Man tager vad man haver
Jag menar, det är ju liksom inte prostitution. Min idé är snarare att man för in det i sin vardag. 2 pkt mjölk, shampo, Göteborgs rapé och en påse jordnötter, 114:- tack. - Kan jag betala i natura? Javisst, då blir det avsugning x15 min.
Det handlar ju faktiskt också om att ta vara på bra arbetskraft. Jag är helt övertygad om att det finns massor av folk hemma i stugorna som inte får krypa på kärringen och därmed går och bygger upp en frustration. Vi skulle kanske rentav kunna skapa ett lyckligare samhälle. Men tänk nu för guds skull på att om ni t.ex. vill ha en ny bil så är det ju mest troligt att ni får betala med analsex. En bil är nämligen dyr att tillverka. Då måste ni vara noga med skyddet. Man vet aldrig vart dagens sjukdomar biter sig fast.
Skulle man beställa något på internet är det bara att flänga på web camen och flasha. Alternativt att man luras av en telefonförsäljare, då blir ju självklart telefonsex lösningen.
Risken med denna framtidsmodell är dock att alla mindre attraktiva människor måste ha "riktiga jobb" och det kommer ju att synas vilka det är. Men då får man vara noga med att det inte blir någon sorts utfrysning av den skaran folk. De har förmodligen haft det jobbigt nog.
Fan, det här kan bli något alltså.. Anders Borg, kontakta mig på mailen.
You're beautiful, just not on the inside.
and i'm out.
Privatliv och skitsnack
Har haft en helt ledig helg, där njutning varit ledmotivet. Eller aa, jag har gottat rejält. Fredagen bestod av 5 timmars arbete. Därefter begav jag mig hemåt och skulle bara ta mig ett glas vin, men eftersom det var så lite kvar i boxen så var det lika bra att dricka upp hela skiten. 4 glas och 45 minuter senare var det jag som sov som en finsk a-lagare med tungan en meter utanför truten.
På lördagsmorgonen var jag och morsan präktiga och tog oss en promenad med hundarna. Därefter drog vi till systemet och sedan shoppade vi massa kläder. Vi gick och intalade oss själva att vi var värda det. Klart vi var. Som vi slitit och knegat. Det var vår tur att unna oss nu. Sen att jag köpt 4 par skor, tre jackor och otaliga mängder tröjor denna månaden gör inte att jag inte måste unna mig något. Man ska ju leva också. Right? Frida, jag har inte ens ångest.
Senare på kvällen kom min Frida och gottade sig. Vi drack massa vin, käkade god mat och hatade folk. En perfekt lördag med andra ord. Frida roade sig att ringa till fel nummer från min hemtelefon. Varpå "Robert" ringde upp mig och frågade om jag ringt. Då sliter Frida luren ur näven på mig och svarar "Håll käften, din fitta!!" Robert verkade inte uppskatta den otrevliga tonen, men han stannade kvar i luren ett jävla tag eftersom Frida dessutom glömde lägga på efteråt. Bra.
Klockan 12 idag kom lilla-Jenny och hämtade mig. Med röda ögon, skabbigt hår och en andedräkt som kunnat dräpa vilken ammande fyrbarnsmor som helst begav vi oss. Till stallet. Det var en underbar dag för en ridtur, solen sken och snön låg vit på marken. Sen att min häst ramlade med mig på ryggen är sådant man får räkna med. Precis vad man vill ha när man är bakfull.
Så här är jag. I min säng. Med en dov huvudvärk och ett snett leende på läpparna. Imorgon - måndag. Välkommen.
So close no matter how far.
and i'm out.
Rövslickare
I en hylla väldigt långt in i en av garderoberna hittade jag en mapp som bland annat innehöll ett gammalt historia prov. Jag bläddrade lite i papprena och undrade vem det var som var så otroligt påläst om förstavärldskriget. Eftersom skolan innefattar många ämnen och tiden är knapp så är ju ytinlärning enda sättet att klara sig, dvs plugga in enorma mängder information för att efter provet inte komma ihåg ett skit.
Mina första 10 år i skolan var jag ganska medioker. Tog aldrig hem några läxor eller övade inför prov. Jag nöjde mig med medelmåttan. Jag var fullt upptagen med att spela allan och gapa och skrika och vara allmänt irriterande för omgivningen. Ett äkta ADHD barn, dock utan diagnos.
I tvåan på gymnasiet hände dock något. Jag vet inte om det var tävlingslystnaden som vaknade till liv eller om jag insåg hur lätt det faktiskt är om man har en god studieteknik och en helvetes massa vilja. Mina betyg blev tresiffriga och adrenalinet pumpade varje gång ett prov skulle lämnas tillbaka efter rättning.
Hur som haver så har jag en viss förkärlek till historia. Inte bara för att det påverkar dagens samhälle utan också på grund av Anders. Ja, han hette så, min historia lärare. Det var en mager 50 åring med sliten page och kläder som aldrig varit rätt i tiden. Men han älskade sitt jobb, gud vad han älskade det. Hans ord var fyllda med energi och entusiasm och han älskade att föra detta vidare.
Han var den första läraren jag mött som faktiskt blev glad av att få en fråga som han inte kunde svara på. Det betydde ju nämligen att eleverna var engagerade. Vilka platser vi än diskuterade så hade Anders varit där. Jag kom att förälska mig i hans sätt att predika. Det stack ju självklart i de andra elevernas ögon. De som inte var lika intresserade. Lite skämtsamt sa de till mig att jag var en rövslickare. Förmodligen en ursäkt för att de själva inte förstod sammanhangen. Jag sket fullständigt i om jag blev kallad rövslickare eller inte, för på Anders lektioner satt jag och sög in informationen som om det var livselixir.
När jag i efterhand läser Anders kommentar på sista sidan på mitt prov blir jag helt varm i kroppen och lusten att studera går nästan att ta på. Det var det mest betydelsefulla "imponerande" jag någonsin fått. Ett ord, men så laddat, så starkt att mina armhår reser sig. Hur jag lyckats få ett poäng ifrån max på terminens största prov bara genom att slicka röv förvånar mig en aning. Kanske var det Anders som fyllde i mina svar. Kanske hade mina klasskamrater fel. Det får bli en olöst gåta.
Jag kan föreställa mig en värld utan krig, en värld utan hat. Och jag kan föreställa mig oss attackerande den världen, eftersom de inte skulle vänta sig det.
and i'm out.
Skrämmande utveckling
I ärlighetens namn finns det en sak som irriterar mig i debatten. Och det är att den överhuvudtaget excisterar. Detta är alltså människor som arbetar i stridens frontlinje. Sverige kanske inte är så gangsta som många andra länder. Men ta dig ut till en av våra trasiga förorter så ska du nog få se att deras pistoler är dödande nog. Dess avsaknad av respekt för polis, räddningstjänst och sjukvård får mig att insinktivt vilja bygga en atombomb hemma i garaget och placera ut den mitt i centrum.
Det finns många sidor att se på situtationen. Att poliser strax innan de åker in i Rosengårds kravaller peppar upp varandra genom att kalla folket för "apajävlar" är kanske inte okej. Men det är vad som kallas mänskligt. Ta nu en riktigt jävla noga funderare på om det är människor vi vill ha i unifomerna eller inte. Om utvecklingen fortsätter i samma takt och mot samma håll så kanske vi helt seriöst borde be asiaterna att jobba fram någon schysst robot. Men fram tills dess så tänker jag inte dömma den polis som uttalar rasistiska åsikter. Jag tänker inte tycka att det är konstigt att piketen vill visa kuken tillsammans med sina vapen och ha strippor på sina fester. Och jag tänker inte resonera att hela poliskåren är korrupt.
Det gör inte mig till rasist eller antifeminist. Det gör mig till människa. En sådan som har en liten, liten förståelse för att dessa personer offrar sina liv för andra och är priset inte högre än såhär så betalar jag gärna flera gånger om.
I rest my case.
and i'm out.
Ålderskris
20 känns som en så bra ålder. "Nä, men hon är bara en liten 20 åring" Då kommer man undan med mycket. Men att vara 21? Ni behöver icke göra er besväret att påpeka att jag har många ångestladdade födelsedagar framför mig. Det finns redan med i beräkningarna. Men jag är lite skrämd. Jag som annars brukar vara lugn inombords har en ganska olustig känsla. Känslan av att behöva omvärdera mitt liv och ta tag i de små sakerna som ligger och gror. Okej, jag gör det. Jag skiter i krisen och tar tag i mig själv. Bra.
Dagen till ära ska jag gå ut och käka och dricka lite öl med mina högt älskade kollegor. La familia. Imorgon blir det den biologiska familjen som får komma på kalas.
All my doubts that fill my head are cascading up and down again.
and i'm out.
Lastbilsepedemin
Om ni har en riktigt jävla dålig dag. Säg till exempel att tjejen helt plötsligt har klamydia, trots att ni var tillsammans i 4 år och du inte har det, så kommer din lastbilsleverantör att ha det värre. Åtminstone om man utgår från dennes humör. Är det 2 meter fram till dörren som han har parkerat framför så vet han inte hur han ska få in varorna eftersom det är jävligt omständigt att man inte kan parkera inne hos butikerna eller godsmottagarna. Denna sortens människa skulle heller aldrig vänta på något. Han, för det är oftast ett manligt svin som bemästrar spakarna, väntar tillräckligt på rödljus och annan skit som stör hans körrutiner.
Jag vet inte om det beror på att avsaknaden av mänsklig kontakt i lastbilen gör dessa "människor" till socialt missanpassade eller om de föds sådana och därmed passar så väl in i yrket. Det vore kul om någon hade ett svar på detta. För det är för mig ett mysterium hur någon kan vara så arrogant och otrevlig, samtidigt som man arbetar i ett service yrke. Begreppet "sprudlande personlighet" var något som aldrig annamades på transport-linjen på gymnasiet. Om de här idioterna ens har en gymnasie utbildning. Man börjar ju tveka.
Jag höjer ett varnande finger att fråga hur de mår. Det mina vänner, är som att öppna pandoras ask - på riktigt.
Have you ever looked fear in the face and said I just don't care?
and i'm out.
Pest eller kolera
Det finns nog inget som ger mig mer spysmak i munnen än melodifestivalen. Helt okej om man hade haft en tävling där ett gäng avdankade miffo a lá Carola stod och skränade med sin tuggumi-pop. Men att vi ska smutsas ner med deltävling efter deltävling gör mig fysiskt sjuk.
Tänk om det dessutom vore så enkelt som att inte titta på programmet och därmed inte tillhöra gruppen nyförlösta mödrar med fett hår, barn under 10 år och pensionärer som tänker nyttja sin tv-licens kostnad till fullo genom att kolla på exakt all skit SVT kan komma på. Men nu råkar det vara så att jag har skapat ett beroende att kolla på diverse nättidningar så fort mina fingrar hamnar på ett tangentbord. Nu har nöjet att skåda världens misär och stridigheter övergått till att handla om schlager.
Att det sedan ska nå varenda löpsedel om huruvida det är enkelt att lägga pengar på att stödja detta helvetespåfund genom röstning är droppen som får min bägare att rinna över. Hur kan svenska folket helt seriöst tycka att det är bra. Jag får starka misstankar om att låtarna antingen är producerade av någon slags daglig verksamhet för funktionshindrade, alternativt ett litet projekt som någon halvtaskig musikskola i Bollnäs har kommit på.
När alla helvetes deltävlingar är över kommer den stora kvällen då alla orakade, sossefeta Svensson familjer sitter och bäljar i sig popcornskål efter popcornskål, för nu är det spännande. Nordman eller Kicki Danielsson. Fan vad det kittlar i lustcentrat. Detta är definitivt bättre än sista gången det äkta paret tog sig en snabbis efter att barnen somnat.
Skammen över att vara svensk medborgare når toppen när det är dags för final i Eurovision song contest. Jag tror inte att jag behöver säga mer än att Olsen brothers anses skapa bättre musik än våra artister. Hörde dessutom att ett eventuellt namnbyte stod på schemat. Eurovision freak show. Så vet man vad man får.
Alla har rätt till min åsikt.
and i'm out.
Ledig tid
Morsan blev väl sådär road när jag klockan 05.30 imorse tappade ett glas rödvin på golvet och därmed fick dra fram dammsugaren. Sömnbeten och dan kom hon nerstapplandes för att se vad i helvete det var som hände. Jag förklarade lugnt och fint att jag pratade med R och frågade henne hur mycket hon gillade Rolling Stones "Angie". Betyget var så högt att jag 05.45 betällde min mors första mp3. Senast jag såg henne med hörlurar så hade hon freestyle med Roxette på kassettband. Aerobic-tights, vita strumpbyxor och en schysst baddräkt ontop så att säga. Vilken MILF.
Så till dagen:
14.00
Handling med farsan. Diverse delikatesser valdes ut.
15.00
Vi lagade en ytterst utsökt älggryta, där historien om hur älgen sköts var minst lika viktig som smaken, utan tvivel.
16.30
Gick ner och tände den nya bastun vid sjön och öppnade den 4:e ölen. Farsan hade sågat upp en präktig isvak och den som inte doppade huvudet fick inte komma in i bastun igen. Brorsan som utbildar sig till officer var hemma från Halmstad och hälsade på och ärade oss med sin närvaro.
21.00
Knäckte den 18 åriga Glenfiddich som jag köpt åt farsan i London. Definitivt 4 av 5 toasts.
22.10
Hemgång och ett glas rött i hand.
Fan det är verkligen så att man måste uppnå en viss ålder eller komma till en viss punkt i livet då man börjar uppskatta sina föräldrar. De går helt plötsligt från mamma och pappa till personligheter. När man dessutom kan se så mycket av sig själv i dem så känner man sig nästan förstådd på ett helt nytt plan.
and i'm out.
Bra!!
(Alternativt gifta mig rikt och bli gammal)
and i'm out.
Bra start på dagen
Jag blev så trött idag när jag skulle åka till jobbet. Till skillnad från vanliga morgonar hade jag ett jävla tempo på rutinerna och lyckades bli klar utan att springa runt och kallsvettas för att tiden sprungit iväg. Sen var det bara att ge sig ut i trafiken. Men jag kom inte mer än 8 kilometer innan min tur vände.
Ni vet sådana fullständiga idioter som lyckas få bensinstopp. Fråga mig inte hur det är möjligt med tanke på mätare, varningslampor och annan modern teknik som gör det klart för föraren att det är nog fan dags att fylla på lite bränsle. Imorse var den idioten jag.
Jag satt i bilen i godanro med reservlampan tänd, men eftersom jag bara hade kört 3,8 mil och reserven är på 10 liter så planerade jag att tanka efter jobbet. Hade kanske hjälpt min sak om jag inte trycker på nollställningen mer än en gång efter att lampan tänds. Jag fick sådan god lust att bara lämna bilen och aldrig mer återvända. Det kändes som ett hån mot mig, skapat av någon som ville mig ont. Sköt bort tanken på att mitt IQ förmodligen inte överstiger en utviksblondins. Någon annan gjorde detta mot mig. Det måste varit så.
Som tur var så var morsan snabb ut på fältet och redde ut situationen och jag lyckades ta mig till jobbet i tid. Så det ska bli helt underbart att se vad resten av dagen har att bjuda på med tanke på dess inledning.
Erfarenhet är det namn som man gärna ger sina misstag.
and i'm out.
A little bit of London
Tillbaka i Svea rikes trygga famn efter några välbehövda dagar i London.
Första och främst vill jag ta tillfället i akt och tacka livet. Att jag klarat mig ur den naturkatastrof som lamslog 10 miljoner Londonbor. All kollektivtrafik inställd, bilar som tappade fästet på isgatorna, flygplan som blev ståendes på marken. Människor fick rådet att stanna inomhus, för att säkerheten skulle kunna garanteras. Herregud. Snacka om att se döden i vitögat. Jag menar, det måste ha kommit minst 15 centimeter snö!!! Mitt i allt detta fanns lilla Emilia som kände att hon hade mer i livet att ge.
Jag har aldrig varit med om något så uppförstorat som detta. Fast det finns i och för sig lite sanning i det hela också. Staden har knappast resurser för att klara av den sortens nederbörd och kör man med sommardäck året runt så är det lite spänning.
Riktigt jävla lyckad helg där satisfaction kom att bli ledmotivet. Engelsmän har väl aldrig varit kända för att vara spralliga, öppna och varma. En viss apati och en hysterisk gråskala är påtaglig vid kontakten med allmänheten. Könsrollerna kan jämföras med Sverige under 1950-talet. Men vad som imponerade jävligt starkt på mig var R's manliga umgängeskrets. Vilka lirare. Svårt att återberätta en helg som bestod av interna skämt och karaktärer som måste upplevas.
Helgen bjöd på lite sömn och desto mer alkohol. Tur att man är en småtjej som har mycket kvar att ge. Speciellt när chefens ongar är sjuka och man tvingas upp 06.00 dagen efter hemkomst för att jobba 12 timmars pass. Samma visa imorgon.
För att runda av det hela så är jag jävligt nöjd!!
I don't care what you think, as long as it's about me.
and i'm out.
