Weekend, skaldjur och Miami.

Man har det ju rätt bra här ändå måste man säga. Inledde den gångna helgen med att ta oskulden på uteserveringen i torsdags. Egentligen har det varit uteserverings vänligt innan, men det har inte fallit oss in. Efter två flaskor blev det hemgång och köttfärs- och potatisgratäng.

Fredagen blev inte så pjåkig den heller. När Raffe kom hem efter jobbet fyllde vi en sportflaska och gav oss ut på en rejäl långpromenad. (Bild nedan)


På lördagen satte vi oss i bilen och styrde ner till Brighton. Ni vet Englands svar på San Fransisco. Bögstaden. Det fyllde verkligen alla mina förväntningar. Det var 19 grader varmt, mycket kramgoa killar och arkitekturen var förträffligt lik San Fransisco. Vi hade tagit med oss pasta- och kycklingssallad samt en flaska mousserande vin hemifrån. Så efter ett glas vin ute på piren slängde vi oss i en park och fikade. Med min vanliga tur så hamnade vi precis bakom ett gäng alkisar som hade en högre stämma än vad som kan klassas som civiliserat. Senare kom det även en rastafari och gjorde oss sällskap med sin trumma.



Med risk för att vara enformig så bestod även söndagen av långpromenad, söndagslunch på engelsk pub och en liten tur vid ett gammalt riddarslott. Så är det helt enkelt att bo i England. Man går mest runt i sin tweed kavaj och dricker. Det finns mycket får och lamm här också. En del går i hagar och en del ligger på min tallrik. Jag tycker om båda varianterna.

Nästa helg kommer jag hem och hälsar på. Morsan har lovat att det ska bli skaldjursfrossa - FAN VAD BRA! Saknar våra västsvenska räkor, kräftor och krabbor så att jag får huvudvärk.

En annan sak som jag saknar också är Miami och västindien. Så fort jag skaffat mig ett jobb ska vi boka en solsemester. Dessutom har min man lovat mig en Ted Baker väska när jag får anställning. Så det kanske är dags snart. Aja... Jag jobbar på det.

over and out.


Spring (som i vår)

Sitter i soffan och har precis ätit frukost. Det kryper en nyckelpiga över golvet och jag har länge funderat på att resa mig upp och släppa ut den. Men istället så väljer jag att sitta kvar och låta mitt vårtecken gå vilse i lägenheten och slutligen hamna i dammsugaren. Det finns ju så många ändå.

Gårdagen var ta mig fan helt fantastisk. Strålande solsken och 17 grader varmt. Jag tog mig en långpromenad och hittade en ny park som såg picknick vänlig ut. När Raffe kom hem och öppnade posten visade det sig att vi fått en elräkning på 2000 kronor på en månad (!) Jag blev så trött på skiten att jag seriöst övervägde att hoppa från balkongen.

Men istället slängde vi på oss skorna och gick till en uteservering där vi sänkte två flaskor vin i solskenet.

Konstaterar även nu att träden har börjat bli riktigt gröna och fina (kanske inte just de på bilden nedan). Nu håller vi tummarna att vädret håller i sig i helgen.






over and out.

Hemlängtan

Det har varit annorlunda här de senaste dagarna. Morsan lämnade efter sig en rejäl dos av hemlängtan och inte minst saknad. Min lilla Athena spenderar mycket tid i mitt huvud just nu. Trots att jag kommer hem och hälsar på om två veckor så känns allt väldigt avlägset. Jag har bott här i över 5 veckor nu och minnena om hur det är hemma i Sverige sinar bort för att sedan komma tillbaka som ett slag i ansiktet.

Stoltheten över att våga ta detta steget och slita sig väger tungt. Men ibland undrar man varför man måste välja? Varför kan man inte få allt man vill ha utan att offra något annat? Jag antar att det kallas livet.

En annan sak som gör mig stolt är att jag återupptagit träningen efter en jävligt osund helg. Sprang en löprunda igår och en idag. Skyndade mig tillbaka till min lägenhet och väntade på att de skulle ringa från Tingsrätten i Sverige. Skulle nämligen telefonvittna. Men vad fan händer? De ringer och meddelar att rättegången är inställd för att det lilla pundarsvinet valt att inte komma! Det är ju just snyggt. Nästa gång de skickar en kallelse på att jag ska vittna så ska jag välja att inte svara.

Genom mina löprundor i parkerna har jag gjort en notering som kanske inte kommer som en chock. Här i england är så gott som ALLA småbarnsföräldrar 16 år gamla. Man har ju sett en del tv-serier om unga mammor. Men det finns nästan ingen som är äldre än mig och har småbarn. Då skulle de kommit till Sverige och sett alla gamla haggor som slipper ta mammaledigt eftersom de ändå ska pensioneras lagom till födseln.


over and out.




Ja fifan.

Fredag 2/4
Hämtade morsan på Heathrow klockan 08.00 på morgonen och drog raka vägen in till Tower Bridge. En mustig frukost på Starbuck's inledde påskhelgen. Därefter åkte vi en stadstour med bilen och kikade på lite allmänt svintråkiga sevärdheter. Eftersom det var lite småtrist väder drog vi till Harrods i några timmar. Priserna var väl lite över min hemmafrubudget, men jag hittade en fin nyckelring som jag hade tänkt att köpa. Fast sen ångrade jag mig.



 

 
Efter en heldag i stan åkte vi hem till vår lägenhet. Morsan godkände lyan - vilket hon borde med tanke på att vi hade införskaffat nya satinsängkläder till gästrummet och även placerat ett påskägg i guld på sängen. Originalplanen var att äta påskmiddag under lördagen, men efter lite övervägning tog vi det på fredagen istället. Lax, makrill, ägg, skinkor och lite annat plock blev förrätten innan vi slog på stort. Helstekt lamm med rödvinssås och gräslökspotatismos. Munknull. Givetvis var allt hemlagat. 

Lördag 3/4
Sovmorgon och Bloody Mary frukost. Viktigt att grunda rejält när man ska hålla promillehalten i skick. Återigen in till London. Blev lite mer sevärdheter och jävligt mycket mat. Morsan blev konstant uppraggad, men det var inget som föll henne i smaken. Vad är det för fel på engelsmän mom? Jag och Raffe gick lösa i Diesel butiken. Ett par shorts till mig (tacka fan för nudlar nästa månad) och Raffe slog till på ett par jeans. Efter otaliga ölrundor drog vi hem till oss igen och åt ostbricka och chillistekta kingprawns. (Ett resultat av chillin finner ni nedan)



Söndag 4/4
Sista heldagen på morsans Londonweekend. Tog en liten bilrunda på landsbyggden. Hittade en feeet herrgård som vi skulle ta en kopp kaffe på. Men det blev vin för mig och morsan eftersom vi hade chaufför. Därefter hittade vi en jävligt anrik gammal pub där vi åt lunch och drack lite mer. Kvällen avslutades med en italiensk middag som tyvärr bara får 2/5 toasts. 

Måndag 5/4
Skjutsade morsan till flyplatsen efter en sjukt lyckad helg. Sedan drog jag och Raffe hem och inväntade killen som skulle installera våra nya tv kanaler. Så nu har man x antal bra och dåliga program som man kan insuga. 

Måste erkänna att det var lite trist att morsan åkte hem. Men nu är det bara 2,5 vecka kvar tills vi kommer hem och hälsar på. Jag saknar mina hundar så det hugger i bröstet, så det ska bli skönt som fan. 

over and out.

 

Easter in UK

Fy-fucking-fan vad skönt det är att se lite sol idag. Det har varit en gråskala de senaste dagarna som lyckats bryta ner varenda molekyl i kroppen. Vaknade tidigt som fan när Raffe skulle till jobbet och insåg att det var soluppgång, en molnfri sådan.

Känner mig obligerad att berätta om lördagen också. Det blev lite fördrinkar (läs: några flaskor) hemma i lägenheten och givetvis var vi tvungna att visa vad ljudanläggningen kunde prestera. Ungefär 2 min 30 sek in i "Inna - Hot" så knackade det på dörren och vem stod där om inte en klagande granne. Det bör tilläggas att klockan var ca 18.00 och därmed äger man inte rätten att lipa över ljudnivån.

När jag väl gjort mig klar inför den stundande tre rätters middagen så var Raffe puts väck. Jag gick ut i korridoren varpå ett välbekant huvud stack ut från våra nya fienders boning. Trots att bitterheten sa till mig att bara koppla ett transportgrepp på min pojkvän och släpa med honom så la jag på ett stort leende och presenterade mig. Stridsyxan begravdes i samma sekund som Danielle, tjejen då ja, bjöd på ett glas vin. Det hela slutade med att vi möttes upp de på en bar efter restaurangen och efterfestade inne hos oss till dess att solen gick upp. Ironiskt nog så var grannarna som sa till oss att höja musiken hela tiden.

Från en sak till en annan så kommer min mamma på besök imorgon. Så nu är det städning, handling och allmänna förberedelser på schemat. Direkt efter att vi plockat upp henne imorgon så blir det raka vägen in till London. Ska försöka vara lite bättre på att ta bilder så att eftervärlden har något att prata om.

Vet inte riktigt vart det här kommer ifrån, men jag är överlycklig över att det är påsk också.

Cheers!



over and out.

Cashflow.

Aha... Kan väl egentligen inte deklarera vad som hänt sen sist. Men vad jag kan säga är att det är ett jävla glidarliv här i London. Fet lya, go mat, dryck och sist men inte minst - TRÄNING. Trodde fan inte att jag skulle säga det, men nu har träningen dragit igång på allvar. På något slags sätt har jag lyckats gå ner 5 kg och min garderob ser ut som om den tillhör någon gangsta niggah. Allt är för stort. För stort. Smaka på orden... Mmmmmmm.

Idag skulle Raffe köpa nytt bioljud och jeans till sig själv. Men det slutade med nya tallrikar och satin sängkläder till gästrummet. På något sätt har han vridit det till att det bara var jag som hittade saker till mig. Om det är någon av oss två som kommer att få sova i gästrummet så är det då fan han. Det är en fråga om uppförande.

På fredag kommer mommi hit och hälsar på. Det ska bli sjukt nice att se henne och även visa upp min första egna lya. Det kommer bli en hel del London strosande under helgen, men det finns även en del överraskningar och lokala evenemang inplanerade.

Nu hinner jag inte mer eftersom jag och min man ska avnjuta dagens andra restaurangbesök om en liten stund.

Puss på er Sverige!

over and out.

Solig sommar? In my ass.

Här i England har vi stora rubriker som säger att det kommer bli den bästa och varmaste sommaren sedan 1976. Det skulle säkert kunna stämma och det inte vore för det faktumet att jag har flyttat hit. Vi svenskar ska inte ha bra somrar, inte ens om vi flyttar utomlands.  

Hur som helst så regnar det här idag, vilket blir jävligt påtagligt med tanke på att jag har fönster från golv till tak i heeeela köket och vardagsrummet. Man får god lust att fälla upp ett paraply när man sitter och glor på tv. Eftersom ni frågade så är mitt favorit tv-program Jeremy Kyle show. Det är ungefär som Ricki Lake, fast med jävligt fula engelsmän. Jag brukar intala mig själv att det är bra att kolla på för att komma in i språket. Vi arbetslösa har jätte många ursäkter för det mesta.

Men jag har faktiskt inte bara tittat på Jeremy Kyle. Jag har nämligen varit på National Insurance intervju i Woking. (Vilket man måste ha för att få jobba). Raffe berömde mig för att jag kunde åka tåg själv. Tydligen ser han mig som en förståndshandikappad.

Sen blev det IKEA igen. Lite nya köksredskap och ett mycket anrikt förkläde införskaffades. Så nu ska jag snart kränga på mig det sistnämnda och börja med dagens middag.





over and out.

Bögbloggen.

Det här börjar mer och mer likna en bögblogg med inredning och allmän vardagstristess. Men nu är det det enda jag har att erbjuda som är rumsrent nog för ett allmänt forum.

Ett stort intresse som kommit att utvecklas brutalt det senaste är ju matlagning. En vinprenumeration som blir levererad till dörren är ju inte heller fel. Igår blev det italienska skinkor, mozarella och rostade pinjenötter på en bädd av ruccola. Därefter bjöds det på vitlöksspäckad fläskfilé, småpotatis i ugn samt rödvin och champinjonsås. Till efterrätt serverades jordgubbar och champagne.





Idag blev det nya växter till balkongen. Det pissregnade ute så det slutade med att jag stod under ett paraply och pekade åt Raffe vilka växter som skulle i vagnen. Men han var lika glad för det.

Det hela avslutades med lite klädshopping. Det gäller ju att vara fin när ska glida runt på dagarna när alla andra jobbar.

over and out.


Surprises.

Man kan väl säga att jag tröttnade idag. Har varit hos en rekryteringsbyrå och haft en intervju. Gick över förväntningarna och de var imponerade över mitt CV och min engelska. Vilket kändes som två viktiga punkter att få bekräftelse på.

Så efter att ha känt mig jävligt duktig så förtjänade jag en bukett blommor, vilket varit en saknad faktor sedan min englandsflytt. Efter en skön löprunda begav jag mig därmed till den lokala affären och införskaffade musslor, räkor och dill till middagen. Därefter handplockade jag en frodig bukett vita tulpaner som gjorde sig bra i mitt kök.

Vad händer därefter? Jo, min sambo kommer hem med loads and loads of alcohol och en stor bukett röda rosor. Känns som om vi tänkte samma sak gällande att belöna Emilia Andersson.

Du var inte först. Men TACK älskling.





over and out.


Lite rikare.

Efter att ha spenderat några dagar med mig själv, vin och några svettiga chefer på jobbintervjun så kom Raffe hem i lördags. Vi tog tjuren vid hornen och gick till banken för att skaffa mitt bankkonto. En och en halv timma senare fick jag det glädjande beskedet att ett plastkort är på gång. Bankmannen (läs indiern) bakom disken frågade mig om jag var "happy now". Jag bara glodde på honom som svar. Varför skulle jag vara glad över att behöva min pojkvän för att sätta upp ett bankkonto som inte ens har någon kredit? Jävla fascist. 
 
Raffe hade givetvis köpt med sig Hugo Boss nya parfym. Till en början luktar den gubbsvett, men sedan anpassar den sig och blir en riktig magnet för omgivningen. På kvällen drog vi till en schysst italiensk restaurang i vår lilla stad och avnjöt en riktig gourmet middag. Beslutet att sänka en flaska bubbel och en flaska whisky när vi kommit hem ifrågasattes starkt på söndagmorgonen.

Men vi fick fart i röva och tog en långpromenad i området. Vi gick förbi byggnaden som jag varit på intervju i och jag fick rysningar bara av tanken att spendera så mycket som 1 minut där. Nä, arbetslösheten lever vidare.

Fick ett glädjande besked att morsan lyckats sälja min bil idag. Jävligt skönt att få in lite pengar och slippa betala försäkringar och skit trots att man inte kör den. Men jag måste erkänna att det gjorde lite ont i hjärtat också. Min vapendragare i händerna på en främling.

Eftersom jag köpte nya träningskläder i helgen som hitills bara varit ute på promenad kanske denna veckan borde innhålla lite gymbesök.

Mina tankar går även till en mycket kär vän därhemma nu. Behöver inte säga mer än så. Men min kärlek finns, om så på distans.

over and out.

De svinen förtjänar inte min närvaro.

Idag har jag varit på min första arbetsintervju *klappar mig själv på axeln* och det gick förvånansvärt bra. Engelskan satt som en smäck och min kostym var så där snuskigt snygg så man nästan blir förbannad. Varenda gång jag gick förbi en spegel ville jag kasta mig på den och antasta mig själv. En sån där kontorsromans som man har på film. Fast jag antar att det inte vore detsamma om jag låg med mig själv. Det vore egentligen ingen skillnad mot hur jag har det nu när Raffe har övergett mig och åkt på "konferens".

Det svinet påstår att han var tvungen att åka, men såvitt jag vet har de inte diskuterat ett enda ord jobb utan endast åkt skidor, druckit öl och gått på fina restauranger. Han ringde och berättade att maten var skit och det kan han fan ha. Han skulle stannat hemma och avnjutit min utsökta hemmafru middag istället för att vela runt i Italien. Fattas bara att han bryter benet så att vi måste installera handikappshiss i lägenheten... Okej, innerst inne älskar jag honom lika mycket ändå och jag har hotat honom så in i helvete med att han ska fixa en bra kompensation för att ha lämnat mig. Ingen press gubbi - allt hänger på det!

Aa just det ja. Jobbet. Vet inte riktigt vad det var som kändes fel. Kan det ha varit det faktum att chefen slängde upp en sedelbunt ur fickan och tog tillfället i akt att ge sin undersåte en bonus mitt framför mina ögon? Eller kan det ha varit det faktum att medelåldern på kontoret var 17 år? Eller möjligtvis att lönen är hälften av vad jag hade i Sverige?

Jag kan inte sätta fingret på det. Men när de ringer mig och ger besked så kommer jag; 1. Be de dra åt helvete för att de inte förtjänar min närvaro och allra minst min arbetsinsats. 2. Be de dra åt helvete eftersom de inte inser att jag borde fått jobbet. 3. Tacka för erbjudandet och vänligt men bestämt tacka nej.

Vi får se vad som händer. Men oavsett så är jag fett nöjd att ha fått min första intervju bokad bara två dagar efter att jag börjat söka jobb på allvar.

over and out.

Skönt när andra jobbar.

Dagen har faktiskt börjat bra trots att min kära pojkvän åkt till Italien på skidresa med jobbet tills på lördag. Jag är väl inte den som brukar lipa över lite ensamtid, men fatta hur fett jävla ensam man är i ett land där man inte känner någon. Om han tror att jag kommer låta bli han bästa whisky så har han jävligt fel. Nån form av kompis lär jag behöva.

Sitter i skrivande stund med fötterna på bordet och tittar på ett städteam som grovstädar mitt kök, ugn och spis. En ganska rogivande process. Vardagslyx i sin renaste form.

Till min stora besvikelse kan jag även meddela att det tyvärr börjat lossna gällande jobbsökandet. Precis när man vant sig vid glidarlivet så ringer de och undrar om man är intresserad av jobb. Fan! Aja, jag kan ju fortfarande gå dit och göra en pissdålig intervju för att säkra min tjänst som hemmafru.

Men vi ska inte ta ut något i förskott eftersom det krävs lite mer än ett telefonsamtal för att man ska bli anställd. Kan dock erkänna att det vore ganska trevligt att jobba så att man kan gå på afterwork utan dåligt samvete. Det känns liksom inte lika glamouröst när man suttit på röven hela dan.

over and out.

Laglös.

Då har man precis varit på banken i över en timma i ett försök att öppna ett bankkonto. Ett vanligt jävla konto utan lull-lull och glitter. Inget kreditkort. Bara mina tillgångar översatta till digitala siffror och sedan överförda via ett enkelt plastkort. Enkelt.

Gick det att ordna? Nej.

För det finns nämligen ingen garanti på att jag kan betala månadsavgiften på £12 (!) eftersom jag inte har något jobb. Det är ju liksom ingen risk som en bank vill ta i dagens finanskris. Det motsvarar minst en förpackning "Regaine" till den tunnhåriga curryindiern som gjorde sitt bästa för att vara så motbjudande som möjligt.

Men till min stora glädje har jag två alternativ. Antingen tar jag ett Basic konto där jag endast plockar ut pengar ur en bankomat (ni vet ett sådant man hade när man var 12 i morsans namn eftersom man var tvungen att ha fyllt 15 för att ha ett eget).

Om inte alternativet att alltid springa till bankomater känns lockande så kan jag öppna ett i min pojkväns namn! Faaaan vad gött!!! Skulle man kunna tänka, men problemet är bara att jag för tillfället har mer pengar än honom och inte vågar ta den chansen.

Jag må vara arbetslös, men att vara laglös och värdelös kom som ett brev på posten.

Fan också. Jävla skitbank!!!



Livet har sin gilla gång.

Finns väl egentligen inte så mycket att rapportera. Egentligen avskyr jag sådana inlägg som inte har något direkt innehåll. Men ni får väl hoppa över varannan rad eller nåt.

Lägenheten börjar bli klar nu. Fattas i princip bara en lampa som varit slut varenda gång vi varit på IKEA. Måste säga att det har varit ett jäkla slit med att få ordning på allt, men det känns sjukt bra att det är fixat. Det börjar faktiskt likna ett hem nu.

Har även tittat ut ett bra gym ca 5 min från lägenheten. Någonting får man ju sysselsätta sig med liksom.

Det var det...

and i'm out.

Inredningschefen har talat.


Vill bara börja med att säga att det är sjukt bra utsikt från vår lägenhet. Hemma i Sverige hade vi också fönster, med förutom några fåglar och min mormor fanns det inte så mycket att titta på. Här händer det grejer hela tiden.

Igår var vi som tidigare nämnt på IKEA och handlade nästan alla prylar till lägenheten. Två och en halv fulla vagnar och en vidrig kassör som blinkade med ena ögat och sa "Here you go, an extra long receipt fo you" blev resultatet. Givetvis packade vi upp och monterade alltsammans på kvällen, förutom krokar i hallen och badrumsskåpet, eftersom pluggarna tog slut. 02.30 var vi klara och det tyckte Raffe var skönt när han skulle upp till jobbet imorse. Då låg jag i sängen med ett elakt leende och njöt till fullo. 

Bjuder på lite bilder, kommer mer när allt är klart.









and i'm out.


Annars får man väl stryk.

Okej, en sak till som är värd att nämna var att Raffe hade gjort ett presentbord till mig igår. Där fanns en ny mobil med tillhörande SIM-kort, en internet mojäng till vi fått vårt riktiga, diverse vykort som han glömt att skicka till mig (t.ex. ett från när jag fyllde 21) två anrika flaskor vin och ett silver armband.

Tyvärr så var det så mycket nya intryck igår att han fick ryta till ordentligt för att jag skulle sätta mig ner och öppna grejerna.

Mobilen är förövrigt sjukt nice och i april ska jag vittna i en rättegång via den. Jag ska vara riktigt långdragen och jävlig så att de får smaka på minutpriset till England. Mitt mål är att slå rekordet på 9 500 SEK som är mitt personbästa från USA. Fast denna gången är det svenska staten som får punga ut med pengarna.

En annan sak som jag har funderat på är om man kan söka socialbidrag från Sverige när man bor i England (?)  Det är väl bara att "glömma" berätta att man flyttat. Nu när jag tillhör den arbetslösa skaran så känner jag en oerhörd gemenskap med mina medmänniskor och jag ska gå med i klubben "Bidragsfuskarna".

and i'm out.

PS. Jag plockar rätt mycket arbetslöshetspoäng genom att sitta och vänta på att Raffe ska komma hem från jobbet så att vi kan äta maten som kallnade för 1,5 timme sedan. La dolce vita!

New life

Sitter just nu i min lägenhet i England och tittar ut genom panorama fönstrena. Jag hade gärna skrivit London, men det är politiskt inkorrekt att benämna Basingstoke som London. Detta är bara en sketen förort, precis så som jag växt upp i Sverige.

Hur som helst så är lyan sjukt nice. Vi har kommit långt med inredningen på bara en kväll och idag ska vi till IKEA och storhandla allt annat som står på min lista. Kommer lägga upp bilder när det är klart.

Just nu är jag förjävla trött för att skriva och underhålla mina 3 läsare. Tror fan att jag blev jetlaged på resan över igår, för jag kunde inte sova inatt och gick upp samtidigt som Raffe, som skulle till jobbet imorse.

and i'm out.

Cold wind on my face.

Åååååhhh. Det finns nog inget som stör mig lika mycket som folks jävla gnäll. Det är vinter. Det är kallt. Det är -15 grader. Det har varit vinter, kallt och -15 i över en månad nu. För ALLA! Inte bara för de små svinen som bara behöver gå från hemmet till bussen till arbetsplatsen, utan även för oss som faktiskt jobbar utomhus(!). För oss som inte kan ta på oss "lite extra" eftersom uniformen inte passar då. För oss som är ute i genomsnitt 5 timmar per dag. För oss som inte klagar.

Så följ nu mitt råd och HÅLL KÄFT om vädret eller ställ er utomhus mer än 20 minuter åt gången. Först då ska jag ta till mig era klagomål.

Det var bra så.

and i'm out.

Al-Qaida sätter sina spår.

I huvudsak är jag en relativt tursam person. Brukar väl inte vinna på lotterier, men jag brukar ha tur i livet. Ni vet, rätt man på rätt plats och så vidare. Men helgens flygning till London bröt flera trender och lämnade mig ganska förvånad faktiskt.

Först ut på listan var den svenska säkerhetskontrollen på Landvetter. Som den sanna kontrollfreaken jag är hade jag givetvis kollat upp om min pojkväns svindyra whiskykaraff var tillåten som handbagage eftersom jag inte vågade lägga den i resväskan. Transportstyrelsen fick motta två identiska samtal gällande den här frågan. När kärringen på andra sidan luren bekräftade att det var okej fick hon ett gäng "Är du säker på det?" rätt upp i ansiktet. Till saken hör att just denna Orrefors skapelse var väl inslagen eftersom det var en födelsedagspresent. Inga problem, chilla bara. Scannern ser att det inte är någon vätska i. UPP MY FUCKING ASS! Vad fan händer? A-lagarna i uniformer börjar slita upp den som om det vore en jävla "Gift-bag" från Rusta. Deras händer blev lite lättare när jag stirrade de rätt in i ögonen och frågade hur de hade tänkt att slå in den igen. Rikets säkerhet kommer i andra hand när man spenderar den mängden kapital på ett glasobjekt.

Helgen passerade i maklig takt och min pojkvän gjorde misstaget att säga att vi kan köpa allt jag vill ha till vår nya lägenhet. Men det får stå för honom och jag tar inget ansvar.

Hemgång och nya säkerhetsproblem. Väl på plats på Heathrow möttes man av 944 tungt beväpnade polismän (mer sånt, tack!) och informationen att England väntas motta en terroristattack från inte mindre än Indien. Whatever tänkte jag - bring it. Så jag tog mitt sletna vita arsle och styrde mot Starbuck's, givetvis efter att ha fått min handväska och torso kontrollerad i säkerhetskontrollen. Det var dags för frukost och vad händer? En indier ska slå in min summa i kassan och "råkar" ta 3 ggr så mycket betalt för mina grejer. Trött som en bäver och med dålig pund-känsla förstod jag inte det föränn koden var slagen och köpet genomfört. 10 minuter och 3 indier senare hade de satt tillbaka mina pengar på kortet och jag kunde äta min numera kalla panini. Verkar som att indierna redan påbörjat sina attacker mot försvarslösa individer.



För att göra en lång historia kort så utlöstes något slags larm som pep oerhört enformigt i ca 5 minuter. Klockan är 21.00 nu och jag hör fortfarande ljudet i mitt huvud.

Åter på Landvetter var det dags att plocka upp den ytterst försenade resväskan från bandet. På väskan sitter då 7 olika klisterlappar och en stor rosa skylt där det står "Volontär" på. Kan fortfarande inte sluta tänka på vad det är jag ska eller har ställt upp på? To be continued I guess....

and i'm out.

PS. Lystring alla terrorgrupper. Jag har inte tid med erat trams när jag ska resa. Så vänligen lägg ner och skaffa er ett jobb. Tack!

Mot nya mål.

Dagen D närmar sig med stormsteg. Den 2 mars går flyttlasset till London. Lasset var väl i och för sig en överdrift med tanke på hur lite man faktiskt kan ta med sig när man flyttar utomlands. Varje liten skitsak ska vägas och mätas. Då är det ändå inräknat att jag ska frakta över några kartonger med saker och inte bara packa i resväskor. Men det är ju rentav ockerpriser, så man får dra åt snaran rejält.

Det är en märklig känsla att packa "det viktigaste". Allt är ju för fan viktigt. Skulle vilja packa ner mitt jobb, mina vänner, min familj, mina hundar, min bil och min DVD samling - det vill säga det som gör mig till mig.

Men istället sliter jag mitt hår när jag försöker få ner de första sakerna inför morgondagens London besök. Vem kom på att man får ta med sig max 20 kg egentligen? Det måste varit Stalin eller någon annan historisk diktator, för det är ju för fan inte mänskligt.

Nåväl, jag är inte bitter. Bara trött på att följa reglerna.

and i'm out.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0