Förhållande.
Jag ska berätta lite om mitt förhållande. Vi har det ganska bra ihop, det är ett givande och tagande och ibland blir det ganska ensamt. Klart att det tär på mig att vara i ett främmande land. Men man gör det man måste. Man håller humöret uppe och ibland när man längtar hem så mycket att man måste sätta sig ner så känns det tungt. Man kan också ta ett glas vin och bara njuta av att man är en modig människa, eller dum - än är inte sista ordet sagt.
Jag gav upp allt för det här, sa upp mig från ett, för min ålder, lysande jobb och jag lämnade nära och kära hemma. Men trots allt så har vi det bra - min arbetslöshet och jag.
Ja, det är förhållandet med arbetslösheten som jag svamlar om. Tyvärr så känns det som det börjar ta slut. Glöden är liksom borta och det finns andra där ute på marknaden som har visat intresse den senaste tiden. Arbetsgivare heter dem.
För att vara riktigt ärlig har det gått upp och ner med jobbsökandet. Vissa veckor har responsen varit ohyggligt stor och andra veckor har man inte hört ett skit trots att man legat på som fan. Sådana veckor tär på självgodheten måste jag säga. Det är då jag vårdar mitt förhållande med arbetslösheten. Vi lagar mat, tränar och dricker vin. Ibland får Raffe också vara med.
På tisdag ska jag på möte med en ny rekryterare och förhoppningsvis leder det till en ny arbetsintervju. Blir det inte det jobbet så blir det ett annat.
And...always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life...
over and out.
Varför?
Polaren och hans tjej ville inte ge sig, så det slutade med att vi mötte upp dem för ett glas vin. Det blev 3 flaskor och nu sitter man här och tycker synd om sig själv. I Sverige kunde man kanske sagt att det var självförvållat. Så funkar det inte här. Här har man inget val.
over and out.
Tills döden skiljer oss åt.
Hur som helst så är det 3 timmars bilväg ifrån oss och vi måste bo på hotel. (Yeah!) Det enda, största och kanske mest återkommande problemet är att jag inte har någonting alls att ha på mig. Så om en liten stund ska jag bege mig till vårt köpcenter och göra allt i min makt för att hitta en passande klänning. Om jag inte minns fel så är det väl bara vitt, svart, rött och jeans som går fetbort? Skitsamma egentligen. Raffe har lugnat ner mig med att det förmodligen bara kommer att vara feta kvinnor med taskig klädsmak. Hoppas verkligen det.
Önska mig lycka till.
over and out.
Känsliga läsare varnas.
Fredag
Någon däruppe måste tyckt att det var min tur att lyckas. För första gången sedan den vulkanen fick en fontänorgasm gick planen i tid. Inte alla flyg, men i alla fall vårt. Raffe blev svinsur för att vi inte hann med vinet i baren innan avgång eftersom jag ville köpa en macka, men det kompenserades när vi väl var fastspända. Anlände i götet 35 minuter för tidigt och där hämtade morsan oss i sin rosa bil. Hon har blivit väl tuktad och hade med sig kallt vin och öl.
Vidare hem till morsan, mitt flickrum och mina älskade, älskade hundar. Jag brukar inte vara den blödiga typen (har något fel på mina tårkanaler) men jävlar vad tårarna sprutade när Troya och Athena kom springandes. Glädjetårar! Morsan hade inhandlat skaldjur för en mindre förmögenhet och frossan var ett faktum. Senare på kvällen kom även min kära Amanda och lite annan allmänt lös släkt.
Lördag
Raffe skulle ner till Ljungby (ja, han har bott där, men reta honom inte) på bröllop och skulle åka senast 07.00. Klockan 10.00 tyckte jag att sängen kändes alldeles för liten och mer eller mindre sparkade iväg honom så att jag kunde breda ut mig.
För min del blev det sushilunch i Göteborg med Amanda och Johan. Äkta vänner växer inte på träd. Inte så sjuka vänner heller. Jag har verkligen världens bästa kompis-stall. Efter en avslutande kaffe på NK var det dags att förbereda inför kvällens grillning med Jenny och mitt gudbarn Hannah som fyllde år. Satan va gött det var med grillat alltså! När sällskapet hade stämplat ut begav jag mig till min kusin och drack lite vin. Åt i och för sig chips också, men det talar vi tyst om.
Söndag
Promenad med hundarna och sedan hem till farsan för ännu mer grillning. Han är en mästare i köket min far. Lite som Moberg fast utan svettiga hårlockar som nästan hamnar i maten.
Pratade med Raffe och det var på håret att jag inte fick hem honom. Någon tjej hade tydligen fångat brudens bukett (åtminstone i sin fantasi) och fått för sig att det var hennes och Raffes tur nästa gång. Det finns ingenting som slår känslan av att någon annan vill ha ens leksaker. Det blir liksom roligare så. För Raffes del var det nog tur att han kom hem till mig, har man det bästa kan man inte få mer. Touché!
Måndag
...och så var dagen för hemresan kommen. Softardag med promenader och middag hos mormor på schemat. Det är fantastiskt hur folk behandlar en när man flyttat utomlands. Nu känns det till och med som att släkten uppskattar att man hälsar på. Spännande känsla det där. Jag tror aldrig att jag ska flytta tillbaka till Sverige.
Väl på flygplatsen var det ett måste att sänka några piña colada för att slippa smälta alla intryck. Men konstigt nog var det underbart att komma hem till vår lägenhet igen. Den var nästan finare nu är när vi åkte. Är jävligt glad att basilikan överlevde också. De jävlarna är ju svintörstiga och man hinner knappt fylla på med vätska innan de har druckit upp. Det är därför jag gillar dem. Basilikorna.
Härmed tackar jag alla mina nära och kära för en fantastisk helg ♥
over and out.
Flyga till Sverige - JA TACK!
På fredag blir det massa, massa skaldjur hemma hos morsan. Min kära Amanda kommer också. Kanske bäst av allt är att jag ska få träffa min hundar igen. Har saknat de så att det gör ont.
På lördagen åker Raffe till Småland på bröllop. För min del blir det grillning och firande av mitt gudbarn Hannah. (Så Jenny, om du läser detta så är ni bjudna på grillning lördag kväll. Vi bjuder på maten och vill ni ha någon sockerbomb får ni fixa det själva.)
På söndagen ska jag hem till farsan och hälsa på. Riktigt nice att träffa gammelgubben också!
Så nu vet ni det. Men en sak som stör mig så in i helvete är flygbolagens restriktioner gällande bagage. Jag har alltid ett helvete att hålla mig under maxvikten oavsett om den är på 10, 20 eller 30 kilo. Men jag tycker fan inte att jag skulle behöva det problemet. Jag tycker att man borde räkna den totala vikten. Alltså hur mycket min kropp och mitt bagage väger tillsammans. Annars finns det ju fan ingen rättvisa. Tänk ett rejält McDonald's fruntimmer på 90 kilo. Ska hon också ha handbagage på 10 kilo så är ju hon uppe i en hundring. Medan jag bara är uppe i 63 kilo med mitt stackars bagage. Det är 37 kilo i skillnad. Feta borde fan betala mer eller så borde vi andra få ha mer bagage. Jävla skitregler.
Gör mig inte besviken nu. Flyg genom den jävla askan om det så är 50% chans att lyckas. Jag har inget att förlora.
over and out.
Guds gåva till mänskligheten.
Det är befogat att ha den rubriken när man precis köpt en ny micro. Vi hade ingen när vi flyttade in i lägenheten och det fulaste jag vet är att ha en micro på köksbänken. BIG NO NO! Har bott här i snart 2 månader och fått använda ugnen till att värma min mat. Eftersom jag är hemmafru så äter jag alltid gårdagens middag till lunch. Men det har varit ett helvete alltså. Antingen tar det typ 40 min att värma en portion, eller så vrider man upp temperaturen och torkar ut maten. Inte så sexigt.
Därmed har jag gått och funderat på hur fan man ska lösa det. Ingen av skåpen är breda nog att ställa in en micro i och jag kan ju inte gärna ha den i sovrummet. Däremot har vi ett litet förråd/skafferi i köket där vi har all skit som inte får plats någon annanstans. Enda problemet är att det inte finns något vägguttag därinne. Men med en förlängningskabel och lite kvinnlig list går det mesta att lösa. Inte så vackert - men vad fan det är ju bara min lunch vi snackar om.
Nu får vi bara hoppas att den där jävla vulkanen tar och lugnar ner sina upprörda hängslen. Annars blir det svårt för mig att åka till Sverige på fredag.
over and out.
FF
Men så imorse vaknade jag till fågelkvitter och solens strålar genom persiennerna. Jag mindes den underbara löprunda jag genomförde igår. Benen bara försvann under mig och för första gången på flera månader gjorde det inte ont att träna.
Min man var på "företagsmiddag" igår så jag fick underhålla mig själv. Det blev köttfärs och potatismos i ugnen, ett glas vin och Hells Kitchen. Vinet smakade kattpiss, vilket i och för sig var bra. Det är för mycket kalorier i rött vin nu när träningen kommit igång.
over and out.
Fega och lättlurade svennar fick moralpanik.
För första gången på jävligt länge kan jag faktiskt använda den här bloggen till det den är till för. Att spy galla. Att bli så upprörd att man knappar på tangenterna i takt med sin egen hjärtklappning. Hade jag varit en mediaprofil hade jag förmodligen sagt något så dumt i ett konversiellt forum just nu att hotbreven hade haglat in.
Det gäller alltså svininfluensan. Denna jävla influensa som fick en hel värld och inte minst ett gäng nervösa nordbor att ligga sömnlösa i flera månader. Framför sig kunde de se (eller ska jag skriva ni?) mänsklighetens undergång, mätt med bibliska mått. Undergången. 2012. Den nya digerdöden var här för att stanna.
Nu gällde det alltså att agera fort som fan. Köpa hem varenda jävla skittidning som rapporterade om misären. Skulle tro att de enda som skrattar just nu är Aftonbladet och andra lösnummer tidningar. Folk slutade ta i hand när de hälsade. De förbrukade så mycket handsprit att sjukvård och andra sektorer som faktiskt behövde den stod utan. Hur fan skulle de klara av att undvika smittan? Kunde de låsa in sig i 10 år och bara leva på konserverad ravioli?
Man kunde riktigt mäta energin i den aura med panik som strålade över folks huvuden om någon berättade att deras sambo eller dylikt var smittad. Men värst av allt var nog ändå när folk ställde frågan om vaccination och man lugnt och avslappnat svarade att man inte skulle vaccinera sig utan att immunförsvaret förmodligen skulle reda ut det själv om man smittats. Herre-jätte-jävlar. Om blickar kunde döda skulle min begravning ägt rum för längesedan. Hur kunde jag vara så ansvarslös? Hur kunde jag mörda min omgivning på det sättet?
Jag var i Los Angeles när influensan var som värst och som ni minns hade sin början i området. Jag var i London och mötte folk med munskydd på flyplatserna. Jag hälsade på folk genom att ta i hand - som jag är uppfostrad att göra. Och vet ni vad? Jag lever än idag.
Så vem är det som ska skämmas nu? Inte de som valde att vaccinera sig. Alla bestämmer själva. Men de jävlarna som fick sådan panik att deras värld stannade upp. För er vetskap så var inte vaccinet gratis. Det kostade skattebetalarna miljarder och tack vare det kommer era barn att få äta bröd och vatten i skolorna de närmsta åren. Ni kommer att få köra runt på dåligt underhållna vägar och till slut kommer ni väl att få betala mer skatt.
Vid sådana här tillfällen är jag jävligt glad att jag inte kommer att bistå svenska staten med en enda krona skatt inom en överskådlig framtid.
over and out.
Weekend, skaldjur och Miami.
Fredagen blev inte så pjåkig den heller. När Raffe kom hem efter jobbet fyllde vi en sportflaska och gav oss ut på en rejäl långpromenad. (Bild nedan)
På lördagen satte vi oss i bilen och styrde ner till Brighton. Ni vet Englands svar på San Fransisco. Bögstaden. Det fyllde verkligen alla mina förväntningar. Det var 19 grader varmt, mycket kramgoa killar och arkitekturen var förträffligt lik San Fransisco. Vi hade tagit med oss pasta- och kycklingssallad samt en flaska mousserande vin hemifrån. Så efter ett glas vin ute på piren slängde vi oss i en park och fikade. Med min vanliga tur så hamnade vi precis bakom ett gäng alkisar som hade en högre stämma än vad som kan klassas som civiliserat. Senare kom det även en rastafari och gjorde oss sällskap med sin trumma.
Med risk för att vara enformig så bestod även söndagen av långpromenad, söndagslunch på engelsk pub och en liten tur vid ett gammalt riddarslott. Så är det helt enkelt att bo i England. Man går mest runt i sin tweed kavaj och dricker. Det finns mycket får och lamm här också. En del går i hagar och en del ligger på min tallrik. Jag tycker om båda varianterna.
Nästa helg kommer jag hem och hälsar på. Morsan har lovat att det ska bli skaldjursfrossa - FAN VAD BRA! Saknar våra västsvenska räkor, kräftor och krabbor så att jag får huvudvärk.
En annan sak som jag saknar också är Miami och västindien. Så fort jag skaffat mig ett jobb ska vi boka en solsemester. Dessutom har min man lovat mig en Ted Baker väska när jag får anställning. Så det kanske är dags snart. Aja... Jag jobbar på det.
over and out.
Spring (som i vår)
Gårdagen var ta mig fan helt fantastisk. Strålande solsken och 17 grader varmt. Jag tog mig en långpromenad och hittade en ny park som såg picknick vänlig ut. När Raffe kom hem och öppnade posten visade det sig att vi fått en elräkning på 2000 kronor på en månad (!) Jag blev så trött på skiten att jag seriöst övervägde att hoppa från balkongen.
Men istället slängde vi på oss skorna och gick till en uteservering där vi sänkte två flaskor vin i solskenet.
Konstaterar även nu att träden har börjat bli riktigt gröna och fina (kanske inte just de på bilden nedan). Nu håller vi tummarna att vädret håller i sig i helgen.
over and out.
Hemlängtan
Det har varit annorlunda här de senaste dagarna. Morsan lämnade efter sig en rejäl dos av hemlängtan och inte minst saknad. Min lilla Athena spenderar mycket tid i mitt huvud just nu. Trots att jag kommer hem och hälsar på om två veckor så känns allt väldigt avlägset. Jag har bott här i över 5 veckor nu och minnena om hur det är hemma i Sverige sinar bort för att sedan komma tillbaka som ett slag i ansiktet.
Stoltheten över att våga ta detta steget och slita sig väger tungt. Men ibland undrar man varför man måste välja? Varför kan man inte få allt man vill ha utan att offra något annat? Jag antar att det kallas livet.
En annan sak som gör mig stolt är att jag återupptagit träningen efter en jävligt osund helg. Sprang en löprunda igår och en idag. Skyndade mig tillbaka till min lägenhet och väntade på att de skulle ringa från Tingsrätten i Sverige. Skulle nämligen telefonvittna. Men vad fan händer? De ringer och meddelar att rättegången är inställd för att det lilla pundarsvinet valt att inte komma! Det är ju just snyggt. Nästa gång de skickar en kallelse på att jag ska vittna så ska jag välja att inte svara.
Genom mina löprundor i parkerna har jag gjort en notering som kanske inte kommer som en chock. Här i england är så gott som ALLA småbarnsföräldrar 16 år gamla. Man har ju sett en del tv-serier om unga mammor. Men det finns nästan ingen som är äldre än mig och har småbarn. Då skulle de kommit till Sverige och sett alla gamla haggor som slipper ta mammaledigt eftersom de ändå ska pensioneras lagom till födseln.
over and out.
Ja fifan.
Hämtade morsan på Heathrow klockan 08.00 på morgonen och drog raka vägen in till Tower Bridge. En mustig frukost på Starbuck's inledde påskhelgen. Därefter åkte vi en stadstour med bilen och kikade på lite allmänt svintråkiga sevärdheter. Eftersom det var lite småtrist väder drog vi till Harrods i några timmar. Priserna var väl lite över min hemmafrubudget, men jag hittade en fin nyckelring som jag hade tänkt att köpa. Fast sen ångrade jag mig.
Efter en heldag i stan åkte vi hem till vår lägenhet. Morsan godkände lyan - vilket hon borde med tanke på att vi hade införskaffat nya satinsängkläder till gästrummet och även placerat ett påskägg i guld på sängen. Originalplanen var att äta påskmiddag under lördagen, men efter lite övervägning tog vi det på fredagen istället. Lax, makrill, ägg, skinkor och lite annat plock blev förrätten innan vi slog på stort. Helstekt lamm med rödvinssås och gräslökspotatismos. Munknull. Givetvis var allt hemlagat.
Lördag 3/4
Sovmorgon och Bloody Mary frukost. Viktigt att grunda rejält när man ska hålla promillehalten i skick. Återigen in till London. Blev lite mer sevärdheter och jävligt mycket mat. Morsan blev konstant uppraggad, men det var inget som föll henne i smaken. Vad är det för fel på engelsmän mom? Jag och Raffe gick lösa i Diesel butiken. Ett par shorts till mig (tacka fan för nudlar nästa månad) och Raffe slog till på ett par jeans. Efter otaliga ölrundor drog vi hem till oss igen och åt ostbricka och chillistekta kingprawns. (Ett resultat av chillin finner ni nedan)
Söndag 4/4
Sista heldagen på morsans Londonweekend. Tog en liten bilrunda på landsbyggden. Hittade en feeet herrgård som vi skulle ta en kopp kaffe på. Men det blev vin för mig och morsan eftersom vi hade chaufför. Därefter hittade vi en jävligt anrik gammal pub där vi åt lunch och drack lite mer. Kvällen avslutades med en italiensk middag som tyvärr bara får 2/5 toasts.
Måndag 5/4
Skjutsade morsan till flyplatsen efter en sjukt lyckad helg. Sedan drog jag och Raffe hem och inväntade killen som skulle installera våra nya tv kanaler. Så nu har man x antal bra och dåliga program som man kan insuga.
Måste erkänna att det var lite trist att morsan åkte hem. Men nu är det bara 2,5 vecka kvar tills vi kommer hem och hälsar på. Jag saknar mina hundar så det hugger i bröstet, så det ska bli skönt som fan.
over and out.
Easter in UK
Känner mig obligerad att berätta om lördagen också. Det blev lite fördrinkar (läs: några flaskor) hemma i lägenheten och givetvis var vi tvungna att visa vad ljudanläggningen kunde prestera. Ungefär 2 min 30 sek in i "Inna - Hot" så knackade det på dörren och vem stod där om inte en klagande granne. Det bör tilläggas att klockan var ca 18.00 och därmed äger man inte rätten att lipa över ljudnivån.
När jag väl gjort mig klar inför den stundande tre rätters middagen så var Raffe puts väck. Jag gick ut i korridoren varpå ett välbekant huvud stack ut från våra nya fienders boning. Trots att bitterheten sa till mig att bara koppla ett transportgrepp på min pojkvän och släpa med honom så la jag på ett stort leende och presenterade mig. Stridsyxan begravdes i samma sekund som Danielle, tjejen då ja, bjöd på ett glas vin. Det hela slutade med att vi möttes upp de på en bar efter restaurangen och efterfestade inne hos oss till dess att solen gick upp. Ironiskt nog så var grannarna som sa till oss att höja musiken hela tiden.
Från en sak till en annan så kommer min mamma på besök imorgon. Så nu är det städning, handling och allmänna förberedelser på schemat. Direkt efter att vi plockat upp henne imorgon så blir det raka vägen in till London. Ska försöka vara lite bättre på att ta bilder så att eftervärlden har något att prata om.
Vet inte riktigt vart det här kommer ifrån, men jag är överlycklig över att det är påsk också.
Cheers!
over and out.
