En kvinnas kamp.
En regnig dag i maj år 2009 tog jag ett beslut. Liggandes bredvid min pojkvän stoppade jag in min första snus på 2 år och sa "detta ska jag njuta av tills jag åker till LA i augusti". Dagarna, veckorna och månaderna gick och snusningen blev både bättre och mer intensiv. En dosa räckte inte längre 24 timmar, man kan säga att jag paniksnusade. Charmigt för en tjej tänker ni. Men vet ni vad? Tjejer bajsar också. Inte jag i och för sig, men andra tjejer. Trots att det inte passar vår könsroll så har vi alla behov och mitt hette snus. Trots att jag nu intagit 20-årsåldern med råge så tittade min mor på mig med besvikna ögon varje gång jag såg ut som om jag gått en boxningsmatch och hade en dominant utbuktning under läppen.
Den 7:e agugusti, sittandes i baren på Landvetter flygplats fanns två val. Ta med mig den sista dosan snus och sätta stopp för mitt förfall eller köpa några stockar och njuta av semestern fullt ut. Jag menar, man är ju ändå mänsklig. Med ett ohyggligt gott självförtroende kysste jag den sista dosan och placerade den i min handväska. Som om jag transporterade en påse diamanter tittade jag då och då på dosan under de långa flygtimmarna och när kampen inte kunde besegras avnjöt jag en påse nikotin.
Efter två dagar i LA stoppade jag in den sista snusen, tog ut den, slängde den på marken och tänkte att "Fuck the system". Självdisciplin och total kontroll har alltid varit min starka sida, eller aa, inte alltid. Men ändå. Ca två veckor senare är mitt begär som ett minne blott. Mitt. Liv.
Under gårdagen var vi på ett ytterst gemytligt shoppingcenter som hette The Grove. Hittade lite underkläder, en klocka och lite random kläder. Jag och Amanda tog en bio och avnjöt en bit mat. Så skulle jag kunna spendera hela mitt liv om jag bara gifte mig tillräckligt rikt (ingen press Raffe, bara en önskan).
Efter en promenad med Johanna till Santa Monica College åkte jag, Johanna, Amanda och Michelle till Downtown LA. Skulle i princip kunnat heta Chinatown för stället var späckat med asiater i små billiga affärer. Man kunde till och med pruta med framgång, vilket Johanna gjorde oss varse om.
Vidare hem till lägenheten där jag plockade fram mina matlagningstalanger. Inte för att det är någon forskning, men jag råkar vara kunglig på att steka ägg. Det finns ingen som slår mig helt enkelt. Säg tid och plats så ska jag bevisa det. Just det. Hur som helst så gjorde jag stekta äggmackor till mina flickor och till det serverades det ett billigt rödvin från matvarubutiken en gata ner.
Sådär ja, ha det fett!
and i'm out.
Hallå Kollegi! e det lovely eller? fan va det ser gott ut i LA, sjukt e de!! Ha en fortsatt grym semester och lev livet så ses vi sen, one elite is missing!
Hej Emmis, du njuter verkligen. Jag är så stolt över dig att du verkligen tar till dig allt inann du landar i Svedala igen. Jag ser framemot dina stekta äggmackor jag med. Har precis sprungit med bebbarna.
Älskar dig, mom. Alla hälsar
Mangan: Hey dude. Det är jävligt gött måste jag säga, skönt som fan med riktig semester. Hur är allt själv? Är ju som bekant tillbaka den 28:e och då smäller det ;) Puss!
Mom: För din information har jag också svart bälte i chilli stekta king prawns. Puss
Emilia - du skriver underbart, vet inte om det är för att jag längtar efter er och LA men jag fick tårar när jag läste, säger bara "BRA jobbat" om snuset , vem vet inte hur svårt de kan va...sköt om er:) kramar
Marie: Tack så mycket, det värmer. Vi saknar dig också. Ta hand om Svedala så är vi snart hemma igen.
Bra jobbat med snusen!