Hemlängtan
Det har varit annorlunda här de senaste dagarna. Morsan lämnade efter sig en rejäl dos av hemlängtan och inte minst saknad. Min lilla Athena spenderar mycket tid i mitt huvud just nu. Trots att jag kommer hem och hälsar på om två veckor så känns allt väldigt avlägset. Jag har bott här i över 5 veckor nu och minnena om hur det är hemma i Sverige sinar bort för att sedan komma tillbaka som ett slag i ansiktet.
Stoltheten över att våga ta detta steget och slita sig väger tungt. Men ibland undrar man varför man måste välja? Varför kan man inte få allt man vill ha utan att offra något annat? Jag antar att det kallas livet.
En annan sak som gör mig stolt är att jag återupptagit träningen efter en jävligt osund helg. Sprang en löprunda igår och en idag. Skyndade mig tillbaka till min lägenhet och väntade på att de skulle ringa från Tingsrätten i Sverige. Skulle nämligen telefonvittna. Men vad fan händer? De ringer och meddelar att rättegången är inställd för att det lilla pundarsvinet valt att inte komma! Det är ju just snyggt. Nästa gång de skickar en kallelse på att jag ska vittna så ska jag välja att inte svara.
Genom mina löprundor i parkerna har jag gjort en notering som kanske inte kommer som en chock. Här i england är så gott som ALLA småbarnsföräldrar 16 år gamla. Man har ju sett en del tv-serier om unga mammor. Men det finns nästan ingen som är äldre än mig och har småbarn. Då skulle de kommit till Sverige och sett alla gamla haggor som slipper ta mammaledigt eftersom de ändå ska pensioneras lagom till födseln.
over and out.
hej lilla, vi saknar dig med. det var tomt att komma hem utan att du fanns i ditt rum.Tjejerna har solat i sitt sommarresidens i 4 timmar idag, giiiiillar.
Nu skall vi snart sova alla tre. Ha en go kväll själva.
Kram mommi, athean o Tryoa
