Mot nya mål.
Dagen D närmar sig med stormsteg. Den 2 mars går flyttlasset till London. Lasset var väl i och för sig en överdrift med tanke på hur lite man faktiskt kan ta med sig när man flyttar utomlands. Varje liten skitsak ska vägas och mätas. Då är det ändå inräknat att jag ska frakta över några kartonger med saker och inte bara packa i resväskor. Men det är ju rentav ockerpriser, så man får dra åt snaran rejält.
Det är en märklig känsla att packa "det viktigaste". Allt är ju för fan viktigt. Skulle vilja packa ner mitt jobb, mina vänner, min familj, mina hundar, min bil och min DVD samling - det vill säga det som gör mig till mig.
Men istället sliter jag mitt hår när jag försöker få ner de första sakerna inför morgondagens London besök. Vem kom på att man får ta med sig max 20 kg egentligen? Det måste varit Stalin eller någon annan historisk diktator, för det är ju för fan inte mänskligt.
Nåväl, jag är inte bitter. Bara trött på att följa reglerna.
and i'm out.
Det är en märklig känsla att packa "det viktigaste". Allt är ju för fan viktigt. Skulle vilja packa ner mitt jobb, mina vänner, min familj, mina hundar, min bil och min DVD samling - det vill säga det som gör mig till mig.
Men istället sliter jag mitt hår när jag försöker få ner de första sakerna inför morgondagens London besök. Vem kom på att man får ta med sig max 20 kg egentligen? Det måste varit Stalin eller någon annan historisk diktator, för det är ju för fan inte mänskligt.
Nåväl, jag är inte bitter. Bara trött på att följa reglerna.
and i'm out.
Kommentarer
Trackback
