Slitage.

Det är mycket nu. Har mått ohyggligt dåligt, helt utan anledning. Eller aa. Vi var på klubbinvigning i Hollywood igår och någon hällde alkohol i min drink. Det var förövrigt den bästa utekvällen på år och dar. Hade införskaffat nya kläder och kände mig allmänt överlägsen. DJn gjorde sin shit och spelade grym musik, vilket resulterade i 100% inlevelse i vårt dansande. Det var jag, Johanna och Michelle som gav fullt, Manda var hemma och spelade klädpoker med sig själv.

Den enda som jag inte gillade med stället var att det var svårt att veta om damernas låg till höger eller vänster i korridoren. Därmed tog jag mitt ansvar och ställde mig i mitten och visade folk vart de skulle beroende på kön. Det fanns några tveksamma fall, men jag tror att jag satte minst 9/10.

Sedan har jag lärt mig några saker med Hollywoods uteliv:

1. Inga killar får komma in om de inte är kända eller har drinkbord.
2. Man kan muta vakten om man inte har leg (ca 10 dollar).
3. Drinken blir inte billigare om man säger att man kan ge en avsugning (de är mer pryda här).
4. Man ska ge toalettkärringen pengar om man tar parfym eller t.ex. tuggummi.
5. Taxichaufförerna kör gärna I McDriven.
6. Poliser kommer inte till ens lägenhet om man bara ber snällt, man måste göra något dumt först.

Allt det här är små saker som upprepar sig vid varje fylla. Intressant stad.

Efter att ha bekämpat bakfyllan på playan i Venice ska jag gå och bada mitt rödbrända ansikte i yoghurt och sedan blir det Cops.

and i'm out.

Ett utdrag ur mitt liv.

Dagen inleddes med gråmulet väder och vi bestämde oss ganska snabbt för att en film skulle sitta som en smäck. När jag reste mig upp för att vinkla persiennerna till totalt-mörker-mode så insåg jag att det var strålande sol. Inte ens efter att ha varit i den här staden en längre period har man mage nog att sitta inne när alla andra dragit på sig sina rollerblades och en bikini med amerikanska flaggan.

Så vi slängde ihop lite prylar och begav oss till Malibu. Med mig bakom ratten blev det en trygg och njutningsfull resa från bra till bättre. La oss och stekte ett par timmar tills vi åt en mustig lunch. När samvetet var rent och vi utnyttjat vädret tillräckligt mycket så åkte vi och gjorde manikyr och pedikyr.


malibu beach california 2004


Det är verkligen lyx att sitta i en massagestol och ha en arbetsmyra vid fötterna och en som jobbar frenetiskt på händerna. Filande, putsande och masserande i en härlig mix. Mitt enda problem är när de helt plötsligt väljer att ställa någon fråga t.ex. gällande hårdheten på massagen. Engelskan är så illa att jag bara sitter och tittar på dem tills de visar med hjälp av kroppsspråk. Det brukar gå bra trots allt ändå. Man kan säga att vi förstår varandra.

Sitter och småkikar på om jag ska boka en vecka i London i september. Känner att jag behöver det. Måste ha semester från semestern. Styr förmodligen upp det imon efter att min kollega bekräftat ledigheten.

Nu ska jag fokusera på vinet och lägga upp en planering kring att vi ska äta ett mål mat till innan dagen lidit mot sitt slut.

and i'm out.

On the road again.

Lycka. Ett laddat ord med en enorm innebörd. Är vi lyckliga människor eller inte? Handlar det om pengar eller kärlek? Är det för stunden eller stannar det för alltid?

För mig handlar lycka om små stunder som omsveper en så till den milda grad att tiden stannar. Jag blir inte apatisk, snarare paralyserad. Ögonen spärras upp och lungorna tar ett djupt andetag. Kroppen vill samla så mycket intryck som möjligt för att behålla just den där känslan. Idag har jag upplevt lycka.

Amanda och jag satte oss i bilen imorse och styrde mot Orange County och Laguna Beach. Himmelen på jorden. Stränderna, husen och de små anrika butikerna gör att mitt armhår får ståfräs. Efter att ha legat och pressat på playan, tittat på volleybollspelarna och kommenterat pedofilen som intagit första plats på stranden i sin solstol, gick vi och åt middag. Förrätt och huvudrätt pressades ner samtidigt som vi blickade ut över havet och fick syn på tre delfiner ett stenkast från vårt bord. Häromdagen såg jag två dvärgar för första gången live och nu delfiner. Jag kan snart påbörja mina memoarer.



Efter att ha avslutat det hela med glass, solnedgång och mer hav var det dags att bege sig tillbaka till LA. Nu sitter jag på golvet i lägenheten som en dräktig sugga och minns de små stunderna som kallas lycka.

I'd do it all over again.


and i'm out.


En kvinnas kamp.

En regnig dag i maj år 2009 tog jag ett beslut. Liggandes bredvid min pojkvän stoppade jag in min första snus på 2 år och sa "detta ska jag njuta av tills jag åker till LA i augusti". Dagarna, veckorna och månaderna gick och snusningen blev både bättre och mer intensiv. En dosa räckte inte längre 24 timmar, man kan säga att jag paniksnusade. Charmigt för en tjej tänker ni. Men vet ni vad? Tjejer bajsar också. Inte jag i och för sig, men andra tjejer. Trots att det inte passar vår könsroll så har vi alla behov och mitt hette snus. Trots att jag nu intagit 20-årsåldern med råge så tittade min mor på mig med besvikna ögon varje gång jag såg ut som om jag gått en boxningsmatch och hade en dominant utbuktning under läppen.

Den 7:e agugusti, sittandes i baren på Landvetter flygplats fanns två val. Ta med mig den sista dosan snus och sätta stopp för mitt förfall eller köpa några stockar och njuta av semestern fullt ut. Jag menar, man är ju ändå mänsklig. Med ett ohyggligt gott självförtroende kysste jag den sista dosan och placerade den i min handväska. Som om jag transporterade en påse diamanter tittade jag då och då på dosan under de långa flygtimmarna och när kampen inte kunde besegras avnjöt jag en påse nikotin.

Efter två dagar i LA stoppade jag in den sista snusen, tog ut den, slängde den på marken och tänkte att "Fuck the system". Självdisciplin och total kontroll har alltid varit min starka sida, eller aa, inte alltid. Men ändå. Ca två veckor senare är mitt begär som ett minne blott. Mitt. Liv.




Under gårdagen var vi på ett ytterst gemytligt shoppingcenter som hette The Grove. Hittade lite underkläder, en klocka och lite random kläder. Jag och Amanda tog en bio och avnjöt en bit mat. Så skulle jag kunna spendera hela mitt liv om jag bara gifte mig tillräckligt rikt (ingen press Raffe, bara en önskan).


Efter en promenad med Johanna till Santa Monica College åkte jag, Johanna, Amanda och Michelle till Downtown LA. Skulle i princip kunnat heta Chinatown för stället var späckat med asiater i små billiga affärer. Man kunde till och med pruta med framgång, vilket Johanna gjorde oss varse om.

Vidare hem till lägenheten där jag plockade fram mina matlagningstalanger. Inte för att det är någon forskning, men jag råkar vara kunglig på att steka ägg. Det finns ingen som slår mig helt enkelt. Säg tid och plats så ska jag bevisa det. Just det. Hur som helst så gjorde jag stekta äggmackor till mina flickor och till det serverades det ett billigt rödvin från matvarubutiken en gata ner.

Sådär ja, ha det fett!

and i'm out.

Ett litet tillägg bara.

Vi traskade som sagt ner till Lazy Daisy och käkade frukost. När vi satt där och väntade på maten fick jag syn på en jävligt stylad kärring. Det var flätor, hattar och regnbågens alla färger i en bajsnödig mix.

"Nej, det är hon som går runt och frågar ALLA var de kommer ifrån", säger Amanda.

Mycket riktigt kom hon fram till vårt bord och utbrast "Hi, you guys are cute. What's your heritage?" Jag svarade med stor entusiasm att vi var svenskar. Amanda, som blivit antastad av henne upprepade gånger såg mest trött ut. Vid ett tillfälle hade hon stuckit in huvudet genom Amandas ruta och sagt "What's your heritage?".

Efter att ha frågat ALLA på cafét var hon nöjd och gick ut på gatan, satte på sin portabla musikspelare och började dansa. Efter att ha spenderat lite tid i LA finns det inget som är udda längre. Det bara är.

and i'm out.

Det är mycket nu.

Då sitter man i nattlinne (ja, ni läste rätt, jag har ett nattlinne på mig) och försöker bemästra huvudvärken. Gårdagen bjöd på utekväll och fria drinkar. Vi börjar bli bra på det där nu, som de gynnare vi är. Skillnaden mellan LA och hemma är dock att de som köpt drinkbord vill ha små pokaler som sitter och ser allmänt söta ut. Det räcker att ge de ett leende så har man ett glas champagne i handen. Prostitution tror jag det kallas.

Dagen började med Santa Monica beachen. Fick mig en jävla bränna som sved ända in i benmärgen. Men nu är den där i alla fall. Efter det drog vi till Third Street och köpte lite nya kläder och smycken.

Med de nya inköpen bar det av hem och förfesten inleddes. In till Hollywood för ytterligare förfest. Sprang på Dave Navarro i korridoren. Han som ut som en proffessionell uteliggare, som min kära pojkvän skulle uttryckt det. Fick ett litet "Hi" och var ganska nöjd med det.

Efter nattklubben var det dags att bege sig hem igen. Jag kan säga som såhär; jag var ca 5 cm ifrån att bli påkörd. Detta var en av mina nyktrare kvällar och jag hade bra koll rent allmänt, men helt plötsligt hade de flyttat vägen till trottoaren. Kände vinddraget från bilen mot kroppen och helt plötsligt stod en dörrvakt och skällde ut mig och frågade om jag hade tänkt ta livet av mig. Nja, inte idag.

Så, nu ska vi resa på oss och äta frukost på Lazy Daisy.




and i'm out.

My House.

Första riktiga utgången denna resan och det bar av till ett relativt nytt ställe som heter "My House". Som namnet avslöjar var det uppbyggt som ett hus med kök, vardagsrum och sovrum med mera. Riktigt fräscht. De hade STORA vakter också, som såg ut som om de skulle bryta folk på mitten om lusten föll på. En av vakterna tittade ytterst skeptiskt på mig när jag började diskutera yrket med honom. Då frågade jag om han ville bryta arm med mig, han vände genast bort blicken, vilket måste ha varit av rädsla.


Efter den lilla krogrundan vankades det efterfest hemma i Santa Monica. Vi fixade en bra deal med taxichauffören som innebar att vi betalade 40 dollar, stannade vid McDonald's och var tvungna att ge chauffören varsin kram. Sagt och gjort.

Det var ungefär allt jag orkade skriva såhär dagen efter kvällen före.

and i'm out.

En helt vanlig tisdag.

Efter en välbehövd frukost åkte vi igår till Hollywood och takpoolen som kommit att bli vårt andra hem. Åtminstone intalar vi oss det. Jag råkade ut för ett litet missöde första soldagen där jag smörjde in mig lite skevt och fick röda streck på kroppen. Igår tänkte jag att om jag ska bli röd så ska jag fanimej bli det på hela kroppen. Så jag skippade solskyddsfaktorn och kletade in mig i sololja istället. Efter ca 1h så kunde jag se att köttet började bli "well done", men valde att ignorera det hela. Trodde att katastrofen skulle bli ett faktum på min nordiska hy, men när jag vaknade idag så såg det faktiskt ganska smickrande ut.

När vi låg och stekte som mest fick jag plötsligt en armbåge i sidan av min kära vän Amanda. Kolla vem det är! Va? Tog mig en stund att fatta vem hon menade eftersom jag tittade på fel person men Jack Osbourne och hans vän valde att bli grannar med våra solstolar. Småsnackade lite, sen kom Johanna upp på taket och de kände varandra sedan tidigare. Vilket tog bort lite coolfaktor från mig och Amanda, speciellt när Johanna såg att jag tagit smygkort på Jack på min kamera. Förlåt för att jag inte stöter på så mycket kändisar i mitt alldagliga svenneliv.



Vidare bestämde vi oss för att luncha på en sushiresturang tillsammans och så fick det bli. 16 räkrullar och massvis med stöldgods senare blev det återigen schtek vid poolen.

Nu tänkte jag städa lite i köket eftersom det ser ut som faaaan och sedan bär det av till Venice Beach för att köpa en ny hatt eftersom min förra badat jacuzzi.

and i'm out.

Malibu.

Jag är inte arg. Tvärtom, det är helt okej over here. Tiden har gått så in i helvete fort bara, det är helt sjukt för det känns inte som om jag någonsin varit härifrån. Allt är som jag lämnade det, fast nu kan jag njuta till fullo direkt. 


Igår åt vi frukost på ett ställe som heter Lazy Daisy och vid bordet bredvid satt ett orginellt sällskap. En trio i femtioårsåldern varav en dude valde att inte beställa någon mat utan snikade till sig av de andras. Men det var inte han som utmärkte sig mest utan det var killen med träskor och som visste allt om världen som drog uppmärksamhet till sig. Jag och Amanda började genast diskutera honom och hans extremt störande framtoning. När de var klara och precis skulle gå vände träsko-killen sig mot oss, spände blicken och sa "Ni får ha en bra dag". Han var svensk. Duktigt tjejer. Vi borde anat oråd när vi såg träskor i LA.

Dagen fortsatte på Venice Beach där jag anlade en riktigt snygg solbränna. Eller aa, jag vet inte vad man ska kalla det mer än att jag har röd-lila sträck på kroppen där jag missat med krämen. Efter beachen åkte vi in till Johanna och hennes kille i Hollywood. Lägenhet med utsikt över skylten och ett poolområde på taket. Blev en hel del Pina Coladas, topless, i jacuzzin. Imorse var jag inte långt ifrån att gå och lägga mig på motorvägen för att fortsätta min vila, man mår som man förtjänar.




Denna dag har vi spenderat i Malibu. Lite middag och lite sol i en skön mix tog bort den måndagsångest som ligger latent i kroppen. 

Imorgon blir det Hollywood och lite mer pool. 

and i'm out.



Emilia spends her nights in California.

Herre-jätte-jävlar vilken flashback. Framme i LA efter 20 timmars fysisk tortyr. Som vanligt fick jag äran att sitta bredvid folk som hoppat över det där med socialisering. En kille som satt på samma rad som mig från Atlanta till LA såg min mobil och frågade om han fick ringa sin kompis. "Eh, this is actually a swedish phone, so it doesn't work". Mina bittra erfarenheter säger mig att vara jävligt sparsam med samtalen. 9000:- är inte så sexigt att lägga på en telefonräkning.

Nästa person som satte sig bredvid mig såg att jag hade hörlurar på mig och frågade om jag hade några extra till henne. Där blev svaret lite mindre bajsnödigt. "De finns att köpa för 2 dollar". Frigynnare!

Tyvärr så har jag glömt att ta med min USB kabel till kameran, så vi får se om jag löser det med bilduppdatering eller om jag skiter i vilket.

Nu ska jag dricka upp min Corona innan den dunstar bort.

LOS ANGELES!!

and i'm out.

En svårvunnen längtan.

Sitter i skrivande stund med håret fullt av färg och så även ögonbrynen. Det är sorgligt, men jag har betydligt ljusare hårpigment är vad jag utger mig för att ha. Nja, ljust och ljust. Det är väl mer en taskig version av råttfärgat. Ögonbrynen däremot är ljusa, färgar jag de inte regelbundet så hittar jag dem inte efter ett tag.

Drar mer eller mindre en lättnadens suck. Så när som på lite detaljer har jag arbetat mitt sista pass och semesterns glansdagar finns inom en överskådlig framtid. På fredag närmare bestämt. Då blir det tillbaka till Los-fucking-Angeles, där den här bloggen mer eller mindre började. Senaste vistelsen fick mig att inse hur sossigt Sverige verkligen är och att komma hem var som att hoppa i en isvak, simma under vattnet och inte hitta hålet för att komma upp. Jag var tvungen att vänta till sommaren för att istäcket skulle försvinna och åter ge mig liv.

Men, och det är ett stort MEN; för tillfället har jag hamnat i en situation där hela mitt liv kantas av längtan. Det finns tre världar som jag skulle vilja foga samman så att jag kan få allt på samma gång. Los Angeles-London-Göteborg. Är det någon som har ett bra tips? För jag börjar bli desperat! 

Los Angeles, världens vackraste stad med underbara människor och oändliga möjligheter. The land of Freedom är ganska beskrivande. Man måste inte leva ett fläckfritt liv för att komma till himmelen. 7900:- tur och retur.

London, vad mer kan jag säga än att jag har min kärlek och därmed mitt hjärta i staden. Många resor har det blivit och fler lär det bli.

Göteborg, familjen och vännerna. Hemma - med allt som hör till.

Vart jag än befinner mig kan jag inte ro för att vilja åka någon annanstans. Det där lugnet som tidigare fanns är som bortblåst och nu finns det bara flygtider att passa. 

För att låta lite mindre som en bitterfitta och lite mer som en sann semesterfirare så ska jag meddela att jag längtar så in i helvete till fredag och därmed 3 veckor i LA. Att jag dessutom ska spendera tiden med min Amanda är ju bara grädden på moset. 

Team Plastic Coat on the road again.

and i'm out.

 

RSS 2.0