Al-Qaida sätter sina spår.
I huvudsak är jag en relativt tursam person. Brukar väl inte vinna på lotterier, men jag brukar ha tur i livet. Ni vet, rätt man på rätt plats och så vidare. Men helgens flygning till London bröt flera trender och lämnade mig ganska förvånad faktiskt.
Först ut på listan var den svenska säkerhetskontrollen på Landvetter. Som den sanna kontrollfreaken jag är hade jag givetvis kollat upp om min pojkväns svindyra whiskykaraff var tillåten som handbagage eftersom jag inte vågade lägga den i resväskan. Transportstyrelsen fick motta två identiska samtal gällande den här frågan. När kärringen på andra sidan luren bekräftade att det var okej fick hon ett gäng "Är du säker på det?" rätt upp i ansiktet. Till saken hör att just denna Orrefors skapelse var väl inslagen eftersom det var en födelsedagspresent. Inga problem, chilla bara. Scannern ser att det inte är någon vätska i. UPP MY FUCKING ASS! Vad fan händer? A-lagarna i uniformer börjar slita upp den som om det vore en jävla "Gift-bag" från Rusta. Deras händer blev lite lättare när jag stirrade de rätt in i ögonen och frågade hur de hade tänkt att slå in den igen. Rikets säkerhet kommer i andra hand när man spenderar den mängden kapital på ett glasobjekt.
Helgen passerade i maklig takt och min pojkvän gjorde misstaget att säga att vi kan köpa allt jag vill ha till vår nya lägenhet. Men det får stå för honom och jag tar inget ansvar.
Hemgång och nya säkerhetsproblem. Väl på plats på Heathrow möttes man av 944 tungt beväpnade polismän (mer sånt, tack!) och informationen att England väntas motta en terroristattack från inte mindre än Indien. Whatever tänkte jag - bring it. Så jag tog mitt sletna vita arsle och styrde mot Starbuck's, givetvis efter att ha fått min handväska och torso kontrollerad i säkerhetskontrollen. Det var dags för frukost och vad händer? En indier ska slå in min summa i kassan och "råkar" ta 3 ggr så mycket betalt för mina grejer. Trött som en bäver och med dålig pund-känsla förstod jag inte det föränn koden var slagen och köpet genomfört. 10 minuter och 3 indier senare hade de satt tillbaka mina pengar på kortet och jag kunde äta min numera kalla panini. Verkar som att indierna redan påbörjat sina attacker mot försvarslösa individer.
För att göra en lång historia kort så utlöstes något slags larm som pep oerhört enformigt i ca 5 minuter. Klockan är 21.00 nu och jag hör fortfarande ljudet i mitt huvud.
Åter på Landvetter var det dags att plocka upp den ytterst försenade resväskan från bandet. På väskan sitter då 7 olika klisterlappar och en stor rosa skylt där det står "Volontär" på. Kan fortfarande inte sluta tänka på vad det är jag ska eller har ställt upp på? To be continued I guess....
and i'm out.
PS. Lystring alla terrorgrupper. Jag har inte tid med erat trams när jag ska resa. Så vänligen lägg ner och skaffa er ett jobb. Tack!
Först ut på listan var den svenska säkerhetskontrollen på Landvetter. Som den sanna kontrollfreaken jag är hade jag givetvis kollat upp om min pojkväns svindyra whiskykaraff var tillåten som handbagage eftersom jag inte vågade lägga den i resväskan. Transportstyrelsen fick motta två identiska samtal gällande den här frågan. När kärringen på andra sidan luren bekräftade att det var okej fick hon ett gäng "Är du säker på det?" rätt upp i ansiktet. Till saken hör att just denna Orrefors skapelse var väl inslagen eftersom det var en födelsedagspresent. Inga problem, chilla bara. Scannern ser att det inte är någon vätska i. UPP MY FUCKING ASS! Vad fan händer? A-lagarna i uniformer börjar slita upp den som om det vore en jävla "Gift-bag" från Rusta. Deras händer blev lite lättare när jag stirrade de rätt in i ögonen och frågade hur de hade tänkt att slå in den igen. Rikets säkerhet kommer i andra hand när man spenderar den mängden kapital på ett glasobjekt.
Helgen passerade i maklig takt och min pojkvän gjorde misstaget att säga att vi kan köpa allt jag vill ha till vår nya lägenhet. Men det får stå för honom och jag tar inget ansvar.
Hemgång och nya säkerhetsproblem. Väl på plats på Heathrow möttes man av 944 tungt beväpnade polismän (mer sånt, tack!) och informationen att England väntas motta en terroristattack från inte mindre än Indien. Whatever tänkte jag - bring it. Så jag tog mitt sletna vita arsle och styrde mot Starbuck's, givetvis efter att ha fått min handväska och torso kontrollerad i säkerhetskontrollen. Det var dags för frukost och vad händer? En indier ska slå in min summa i kassan och "råkar" ta 3 ggr så mycket betalt för mina grejer. Trött som en bäver och med dålig pund-känsla förstod jag inte det föränn koden var slagen och köpet genomfört. 10 minuter och 3 indier senare hade de satt tillbaka mina pengar på kortet och jag kunde äta min numera kalla panini. Verkar som att indierna redan påbörjat sina attacker mot försvarslösa individer.
För att göra en lång historia kort så utlöstes något slags larm som pep oerhört enformigt i ca 5 minuter. Klockan är 21.00 nu och jag hör fortfarande ljudet i mitt huvud.
Åter på Landvetter var det dags att plocka upp den ytterst försenade resväskan från bandet. På väskan sitter då 7 olika klisterlappar och en stor rosa skylt där det står "Volontär" på. Kan fortfarande inte sluta tänka på vad det är jag ska eller har ställt upp på? To be continued I guess....
and i'm out.
PS. Lystring alla terrorgrupper. Jag har inte tid med erat trams när jag ska resa. Så vänligen lägg ner och skaffa er ett jobb. Tack!
Kommentarer
Trackback
