av sina flickvänner tack vare blickarna och fotoblixtar som bländade oss. Där kom storhetsvansinnet igen.. Men ni förstår grejen..
Jag fick i alla fall inhandlat presenter till Jenny och lite smycken till mig själv. Bra jobbat.. Förövrigt så har Jenny besiktigat min bil och det gick åt helvete. Min vackra, vackra V70 T5, som är millimetrarna från att i ren vrede få besöka skroten. 3 fel. TRE FEL. Ombesiktning. Vad faaaan ska man göra åt saken när man sitter rödvinslullig i LA? Jo, man ringer sin högt älskade fader. Frågar om brorsan kan ta med sig besiktningspappret och bilen till honom. Inga problem lilla hjärtat. Tack pappa. Utan dig hade jag förmodligen suttit och knutit en snara nu eftersom min ekonomi är ett skämt när jag kommer hem och jag hellre konverterar till islam än att åka kollektivt.
Just nu har jag en av de där stunderna. Ni vet, sådana där man funderar på sin existens. Det är alltid ett tecken på att man har för mycket fritid, men det är ju ett faktum att så är fallet. Hur som haver så känns det som om Sverige, Götet och framförallt Hällesåker krymper för varje sekund. Lilla dumma Emilia som tror att hon har en "halleluja moment" bara för att hon varit utanför rikets gräns i två veckor. Nej. Det har funnits ett tag. Men det blir ju inte mindre påtagligt för att man spenderar sina dagar i Nirvana...
Fan, så fort man som resultat av sina inre lustar, ynglat av sig så är det kört. Man måste ta ett beslut. I vilken del av världen man vill att ens barn ska växa upp och sedan får man se till att stanna där. Inget resande, bara Svensson-liv. Taskigt hår, trötta ögon och en allt större kroppshydda. Vi kommer förmodligen alla att hamna där på ett eller annat sätt. Vissa människor kanske inte uppfyller alla kriterier för att rasa samman, men lite av det finns där. Och dessa relationer. Dessa helvetes förbannade relationer. Det är inte relationer som sak som skrämmer. Men ju fler dagar som passerar, desto mer misär ser man. Folk som är gifta fast de hatar varandra. Enda anledningen till att de förblir gifta är att de inte har stake nog att ta tag i sina liv. Sen dör dem. Bara sådär... Nej, kärlek i all ära. Men den dagen den inte finns där kommer jag att sedan länge ha packat mina väskor (alternativt hans).
Allt kanske inte är svart eller vitt, jag vill definitivt ha barn.... Om en stund eller två..
I've got a brand new attitude, and I'm gonna wear it tonight
over and out.Söndagsmisär
Idag hamnade vi nästan i hetluften...
I vanlig söndagsångestanda åkte vi till Venice idag och låg på stranden. Inget märkligt med det. Det var lite kyligare idag, ca 26 grader bara. När vi kände oss mätta på den kaliforniska solen och blickarna hade sugit in nog med surfare i tighta dräkter begav vi oss hemåt.
Men det blev ingen vanlig hemresa. När vi nästan var hemma möttes vi av tre polisbilar och en mindre skara folk. På gatan låg en kille helt avdäckad och bredvid honom färgade blodet marken röd. Misstankar väcktes direkt i våra små huvuden om att detta var ett gangster dåd. Vi åkte och handlade lite mat och på vägen tillbaka hade de stängt av hela blocket bredvid vår lägenhet.
I efterhand fick vi reda på att vi var sekundrarna ifrån en klassisk drive-by. Det hade helt enkelt åkt upp en bil bredvid offret och pepprat honom med minst 8 skott. Enligt uppgift hade han endast blivit träffat i benet. Så antingen blev killarna av med sin drive-by oskuld och siktade dåligt, eller så ville de bara skrämmas lite..
På väg till skolan imon har Manda lovat mig att vi ska titta på brottsplatsen igen...
Nu blir det på Nile City för hela slanten.
I vanlig söndagsångestanda åkte vi till Venice idag och låg på stranden. Inget märkligt med det. Det var lite kyligare idag, ca 26 grader bara. När vi kände oss mätta på den kaliforniska solen och blickarna hade sugit in nog med surfare i tighta dräkter begav vi oss hemåt.
Men det blev ingen vanlig hemresa. När vi nästan var hemma möttes vi av tre polisbilar och en mindre skara folk. På gatan låg en kille helt avdäckad och bredvid honom färgade blodet marken röd. Misstankar väcktes direkt i våra små huvuden om att detta var ett gangster dåd. Vi åkte och handlade lite mat och på vägen tillbaka hade de stängt av hela blocket bredvid vår lägenhet.
I efterhand fick vi reda på att vi var sekundrarna ifrån en klassisk drive-by. Det hade helt enkelt åkt upp en bil bredvid offret och pepprat honom med minst 8 skott. Enligt uppgift hade han endast blivit träffat i benet. Så antingen blev killarna av med sin drive-by oskuld och siktade dåligt, eller så ville de bara skrämmas lite..
På väg till skolan imon har Manda lovat mig att vi ska titta på brottsplatsen igen...
Nu blir det på Nile City för hela slanten.
Everything will be okey in the end. If it's not okey, it's not the end.
over and out.Hollywood
Nu har vi satt nivån..
Gårdagen var helt klockren. Amanda, Johanna och jag åkte in till Hollywood. Strosade runt lite, kollade på stjärnor med mera. Åt en riktigt go middag med utsikt över Hollywood skylten. Köpte mig en ny blåsa inför kvällens äventyr. Vi åkte tillbaka till Santa Monica och lägenheten. Fixade i ordning och samtidigt som vi svepte captain morgan för att komma i bästa stämning.
Efter många om och men med de här jävla taxibilarna så kom det en bil. Med oss på färden hade vi även Jocke och Felix, Johannas kompisar. Vi åkte tillbaka in till Hollywood, till ett ställe som heter "Kress". Tydligen ett av de rätta ställena om man är rik och känd, eller bara småtjejer från Sverige. Känslan av att gå före halva kinas befolkning var helt okej. Åkte hiss upp till VIP avdelningen och vilken VIP avdelning. Herregud. Man fattar inte hur mycket mer exlusivt här föränn man upplevt det. 12 våningar upp låg det. Det fanns inget tak utan den kaliforniska natt- himmelen var det det enda skyddet mellan oss och gud.
Musiken var grym och vi skrattade gott när de spelade Adam Tensta. Det var nämligen våran alldeles egna lilla Johanna som hade tvingat Djn att ladda ner den under hennes föregående besök. Även mer jetset kändes det när nattklubben stängde och vi rullade vidare mot efterfesten. Den utspelade sig hos någon tv producent som brukade jobba med bland annat Metallica. Vilken sjuk lya alltså. Men det dög inte. Så vi fortsatte till en musik producent istället. Efterfesten var i hans studio, sjukt stort och galet kul när vi gick loss i själva inspelningsstudion. Där inne brukar nämligen Eminem och Dr Dre stå och skräla. Jag slog mig ner vid mixerbordet och var lite förundrad hur de kunde ha alla glas och all alkohol bredvid. Elektroniken såg inte billig ut. Producenten svara mig att folk brukade ta det lugnt och vara försiktiga. Sekunderna efter det så hördes det ett brak. Då hade lilla Emilia ramlat baklänges ur stolen med sin drink i handen. Skulle nämligen prata med Amanda som satt bakom och såg det som en god idé att luta mig bakåt istället för att vända mig om.
Lucky me, så spillde jag bara på golvet. Jag gör succé efter succé helt enkelt. Efter många tappra timmar i alkoholens tecken så tog vi en taxi hem. Där kan vi snacka efterfest. Fan vad vi rockade loss. Chauffören var nära att kasta ut oss var tredje minut. Stämningen dog dock när jag insåg att vi inte skulle stanna och köpa fyllekäk. Helvetes jävlar. Det är en oskriven regel!!! Fick nöja oss med torra mackor hemma.. Imorse däremot blev det den fetaste pizzan jag någonsin sett. Jag hade dessutom tagit med mig "Nile city" hemifrån men det strulade med DVD. Så vi i sekten kollade på någon sleten komedi á la Legally blonde humor.. Det är dessutom sjuuuukt varmt idag. Ingen rolig grej när man är bakis. Men men.
Har skrivit lite halvtaskiga vykort också. Rolig grej med tanke på att jag redan håller alla uppdaterade.. Men man får väl göra det för nostalgins skull..
Gårdagen var lätt den bästa utekvällen på länge and there is more to come. Nu ska jag ta och leta upp min bank dosan och ge mig in i ångestens ekonomi.
Kärlek till vänner och familj..
over and out.
Gårdagen var helt klockren. Amanda, Johanna och jag åkte in till Hollywood. Strosade runt lite, kollade på stjärnor med mera. Åt en riktigt go middag med utsikt över Hollywood skylten. Köpte mig en ny blåsa inför kvällens äventyr. Vi åkte tillbaka till Santa Monica och lägenheten. Fixade i ordning och samtidigt som vi svepte captain morgan för att komma i bästa stämning.
Efter många om och men med de här jävla taxibilarna så kom det en bil. Med oss på färden hade vi även Jocke och Felix, Johannas kompisar. Vi åkte tillbaka in till Hollywood, till ett ställe som heter "Kress". Tydligen ett av de rätta ställena om man är rik och känd, eller bara småtjejer från Sverige. Känslan av att gå före halva kinas befolkning var helt okej. Åkte hiss upp till VIP avdelningen och vilken VIP avdelning. Herregud. Man fattar inte hur mycket mer exlusivt här föränn man upplevt det. 12 våningar upp låg det. Det fanns inget tak utan den kaliforniska natt- himmelen var det det enda skyddet mellan oss och gud.
Musiken var grym och vi skrattade gott när de spelade Adam Tensta. Det var nämligen våran alldeles egna lilla Johanna som hade tvingat Djn att ladda ner den under hennes föregående besök. Även mer jetset kändes det när nattklubben stängde och vi rullade vidare mot efterfesten. Den utspelade sig hos någon tv producent som brukade jobba med bland annat Metallica. Vilken sjuk lya alltså. Men det dög inte. Så vi fortsatte till en musik producent istället. Efterfesten var i hans studio, sjukt stort och galet kul när vi gick loss i själva inspelningsstudion. Där inne brukar nämligen Eminem och Dr Dre stå och skräla. Jag slog mig ner vid mixerbordet och var lite förundrad hur de kunde ha alla glas och all alkohol bredvid. Elektroniken såg inte billig ut. Producenten svara mig att folk brukade ta det lugnt och vara försiktiga. Sekunderna efter det så hördes det ett brak. Då hade lilla Emilia ramlat baklänges ur stolen med sin drink i handen. Skulle nämligen prata med Amanda som satt bakom och såg det som en god idé att luta mig bakåt istället för att vända mig om.
Lucky me, så spillde jag bara på golvet. Jag gör succé efter succé helt enkelt. Efter många tappra timmar i alkoholens tecken så tog vi en taxi hem. Där kan vi snacka efterfest. Fan vad vi rockade loss. Chauffören var nära att kasta ut oss var tredje minut. Stämningen dog dock när jag insåg att vi inte skulle stanna och köpa fyllekäk. Helvetes jävlar. Det är en oskriven regel!!! Fick nöja oss med torra mackor hemma.. Imorse däremot blev det den fetaste pizzan jag någonsin sett. Jag hade dessutom tagit med mig "Nile city" hemifrån men det strulade med DVD. Så vi i sekten kollade på någon sleten komedi á la Legally blonde humor.. Det är dessutom sjuuuukt varmt idag. Ingen rolig grej när man är bakis. Men men.
Har skrivit lite halvtaskiga vykort också. Rolig grej med tanke på att jag redan håller alla uppdaterade.. Men man får väl göra det för nostalgins skull..
Gårdagen var lätt den bästa utekvällen på länge and there is more to come. Nu ska jag ta och leta upp min bank dosan och ge mig in i ångestens ekonomi.
Kärlek till vänner och familj..
There is no excuses
over and out.
Amerikaniserad
Känner mig stolt..
Först på listan var att köra Amanda till skolan. Därefter tog jag bilen (helt själv) till stranden. Kände mig stolt eftersom det faktiskt är mer än ett stenkast bort. Körde bara fel 1 gång och var nära på att köra på en hemlös kille med en kundvagn full av pantburkar och andra livsnödvändigheter. Fan, det kanske skulle vara en karriär att satsa på. Undra om de blir drabbade av lågkonjuktur och finanskriser. "Vanliga" människor tenderar ju att både äta sig fetare och dricka sig fullare när de mår dåligt. Ta t.ex. de varslade Volvo arbetarna. De slänger både en och två burkar per dag när de driver runt i sin egen misär... Vad jag försöker säga är att burksamlare kanske inte är så dåligt trots allt..
I detta nu sitter jag i lägenheten med en analkande stress i kroppen. Har nämligen gjort naglar idag. Någonstans på vägen glömde jag hur klumpigt det är med långa naglar. Inte minst när man ska skriva på tangenterna. Vanligtvis flyter det oförskämt bra, men nu känner jag mig som min morsa/Jenny. Fan..
Härmed vill jag ta tillfället i akt och pissa på den svenska manikyr marknaden. De tar ocker priser och dessutom jobbar de så sakta att man bokstavligt talat vill resa sig upp och ge de en sådan ohygglig örfil att de aldrig återfår balansen.. Annat är det med LA. Var på en mycket trevlig drop-in salong, stället var fullt med små gulingar som sprang runt, redo att uppfylla ens önskningar. De jobbade i tystnad. Försökte dra igång ett samtals ämne men det slutade bara med att jag kände mig missanpassad.
Först på listan var att köra Amanda till skolan. Därefter tog jag bilen (helt själv) till stranden. Kände mig stolt eftersom det faktiskt är mer än ett stenkast bort. Körde bara fel 1 gång och var nära på att köra på en hemlös kille med en kundvagn full av pantburkar och andra livsnödvändigheter. Fan, det kanske skulle vara en karriär att satsa på. Undra om de blir drabbade av lågkonjuktur och finanskriser. "Vanliga" människor tenderar ju att både äta sig fetare och dricka sig fullare när de mår dåligt. Ta t.ex. de varslade Volvo arbetarna. De slänger både en och två burkar per dag när de driver runt i sin egen misär... Vad jag försöker säga är att burksamlare kanske inte är så dåligt trots allt..
I detta nu sitter jag i lägenheten med en analkande stress i kroppen. Har nämligen gjort naglar idag. Någonstans på vägen glömde jag hur klumpigt det är med långa naglar. Inte minst när man ska skriva på tangenterna. Vanligtvis flyter det oförskämt bra, men nu känner jag mig som min morsa/Jenny. Fan..
Härmed vill jag ta tillfället i akt och pissa på den svenska manikyr marknaden. De tar ocker priser och dessutom jobbar de så sakta att man bokstavligt talat vill resa sig upp och ge de en sådan ohygglig örfil att de aldrig återfår balansen.. Annat är det med LA. Var på en mycket trevlig drop-in salong, stället var fullt med små gulingar som sprang runt, redo att uppfylla ens önskningar. De jobbade i tystnad. Försökte dra igång ett samtals ämne men det slutade bara med att jag kände mig missanpassad.
Gjorde givetvis fransk manikyr för att få upp den ryska hor stämpeln lite till! Tog väl ca 30 minuter och kostade 30 dollar!!!! (ca 210 kr) Jag är imponerad. Precis innan naglarna var klara gjorde den lilla fröken klart för mig att vi skulle ses om två veckor. Hennes namn var Vanessa. Sen gick hon.. Och jag satt kvar med händer som jag lika gärna kunde kört i en mixer. Så invalid kände jag mig... Som sagt så måste jag flänga av naglarna så fort jag kommer hem så jag ska njuta av att inte kunna göra ens de simplaste vardagsbestyren...
Just precis nu så lyssnar jag på mp3 och Brolle Jrs låt "Det är hon" dök upp i spelningslistan. Så för självspäkningens skull har jag lyssnat på hela låten och nu vill jag bara spy..
Just precis nu så lyssnar jag på mp3 och Brolle Jrs låt "Det är hon" dök upp i spelningslistan. Så för självspäkningens skull har jag lyssnat på hela låten och nu vill jag bara spy..
Nu är det dags för middag. Rödvinet är uppkorkat och BH:n är uppknäppt...
I'm not an alcoholic, they go to meetings. I'm just drunk.
over and out.Venice feminist..
Europa verkar ha en del att lära om feminism trots allt.
Gudrun Schyman kan lägga ner sin verksamhet pronto! Under min och Amandas vistelse på Venice idag så hittade vi den största feministen som någonsin deltagit i en freakshow. Denna killen hade tagit ett steg längre än oss andra. Budskapet var helt klockrent!!!
"Everytime I try to express my true feelings to a woman she gives me aload of crap why? NO REASONS, JUST EXCUSES."
Jag brukar se mig själv som en ganska orädd människa. Fysisk smärta bara härdar, psykisk smärta är lätt att förtränga och döden kommer när den kommer. Men den här killen gav mig verkligen rysningar rakt in i benmärgen. Inte bara det faktum att han stod mitt på gatan med en skylt som alla skulle kunna identifiera sig med men som ingen faktiskt skulle bära. Utan också att han gick fram till kvinnor och kallade de slampor och våldförde sig på par som höll i handen. Det var rena julafton. Egentligen ville jag bara gå fram till honom och bilda en pakt, men Amanda övertygade mig att jag skulle få så mycket stryk att jag inte klarade av att resa mig därefter. Jag övervägde det hela och bestämde mig att inte gå fram med tanke på att jag hade ett manligt känsorgan för lite för att inte bli attackerad..
Det absolut charmigaste med den här killen var att han inte ens bad om pengar av någon. Han bara hotade folk till livet. 10 poäng till den bruden som lyckats bränna honom så jävla hårt. Skulle kunna sätta pengar på att det var någon gång på 70- talet också. Hon var liksom bara hög och ville bli påsatt. Han var skolans lite töntigare kille och trodde det handlade om kärlek. Men istället för äktenskap fick han en irriterande könssjukdom och ett brustet hjärta. Vad fan ska man säga?? Män är helt enkelt det svagare könet..
Som ni säkert läst mellan raderna så har vi även idag besökt Venice. Vilken freakshow. Ovan är bara en i mängden av alla mongon. By the way så har jag fått äran att köra runt i Mandas åk idag. Gick riktigt bra. Fick ett råd av henne innan och det var att alltid improvisera. Sagt och gjort. Fick även uträttat lite turist shoppande. Skulle gjort våra naglar idag, men tiden hann ikapp och förhoppningsvis görs det imorgon. Lilla söta Emilia kan nämligen aldrig ha något annat än manshänder på jobbet. Ibland målar jag naglarna, men det slutar bara med att jag går runt med mina knivhandskar och provocerar lösaktigt folk. Ska därmed ta tillfället i akt och ha lite kvinnliga händer 3 veckor...
Att vilja flytta hit blev ju inte mindre påtagligt för att jag pratade med London.... Fuck you! Teaser....
over and out.
Gudrun Schyman kan lägga ner sin verksamhet pronto! Under min och Amandas vistelse på Venice idag så hittade vi den största feministen som någonsin deltagit i en freakshow. Denna killen hade tagit ett steg längre än oss andra. Budskapet var helt klockrent!!!
"Everytime I try to express my true feelings to a woman she gives me aload of crap why? NO REASONS, JUST EXCUSES."
Jag brukar se mig själv som en ganska orädd människa. Fysisk smärta bara härdar, psykisk smärta är lätt att förtränga och döden kommer när den kommer. Men den här killen gav mig verkligen rysningar rakt in i benmärgen. Inte bara det faktum att han stod mitt på gatan med en skylt som alla skulle kunna identifiera sig med men som ingen faktiskt skulle bära. Utan också att han gick fram till kvinnor och kallade de slampor och våldförde sig på par som höll i handen. Det var rena julafton. Egentligen ville jag bara gå fram till honom och bilda en pakt, men Amanda övertygade mig att jag skulle få så mycket stryk att jag inte klarade av att resa mig därefter. Jag övervägde det hela och bestämde mig att inte gå fram med tanke på att jag hade ett manligt känsorgan för lite för att inte bli attackerad..
Det absolut charmigaste med den här killen var att han inte ens bad om pengar av någon. Han bara hotade folk till livet. 10 poäng till den bruden som lyckats bränna honom så jävla hårt. Skulle kunna sätta pengar på att det var någon gång på 70- talet också. Hon var liksom bara hög och ville bli påsatt. Han var skolans lite töntigare kille och trodde det handlade om kärlek. Men istället för äktenskap fick han en irriterande könssjukdom och ett brustet hjärta. Vad fan ska man säga?? Män är helt enkelt det svagare könet..
Som ni säkert läst mellan raderna så har vi även idag besökt Venice. Vilken freakshow. Ovan är bara en i mängden av alla mongon. By the way så har jag fått äran att köra runt i Mandas åk idag. Gick riktigt bra. Fick ett råd av henne innan och det var att alltid improvisera. Sagt och gjort. Fick även uträttat lite turist shoppande. Skulle gjort våra naglar idag, men tiden hann ikapp och förhoppningsvis görs det imorgon. Lilla söta Emilia kan nämligen aldrig ha något annat än manshänder på jobbet. Ibland målar jag naglarna, men det slutar bara med att jag går runt med mina knivhandskar och provocerar lösaktigt folk. Ska därmed ta tillfället i akt och ha lite kvinnliga händer 3 veckor...
Att vilja flytta hit blev ju inte mindre påtagligt för att jag pratade med London.... Fuck you! Teaser....
Wouldn't you rather be a widow than a divorcee?
over and out.
Santa Monica College
Ibland får man fantisera..
Vaknade imorse varpå dagen var förstörd.. Förlåt, jag ska inte reta er. Vaknade imorse till ännu en dag med strålande sol och glada miner.. Duschade i lugn och ro, ringde lite 031 samtal på måfå och bara gottade. Åt en utsökt frukost och tog tillsammans med Johanna en promenad till Santa Monica College. Bruttornas skola. Ca 30 000 elever. Campus täckte ett helt block. Man fattar knappt hur stort det är, och vackert dessutom. Deras bamba var fylld av olika restauranger, inklusive Starbucks, those bitches. Spenderade ett par timmar med att ligga på gräset i solen, äta lunch och låtsas som om jag hade håltimma like back in the days. Fast jag måste erkänna att trots den otroligt softa omgivningen var det skönt att tänka på sitt jobb hemma i Svedala istället för att titta på de prestationsångestfyllda böckerna som varje elev bar runt på som om det vore AIDS.
Jag hade nämligen en tendens att aldrig bli nöjd i skolan. Oavsett om jag fick MVG och lärarna skrev kommentarer såsom "imponerande" på proven så dög det inte. Ett fel kunde förstöra hela min dag. När jag tittar tillbaka på gamla skolarbeten inser jag hur patetisk den medföljande ångesten var. Skiten är ju bra. Jag skrev som en kung och presterade som om jag gick på speed. Dock måste jag poängtera att det är känslan av att aldrig vara nöjd som driver en mot nya mål. Folk som inte bryr sig borde få ett nackskott.
En annan sak som irriterad min hjärnverksamhet är modebloggar. Vem faaan är ni att uttala er om mode? Om ni nu ska skriva blogg så borde det väl vara för att ni i alla fall tror att folk är intresserade av era liv? Personligen skriver jag blogg för att jag ska slippa prata med mina anhöriga, men mest av allt för att jag tycker om att få utlopp av mina funderingar. Om folk bryr sig eller inte rör mig inte i ryggen. Men detta är mina ord. Ord som kommer från mig och som har en betydelse. Mental striptease är vad som gör bloggar så charmiga. Oavsett om du hatar eller älskar dem eller till och med älskar att hata dem så är de personliga. Modebloggar kan aldrig förmedla något personligt.. Eftersom jag dessutom vet bäst så är det som jag säger. Ser ni? Min blogg. Mina ord. Mina regler.
Nog om det. Nu ska jag göra min högt älskade Amanda sällskap till "Cops".
over and out.
Vaknade imorse varpå dagen var förstörd.. Förlåt, jag ska inte reta er. Vaknade imorse till ännu en dag med strålande sol och glada miner.. Duschade i lugn och ro, ringde lite 031 samtal på måfå och bara gottade. Åt en utsökt frukost och tog tillsammans med Johanna en promenad till Santa Monica College. Bruttornas skola. Ca 30 000 elever. Campus täckte ett helt block. Man fattar knappt hur stort det är, och vackert dessutom. Deras bamba var fylld av olika restauranger, inklusive Starbucks, those bitches. Spenderade ett par timmar med att ligga på gräset i solen, äta lunch och låtsas som om jag hade håltimma like back in the days. Fast jag måste erkänna att trots den otroligt softa omgivningen var det skönt att tänka på sitt jobb hemma i Svedala istället för att titta på de prestationsångestfyllda böckerna som varje elev bar runt på som om det vore AIDS.
Jag hade nämligen en tendens att aldrig bli nöjd i skolan. Oavsett om jag fick MVG och lärarna skrev kommentarer såsom "imponerande" på proven så dög det inte. Ett fel kunde förstöra hela min dag. När jag tittar tillbaka på gamla skolarbeten inser jag hur patetisk den medföljande ångesten var. Skiten är ju bra. Jag skrev som en kung och presterade som om jag gick på speed. Dock måste jag poängtera att det är känslan av att aldrig vara nöjd som driver en mot nya mål. Folk som inte bryr sig borde få ett nackskott.
En annan sak som irriterad min hjärnverksamhet är modebloggar. Vem faaan är ni att uttala er om mode? Om ni nu ska skriva blogg så borde det väl vara för att ni i alla fall tror att folk är intresserade av era liv? Personligen skriver jag blogg för att jag ska slippa prata med mina anhöriga, men mest av allt för att jag tycker om att få utlopp av mina funderingar. Om folk bryr sig eller inte rör mig inte i ryggen. Men detta är mina ord. Ord som kommer från mig och som har en betydelse. Mental striptease är vad som gör bloggar så charmiga. Oavsett om du hatar eller älskar dem eller till och med älskar att hata dem så är de personliga. Modebloggar kan aldrig förmedla något personligt.. Eftersom jag dessutom vet bäst så är det som jag säger. Ser ni? Min blogg. Mina ord. Mina regler.
Nog om det. Nu ska jag göra min högt älskade Amanda sällskap till "Cops".
Frihet är bara ett annat ord för att ingenting ha kvar
over and out.
Måndag
Ni vet ju själva hur måndagar kan vara...
En liten detalj från gårdagen. Vet inte vad som skedde eller vad jag gjort för ont. Men helt utan förvaning for en tändare genom luften och exploderade på mig. Som tur var hade jag lånat Amandas handikapps accessoarer (kryckor) och dessa räddade mitt liv. Alla mina minnen trängdes ihop och spelades upp framför ögonen på mig. Vilket förövrigt sker på grund av att kroppen febrilt letar efter ett sätt att ta sig ur den livshotande situationen. Tacka gud för kryckor..
Gick upp i god, åt en anrik frukost. Fick därefter skjuts av Manda till stranden. Oh, my god. Vilken strand alltså. Helt perfekt väder. Soligt med svala vindar. La mig vid Venice Beach med utsikt över ett life guard tower och massa surfare. Otroligt avkopplande att bara ligga där helt själv och smygkika på folk som passerade. Tror inte man kan bli mätt på den känslan som medföljde strandbesöket.
Efter det avnjöt jag och Manda en god lunch och handlade lite gott och blandat inför kvällens middag. Viktigast av allt; två flaskor rödvin. Igår åt vi ute, tillsammans med Natalie och Malin. Det är riktigt go mat här, men man känner sig uppsvälld och trött efter att ha ätit. Å andra sidan så är ju även det självförvållat.. Man kan ta det nyttigare alternativet, men allt som är dåligt för en tenderar att vara lite roligare. Så vi kör på det. Jag tar helt enkelt och syr ihop munnen med några stygn när jag kommer tillbaka till Svedala..
Ligg lugnt
over and out.
Vardags bestyr!
Det är mycket nu alltså..
Helt otroligt, men magen mår bra.. Gick och la mig typ 21.00. Kändes som en god idé just då. Kändes som en mindre bra idé när jag vaknade 01.00, 01.15, 01.30, 01.45, ja ni förstår grejen. 07.30 gick jag upp och ringde London. Kändes skönt att det var dag någonstans i världen för eftersom jag lider av ADHD så är jag inte så bra på det där med att ligga still. Lyckades dock tvinga mig själv till sömns efteråt och vaknade otroligt utvilad.
Det känns galet. Men så mycket vila och tid för mina tankar som jag fått på dessa dagarna har jag inte fått på flera år hemma. Det är givetvis självförvållat (som allt annat som sker i folks liv), men ändå fascinerande. Vissa insikter som jag kommit till är jag inte helt säker på att jag vill ta del av. Så jag har sakta men säkert börjat förtränga dem. Det mesta är dock positivt och min största uppenbarelse handlar om bekantskapskretser.
Jag är så jääävla trött på att umgås med folk som bara ta min energi. Sådana som alltid finns runt om en, fast man vet inte riktigt vart man har dem. Min krets har kommit att bli mindre men ack så mycket bättre. Jag har lyckats ta fram en elit helt enkelt. Min elit. På så sätt kan jag ta fram det bästa av mig själv till min omgivning. Jag föraktar folk som lever i en situation de vantrivs i utan en enda plan att förändra sin situation.. Skilj er, byt jobb, flytta, whatever men sitt inte där och njut av er egen trasighet..
Helt otroligt, men magen mår bra.. Gick och la mig typ 21.00. Kändes som en god idé just då. Kändes som en mindre bra idé när jag vaknade 01.00, 01.15, 01.30, 01.45, ja ni förstår grejen. 07.30 gick jag upp och ringde London. Kändes skönt att det var dag någonstans i världen för eftersom jag lider av ADHD så är jag inte så bra på det där med att ligga still. Lyckades dock tvinga mig själv till sömns efteråt och vaknade otroligt utvilad.
Det känns galet. Men så mycket vila och tid för mina tankar som jag fått på dessa dagarna har jag inte fått på flera år hemma. Det är givetvis självförvållat (som allt annat som sker i folks liv), men ändå fascinerande. Vissa insikter som jag kommit till är jag inte helt säker på att jag vill ta del av. Så jag har sakta men säkert börjat förtränga dem. Det mesta är dock positivt och min största uppenbarelse handlar om bekantskapskretser.
Jag är så jääävla trött på att umgås med folk som bara ta min energi. Sådana som alltid finns runt om en, fast man vet inte riktigt vart man har dem. Min krets har kommit att bli mindre men ack så mycket bättre. Jag har lyckats ta fram en elit helt enkelt. Min elit. På så sätt kan jag ta fram det bästa av mig själv till min omgivning. Jag föraktar folk som lever i en situation de vantrivs i utan en enda plan att förändra sin situation.. Skilj er, byt jobb, flytta, whatever men sitt inte där och njut av er egen trasighet..
'
Jag fullkomligt älskar sektmedlemmarna. Vilket gäng. Alla kompletterar varandra och stämningen är allmänt mustig. Den största lyckan är dock att jag har Amanda vid min sida. Som tidigare nämnt har jag inte vågat tänka på henne eftersom jag inte är så bra på vissa känslor såsom saknad. Även om jag gör framsteg. Men nu, när jag är hos henne i LA blir det så påtagligt hur mycket hon fattas mig. Det första jag ska göra när jag kommer hem är att boka en ny resa hit.
Ikväll kommer vår number one bitch Johanna (ovan till vänster) hem från Las Vegas. Vi är förövrigt på G med att planera vår resa dit. Hoppas Amandas knä är bättre, annars blir jag tvungen att köra henne i rullstol och då kan folk luras att tro att jag bryr mig om andra människor. Det vill man ju inte....
Ikväll ska vi i sekten gå ut och äta middag... LA är mitt nirvana, men jag tonar ner det lite så att ni inte ska deppa ihop fullständigt.
Det var härligt att höra Jennys, mammas och Londons röster idag. Men nu ska jag återgå till ölen, solen och mina bitches.
Ett samvete hindrar inte synd. Det bara hindrar dig från att njuta av den
over and out.
Solen har sina fläckar
Okej, det finns bekymmer..
Jag tänker helt enkelt erkänna det. Min magkatarr håller på att döda mig. Givetvis måste jag dra ut på det där med medicinering tills det är oundvikligt. Istället för att ta mina tabletter i förebyggande syfte så tar jag de när det känns som om lungorna krymper vid varje andetag. Har även börjat kallsvettas nu, yrseln är tillbaka och humöret har gått i botten.
Det första jag ska göra imorgon bitti är att svälja lite piller. Det är en sak som är säker.. Efter det så blir det stranden. Har nämligen inte åtgärdat den vita hudtonen som lyckats bli mitt signum..
over and out.
Jag tänker helt enkelt erkänna det. Min magkatarr håller på att döda mig. Givetvis måste jag dra ut på det där med medicinering tills det är oundvikligt. Istället för att ta mina tabletter i förebyggande syfte så tar jag de när det känns som om lungorna krymper vid varje andetag. Har även börjat kallsvettas nu, yrseln är tillbaka och humöret har gått i botten.
Det första jag ska göra imorgon bitti är att svälja lite piller. Det är en sak som är säker.. Efter det så blir det stranden. Har nämligen inte åtgärdat den vita hudtonen som lyckats bli mitt signum..
over and out.
Venice Beach
I could do this..
Idag orkade vi masa våra arslen ut i solen. Eftersom jag ska vara här i en månad så har jag ingen sådan vanlig sol-stress som annars infinner sig på semestrar. Här tar vi mer dagen som den kommer och bara flyter med. LA är ungefär som Miami fast med mer uteliggare. Det är otroligt underhållande att se alla människor som gör allt de kan för att sticka ut. Här kan inget förvåna en. 70 åringar i silvriga tights på skateboard får en inte ens att höja ögonbrynen.
Största skillnaden från vårt avlånga land är nog att man faktiskt kan prata med folk man inte känner. Mycket märkligt. Så fort man möter folk på gatan så uppstår en dialog. Förut skulle vi köpa vodka och andra nödvändigheter, då kom en dude och erbjöd sig att betala. Andra ess frågar rakt ut om man behöver en "sugar daddy". Uppmärksamheten finner inga gränser. Än så länge är det dock bara luffare och mexare som friat. Men hoppet är det sista som överger en..
Venice Beach är riktigt nice. Kände igen mycket från film och tv. Jag kan inte se mig själv bli uttråkad på ett sådant ställe. Det händer saker hela tiden. Alla människor kämpar stenhårt för att marknadsföra sig själva. Hade vi befunnit oss i Sverige hade det sett otroligt trasigt ut. För det är inte alla som begåvats med talanger, de säljer sig som pajasar. Men här är det liksom charmigt. Det hör till. De har sin gitarr, sin orm, sina tarot kort, eller sina silver tights och kör sitt race...
Det får en osökt att att fundera på hur man lyckas dra på sig så många bekymmer hemma. Vad är det som gör det?? Är det folket, vädret, kulturen eller helt enkelt en kombination? Det finns ett lugn, en lycka och en omgivning här som är helt otrolig. Jag är nykär helt enkelt.. Det går över. Det kommer en tid då jag tycker att LA är tråkigt, irriterande och tillintetsägande. Or not...
Okej, det djupa snacket är över och förberedelserna inför aftonen ska ta fart.
Saknar er och många av er finns med mig i tankarna 24/7..
03.51 AM
Satt hos grannarna och drack och softade. Hade vilda och ack så djupa diskussioner om livet som helhet. Helt oväntat stormade ett gäng regular type americans lägenheten. Vilka dårar alltså. Den ena, som förövrigt trodde han var lejonkungen, hade en teori om strippor. Såhär fungerar det i America. Om kvinnor/flickor inte strippar så kan de aldrig få ett green card. Efter att ha vistats tillräckligt länge i landet utan detta så kommer framtids presidenten Obama och personligen kickar ut en. Har fångat denna ljuvliga teori på film och funderar seriöst på att lägga ut skiten på youtube.
Man kan väl säga att efterfesten dog ut när polisen knackade på. Men dra åt helvete vad det blev party i mitt huvud. Jag fick slåss mot alla mina impulser att inte gå fram till denna uniformarade man och be någon ta kort på oss. En simpel snut... Dessa uniformer alltså....
No one else is gonna live your life for you
over and out.
Idag orkade vi masa våra arslen ut i solen. Eftersom jag ska vara här i en månad så har jag ingen sådan vanlig sol-stress som annars infinner sig på semestrar. Här tar vi mer dagen som den kommer och bara flyter med. LA är ungefär som Miami fast med mer uteliggare. Det är otroligt underhållande att se alla människor som gör allt de kan för att sticka ut. Här kan inget förvåna en. 70 åringar i silvriga tights på skateboard får en inte ens att höja ögonbrynen.
Största skillnaden från vårt avlånga land är nog att man faktiskt kan prata med folk man inte känner. Mycket märkligt. Så fort man möter folk på gatan så uppstår en dialog. Förut skulle vi köpa vodka och andra nödvändigheter, då kom en dude och erbjöd sig att betala. Andra ess frågar rakt ut om man behöver en "sugar daddy". Uppmärksamheten finner inga gränser. Än så länge är det dock bara luffare och mexare som friat. Men hoppet är det sista som överger en..
Venice Beach är riktigt nice. Kände igen mycket från film och tv. Jag kan inte se mig själv bli uttråkad på ett sådant ställe. Det händer saker hela tiden. Alla människor kämpar stenhårt för att marknadsföra sig själva. Hade vi befunnit oss i Sverige hade det sett otroligt trasigt ut. För det är inte alla som begåvats med talanger, de säljer sig som pajasar. Men här är det liksom charmigt. Det hör till. De har sin gitarr, sin orm, sina tarot kort, eller sina silver tights och kör sitt race...
Det får en osökt att att fundera på hur man lyckas dra på sig så många bekymmer hemma. Vad är det som gör det?? Är det folket, vädret, kulturen eller helt enkelt en kombination? Det finns ett lugn, en lycka och en omgivning här som är helt otrolig. Jag är nykär helt enkelt.. Det går över. Det kommer en tid då jag tycker att LA är tråkigt, irriterande och tillintetsägande. Or not...
Okej, det djupa snacket är över och förberedelserna inför aftonen ska ta fart.
Saknar er och många av er finns med mig i tankarna 24/7..
03.51 AM
Satt hos grannarna och drack och softade. Hade vilda och ack så djupa diskussioner om livet som helhet. Helt oväntat stormade ett gäng regular type americans lägenheten. Vilka dårar alltså. Den ena, som förövrigt trodde han var lejonkungen, hade en teori om strippor. Såhär fungerar det i America. Om kvinnor/flickor inte strippar så kan de aldrig få ett green card. Efter att ha vistats tillräckligt länge i landet utan detta så kommer framtids presidenten Obama och personligen kickar ut en. Har fångat denna ljuvliga teori på film och funderar seriöst på att lägga ut skiten på youtube.
Man kan väl säga att efterfesten dog ut när polisen knackade på. Men dra åt helvete vad det blev party i mitt huvud. Jag fick slåss mot alla mina impulser att inte gå fram till denna uniformarade man och be någon ta kort på oss. En simpel snut... Dessa uniformer alltså....
No one else is gonna live your life for you
over and out.
That is on
Dear lord...
Santa Monica är helt underbart.. Jag och Manda satte oss i bilen och begav oss till Third Street. Åt en mustig lunch och kollade på folk. Mitt bästa med USAs kust städer är alla övervintrare. 50 åriga dudes som klär sig som om de vore 23, förmodligen har kläderna hängt med så länge också.. Hemma i Norden så blir alla gubbar flintiga, havande-feta och klär sig i chinos. Men inte här. Det är för alltid den solblekta strand looken som gäller... Jag vet faktiskt inte om jag älskar eller hatar det..
Trots Amandas svårigheter att ta sig fram var hon tapper och vi lyckades strosa runt i några butiker.. Det bästa av allt var att nästan alla vi mötte tittade medömkande på Manda och hennes kryckor. Väldigt många stannade oss för att fråga henne vad som hänt. Inte för att göra hennes skada mindre dramatisk, men hur spännande kan det vara? Okej om man lyckats bli av med både armar och ben, då kan ju folk fråga efter orsaken. Men kryckor? Dagens tiopoängare var när en uteliggare skrek efter henne "I bet that did'nt happend during sex!!" Don't be so sure man..
Eftersom jag är svensk så måste jag gnälla. Det är min mänskliga rättighet att få göra det. So here it goes. Jag är så äckligt blek! Imorse tassade jag runt i vita shorts. Mina sektmedlemmar bad mig ta på mig något på underkroppen eftersom grannarna störde sig.. När vi satt och åt förut kände Amanda det som sin plikt att leta upp folk som var mer genomskinliga än mig. Hon hittade 2 st. Engelsmän givetvis. Sparka på den som ligger ner, gör det!!
Vi har varit lite nostalgiska och kollat på min medhavda DVD "Inget är heligt" -Magnus Betner.. Jag får gåshud bara jag tänker på den briljans den mannen förmedlar. Nu är det för varmt för att skriva mer och jag ska återgå till ölen och idioterna som även kallas vänner.
Kyss mig!!
over and out.
Santa Monica är helt underbart.. Jag och Manda satte oss i bilen och begav oss till Third Street. Åt en mustig lunch och kollade på folk. Mitt bästa med USAs kust städer är alla övervintrare. 50 åriga dudes som klär sig som om de vore 23, förmodligen har kläderna hängt med så länge också.. Hemma i Norden så blir alla gubbar flintiga, havande-feta och klär sig i chinos. Men inte här. Det är för alltid den solblekta strand looken som gäller... Jag vet faktiskt inte om jag älskar eller hatar det..
Trots Amandas svårigheter att ta sig fram var hon tapper och vi lyckades strosa runt i några butiker.. Det bästa av allt var att nästan alla vi mötte tittade medömkande på Manda och hennes kryckor. Väldigt många stannade oss för att fråga henne vad som hänt. Inte för att göra hennes skada mindre dramatisk, men hur spännande kan det vara? Okej om man lyckats bli av med både armar och ben, då kan ju folk fråga efter orsaken. Men kryckor? Dagens tiopoängare var när en uteliggare skrek efter henne "I bet that did'nt happend during sex!!" Don't be so sure man..
Eftersom jag är svensk så måste jag gnälla. Det är min mänskliga rättighet att få göra det. So here it goes. Jag är så äckligt blek! Imorse tassade jag runt i vita shorts. Mina sektmedlemmar bad mig ta på mig något på underkroppen eftersom grannarna störde sig.. När vi satt och åt förut kände Amanda det som sin plikt att leta upp folk som var mer genomskinliga än mig. Hon hittade 2 st. Engelsmän givetvis. Sparka på den som ligger ner, gör det!!
Vi har varit lite nostalgiska och kollat på min medhavda DVD "Inget är heligt" -Magnus Betner.. Jag får gåshud bara jag tänker på den briljans den mannen förmedlar. Nu är det för varmt för att skriva mer och jag ska återgå till ölen och idioterna som även kallas vänner.
Winners never quit
Kyss mig!!
over and out.
Dag 1
Relativt nyvaken..
Har efter en god natts sömn gått upp ur sängen. Amanda är på ett ärende och jag håller på att försöka, med hjälp av kosmetika, skapa mig ett anständigt yttre. Vi får väl se om gudarna är på min sida eller om det ska jävlas i vanlig ordning.
Det är sjukt fint väder. Ska dock inte bege oss till stranden idag då Amanda har blivit invalid. Hon har slitit upp en gammal knäskada och går på kryckor. Tycker riktigt synd om henne, men hon är en skönhet även som handikappad. Damn her. I lägenheten finns det även andra kreatur. Max, Natalie, Malin och Johanna heter dem. Sjukt goa. Tillsammans känns vi som någon slags sekt. Jag diggar det här med kollektivt boende.
Gårdagens misär fångad på bild. Jetlagen knullade mig i röven och jag kände mig allmänt sliten. Amanda och Johanna sympatiserade lite med mig och gjorde sitt bästa för att se slitna ut. Men jag vet inte. Skönheter har en tendens att se bra ut oavsett..
Just det ja. Igår på flyget så hade jag fönsterplats. Bästa platsen om man vill sova, men åt helvete när man ska pissa. Anyway så satt det en svettig fransman bredvid mig. Inget anmärkningsvärt. Föränn gubbronket började klaga på sitt ryggont. Så han fick tag på någon security-kärring som frågade mig om jag kunde tänka mig att byta plats. I mitt stilla sinne tänkte jag att det aset kunde stanna hemma om han hade så ont. Han hade tydligen opererat sig. Eller så fick han väl köpa en första klass biljett. Men nejdå, då skulle jag flytta mig. Givetvis sa jag ja, eftersom min moral tvingade mig. Fick en annan fönsterplats bredvid ett nyförälskat par (hur fan blir det värre). Sedan när vi kom fram till LAX så verkade ryggontsgubben inte alls ha speciellt ont. Han flinade lite hånande mot mig och gick för att hämta sin väska. Om blickar kunnat döda så hade hans anhöriga haft en begravning att anordna kan jag lova. Men sedan vände allt. Karman kom honom på spåren och bankade skiten ur honom. HANS VÄSKA VAR BORTA! Hahahaha.. Den njutningen som eskalerade i mitt blodomlopp var enorm. Skrattar bäst som skrattar sist och Emilia kunde inte låta bli att flina tillbaka. Balansen var återställd och han kommer att behöva vända på sina kalsonger mer än en gång under sin resa.
Nej, nu är det dags att få något annat än Budweiser i magen. Keep it real.
over and out.
Har efter en god natts sömn gått upp ur sängen. Amanda är på ett ärende och jag håller på att försöka, med hjälp av kosmetika, skapa mig ett anständigt yttre. Vi får väl se om gudarna är på min sida eller om det ska jävlas i vanlig ordning.
Det är sjukt fint väder. Ska dock inte bege oss till stranden idag då Amanda har blivit invalid. Hon har slitit upp en gammal knäskada och går på kryckor. Tycker riktigt synd om henne, men hon är en skönhet även som handikappad. Damn her. I lägenheten finns det även andra kreatur. Max, Natalie, Malin och Johanna heter dem. Sjukt goa. Tillsammans känns vi som någon slags sekt. Jag diggar det här med kollektivt boende.
Gårdagens misär fångad på bild. Jetlagen knullade mig i röven och jag kände mig allmänt sliten. Amanda och Johanna sympatiserade lite med mig och gjorde sitt bästa för att se slitna ut. Men jag vet inte. Skönheter har en tendens att se bra ut oavsett..
Just det ja. Igår på flyget så hade jag fönsterplats. Bästa platsen om man vill sova, men åt helvete när man ska pissa. Anyway så satt det en svettig fransman bredvid mig. Inget anmärkningsvärt. Föränn gubbronket började klaga på sitt ryggont. Så han fick tag på någon security-kärring som frågade mig om jag kunde tänka mig att byta plats. I mitt stilla sinne tänkte jag att det aset kunde stanna hemma om han hade så ont. Han hade tydligen opererat sig. Eller så fick han väl köpa en första klass biljett. Men nejdå, då skulle jag flytta mig. Givetvis sa jag ja, eftersom min moral tvingade mig. Fick en annan fönsterplats bredvid ett nyförälskat par (hur fan blir det värre). Sedan när vi kom fram till LAX så verkade ryggontsgubben inte alls ha speciellt ont. Han flinade lite hånande mot mig och gick för att hämta sin väska. Om blickar kunnat döda så hade hans anhöriga haft en begravning att anordna kan jag lova. Men sedan vände allt. Karman kom honom på spåren och bankade skiten ur honom. HANS VÄSKA VAR BORTA! Hahahaha.. Den njutningen som eskalerade i mitt blodomlopp var enorm. Skrattar bäst som skrattar sist och Emilia kunde inte låta bli att flina tillbaka. Balansen var återställd och han kommer att behöva vända på sina kalsonger mer än en gång under sin resa.
Nej, nu är det dags att få något annat än Budweiser i magen. Keep it real.
Drunken disguise changes all the rules
over and out.
Los fucking Angeles
Yes!! Nu snackar vi hardcore..
Har efter en jävligt lång dag äntligen kommit fram till LA och till min Amanda. Till alla er bittra hjon som kände sig tvungna att upplysa mig att det inte är varmt här såhär års kan jag bara meddela att jag rinner bort. Det är ca 27 grader varmt, vilket känns hysteriskt med tanke på att man vant sig vid hösten hemma nu. Jag har inte samlat så mycket intryck än, men det lär ju komma.
Tänkte ta tag i att skaffa nytt nummer någon dag i veckan, troligvtis imon. Än så länge fungerar mitt vanliga. Ikväll blir det bara att ta det lugnt och dricka massa budweiser och rödtjut!! Av någon anledning så fungerar det inte att ladda upp bilder, så då skiter vi i det.
Det var en relativt samlad Emilia som infann sig på landvetter flygplats klockan 5 imorse. Öl och jäger samt lite löst snack med bartendern. Det gäller ju att söka nya kontakter när man reser själv. Hela proceduren gick väl, men man är ju lite smått nojig trots allt. När jag väl kom till Paris och skulle byta plan var det en herre (flygplatspersonal) som deklarerade att jag skulle stanna i Paris. Vad i helvete nu då tänkte jag. Är planet inställt eller? Det var inte föränn jag frågat honom 3 gånger vad han menade som jag insåg att det lilla svinet bara försökte get laid.
Därefter, även detta i Paris så möttes mitt blickfång av en kille som spelar i Barcelona. Min granskande blick började vid fötterna, upp längs benen, magen - och ja, han hade hela Barcelonas tröningsoveralls kit. Matchande så att det sticker i ögonen. Men det var något som inte stämde. Ägaren till den kroppshydda som befann sig inuti klädsen var en lönn-fet indier i 45 års ålder. Då slog det mig!!!! Det finns faktiskt folk som går klädda i träningsoveraller privat, jo det är sant. Vissa saker kan man aldrig förstå. De bara är...
Klockan är nu 20.26 och jag ska göra min kära vänner sällskap i soffan. Ha d fett nu!!!
over and out.
Separationsångest
För första gången så finns det en känsla förknippad med resan..
Har som bekant jobbat hela dagen. Riktigt bra sätt att spendera tid med sina tankar. Har kommit att bli en ful ovana. Hur som haver så har dagen bjudit på extrem sentimentalitet från alla håll och kanter. Har haft två manliga besök från kollegor (mitt favorit kön). Har fikat så till den milda grad att jag kände för att gå in på toa och spy upp tarmar, njurar och hela skiten. Mobilen har ringt hela dagen och mitt hjärta har adderat några extra slag per minut.
Det som slog mig under dagen var att folk har tittat på mig som om jag är dödssjuk. Dragit på mig någon elakartad cancer eller dylikt. Sedan har det väl inte blivit bättre av att jag avslutat varje dialog med att "vi ses till vintern". Snacka om att vara dramatisk. Är otroligt nöjd med mitt avsked till kollegan, Mangan, "Det mest hjärtliga jag kan säga till dig är väl dra åt helvete". Så fick det bli. Inte vara blödig nu.
Jenny var riktigt go imorse. Hon hade förberett en sjuhelvetes fika och dessutom inhandlat diverse presenter till mig. Jag har inte riktigt funderat ut hur jag ska kunne andas utan henne och lilla Hannah. Men ska ska göra mitt allra bästa. En lösning kan ju vara att aldrig nyktra till.
Nä, seriöst. Detta kommer att bli hur grymt som helst. Jag är helt övertygad. Vågar inte ens tänka på hur det kommer bli att återse min stora kärlek Amanda. Någonstans i det hela så har jag gömt undan min saknad efter henne. Tryckt ner känslorna djupt i det undermedvetna, där allting känns tryggt.
En annan sak som slog mig är att det känns underligt att skriva på denna blogg. Jag liksom saknar min gamla. Så för att det ska kännas bättre har jag bestämt mig för att publicera väl utvalda inlägg från den gamla bloggen i denna.
Stod på jobbet och diskuterade med butikspersonal. Pratade lite allmänt om resor. Så slängde jag ur mig att det jag längtar mest efter är baren på Landvetter flyglats. "-Fan är du flygrädd" Flygrädd?? Det handlar om traditioner!! Ska man ut och flyga är minst sagt en öl och en jäger som gäller. Oavsett tid, antal resenärer eller andra världsliga ting. Jag kan garantera att den dagen detta bryts som kommer Al-Quida ha valt ut just min flight som en lämplig terrorist attack...
Nu har jag druckit min tredje öl själv och tycker inte att det finns så mycket mer att hämta. Inom väldigt kort blir det kudden som får sällskap. Först ska jag bara lägga mig på golvet i fosterställning bredvid min hund och ha dåligt samvete över att hon kommer bli otroligt stirrig när jag är borta.
Skit ner er så hörs vi inom kort.
Den som väntar på något gott borde antagligen anstränga sig mer
over and out.
Har som bekant jobbat hela dagen. Riktigt bra sätt att spendera tid med sina tankar. Har kommit att bli en ful ovana. Hur som haver så har dagen bjudit på extrem sentimentalitet från alla håll och kanter. Har haft två manliga besök från kollegor (mitt favorit kön). Har fikat så till den milda grad att jag kände för att gå in på toa och spy upp tarmar, njurar och hela skiten. Mobilen har ringt hela dagen och mitt hjärta har adderat några extra slag per minut.
Det som slog mig under dagen var att folk har tittat på mig som om jag är dödssjuk. Dragit på mig någon elakartad cancer eller dylikt. Sedan har det väl inte blivit bättre av att jag avslutat varje dialog med att "vi ses till vintern". Snacka om att vara dramatisk. Är otroligt nöjd med mitt avsked till kollegan, Mangan, "Det mest hjärtliga jag kan säga till dig är väl dra åt helvete". Så fick det bli. Inte vara blödig nu.
Jenny var riktigt go imorse. Hon hade förberett en sjuhelvetes fika och dessutom inhandlat diverse presenter till mig. Jag har inte riktigt funderat ut hur jag ska kunne andas utan henne och lilla Hannah. Men ska ska göra mitt allra bästa. En lösning kan ju vara att aldrig nyktra till.
Nä, seriöst. Detta kommer att bli hur grymt som helst. Jag är helt övertygad. Vågar inte ens tänka på hur det kommer bli att återse min stora kärlek Amanda. Någonstans i det hela så har jag gömt undan min saknad efter henne. Tryckt ner känslorna djupt i det undermedvetna, där allting känns tryggt.
En annan sak som slog mig är att det känns underligt att skriva på denna blogg. Jag liksom saknar min gamla. Så för att det ska kännas bättre har jag bestämt mig för att publicera väl utvalda inlägg från den gamla bloggen i denna.
Stod på jobbet och diskuterade med butikspersonal. Pratade lite allmänt om resor. Så slängde jag ur mig att det jag längtar mest efter är baren på Landvetter flyglats. "-Fan är du flygrädd" Flygrädd?? Det handlar om traditioner!! Ska man ut och flyga är minst sagt en öl och en jäger som gäller. Oavsett tid, antal resenärer eller andra världsliga ting. Jag kan garantera att den dagen detta bryts som kommer Al-Quida ha valt ut just min flight som en lämplig terrorist attack...
Nu har jag druckit min tredje öl själv och tycker inte att det finns så mycket mer att hämta. Inom väldigt kort blir det kudden som får sällskap. Först ska jag bara lägga mig på golvet i fosterställning bredvid min hund och ha dåligt samvete över att hon kommer bli otroligt stirrig när jag är borta.
Skit ner er så hörs vi inom kort.
Den som väntar på något gott borde antagligen anstränga sig mer
over and out.
Intro
Då ska vi få den här skiten att rulla också...
Hjärtligt välkomna. Emilia heter jag och jag kommer vara er värd, skribent och envåldshärskare så länge ni besöker dennna sida. Mina ord är er lag och så vidare. Jag tänker inte presentera mig själv, men jag kan ge förklaringen till denna bloggs uppkomst.
Jag har sedan en tid skrivit blogg. En mycket samhällskritisk sådan, med ironi som nyckelord. Det finns vissa delar i den som jag inte gärna vill dela med mig av till alla målgrupper. Nu stundar även en resa till Los Angeles. Åker ons 15 okt och återvänder en månad efter. Jag har nämlingen förlorat min bästa vän och själsfrände Amanda till de jävla staterna. Så jag tänkte åka över och kicka some ass/spendera kvalitets tid med henne. Inget jobb, inga "måsten", ingen vardag, bara ta dagen som den kommer.
Egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Är otroligt nöjd med min rådande livssituation. Har ett jobb som jag älskar, men som tar mycket energi av mig. Vänner och familj som är oslagbara. Två små odjur till Rottweilrar som skänker glädje. Det bästa av allt är att jag känner att det är mitt liv och det finns oändliga möjligheter (vilken klyscha). MEN, saker och ting tenderar att bli för mycket. Även för en ADHD drabbad snorunge som jag.
Som en liten sammanfattning så är denna blogg skapad för att mina föräldrar, ex-pojkvänner, ovänner, one-night stands, kollegor och annat lösaktigt folk ska kunna ta del av vad som sker. Det finns en baktanke och det är att jag orkar inte hålla på att upprepa mig i mail osv. Dessutom har min mamma panik för att jag inte ska höra av mig alls. Jag har visat henne hur bloggen fungerar, men risken är väl att jag får visa 98787222 ggr till eftersom hon är från 1800-talet och tycker att "t9" i sms funktionen är lika med rymdforskning.
Jag ska försöka censurera en hel del och vårda mitt språk. Men jag kan inte lova något. Kanske borde införa någon slags varningsfunktion där mammor och pryda torra svin slutar läsa. Eller så skiter jag i det och läsningen blir mer intressant.
This is me.
over and out.
Hjärtligt välkomna. Emilia heter jag och jag kommer vara er värd, skribent och envåldshärskare så länge ni besöker dennna sida. Mina ord är er lag och så vidare. Jag tänker inte presentera mig själv, men jag kan ge förklaringen till denna bloggs uppkomst.
Jag har sedan en tid skrivit blogg. En mycket samhällskritisk sådan, med ironi som nyckelord. Det finns vissa delar i den som jag inte gärna vill dela med mig av till alla målgrupper. Nu stundar även en resa till Los Angeles. Åker ons 15 okt och återvänder en månad efter. Jag har nämlingen förlorat min bästa vän och själsfrände Amanda till de jävla staterna. Så jag tänkte åka över och kicka some ass/spendera kvalitets tid med henne. Inget jobb, inga "måsten", ingen vardag, bara ta dagen som den kommer.
Egentligen har jag ingen rätt att gnälla. Är otroligt nöjd med min rådande livssituation. Har ett jobb som jag älskar, men som tar mycket energi av mig. Vänner och familj som är oslagbara. Två små odjur till Rottweilrar som skänker glädje. Det bästa av allt är att jag känner att det är mitt liv och det finns oändliga möjligheter (vilken klyscha). MEN, saker och ting tenderar att bli för mycket. Även för en ADHD drabbad snorunge som jag.
Som en liten sammanfattning så är denna blogg skapad för att mina föräldrar, ex-pojkvänner, ovänner, one-night stands, kollegor och annat lösaktigt folk ska kunna ta del av vad som sker. Det finns en baktanke och det är att jag orkar inte hålla på att upprepa mig i mail osv. Dessutom har min mamma panik för att jag inte ska höra av mig alls. Jag har visat henne hur bloggen fungerar, men risken är väl att jag får visa 98787222 ggr till eftersom hon är från 1800-talet och tycker att "t9" i sms funktionen är lika med rymdforskning.
Jag ska försöka censurera en hel del och vårda mitt språk. Men jag kan inte lova något. Kanske borde införa någon slags varningsfunktion där mammor och pryda torra svin slutar läsa. Eller så skiter jag i det och läsningen blir mer intressant.
This is me.
Ibland tar jag fel, men jag tvivlar aldrig.
over and out.
