Cold wind on my face.
Åååååhhh. Det finns nog inget som stör mig lika mycket som folks jävla gnäll. Det är vinter. Det är kallt. Det är -15 grader. Det har varit vinter, kallt och -15 i över en månad nu. För ALLA! Inte bara för de små svinen som bara behöver gå från hemmet till bussen till arbetsplatsen, utan även för oss som faktiskt jobbar utomhus(!). För oss som inte kan ta på oss "lite extra" eftersom uniformen inte passar då. För oss som är ute i genomsnitt 5 timmar per dag. För oss som inte klagar.
Så följ nu mitt råd och HÅLL KÄFT om vädret eller ställ er utomhus mer än 20 minuter åt gången. Först då ska jag ta till mig era klagomål.
Det var bra så.
and i'm out.
Så följ nu mitt råd och HÅLL KÄFT om vädret eller ställ er utomhus mer än 20 minuter åt gången. Först då ska jag ta till mig era klagomål.
Det var bra så.
and i'm out.
Al-Qaida sätter sina spår.
I huvudsak är jag en relativt tursam person. Brukar väl inte vinna på lotterier, men jag brukar ha tur i livet. Ni vet, rätt man på rätt plats och så vidare. Men helgens flygning till London bröt flera trender och lämnade mig ganska förvånad faktiskt.
Först ut på listan var den svenska säkerhetskontrollen på Landvetter. Som den sanna kontrollfreaken jag är hade jag givetvis kollat upp om min pojkväns svindyra whiskykaraff var tillåten som handbagage eftersom jag inte vågade lägga den i resväskan. Transportstyrelsen fick motta två identiska samtal gällande den här frågan. När kärringen på andra sidan luren bekräftade att det var okej fick hon ett gäng "Är du säker på det?" rätt upp i ansiktet. Till saken hör att just denna Orrefors skapelse var väl inslagen eftersom det var en födelsedagspresent. Inga problem, chilla bara. Scannern ser att det inte är någon vätska i. UPP MY FUCKING ASS! Vad fan händer? A-lagarna i uniformer börjar slita upp den som om det vore en jävla "Gift-bag" från Rusta. Deras händer blev lite lättare när jag stirrade de rätt in i ögonen och frågade hur de hade tänkt att slå in den igen. Rikets säkerhet kommer i andra hand när man spenderar den mängden kapital på ett glasobjekt.
Helgen passerade i maklig takt och min pojkvän gjorde misstaget att säga att vi kan köpa allt jag vill ha till vår nya lägenhet. Men det får stå för honom och jag tar inget ansvar.
Hemgång och nya säkerhetsproblem. Väl på plats på Heathrow möttes man av 944 tungt beväpnade polismän (mer sånt, tack!) och informationen att England väntas motta en terroristattack från inte mindre än Indien. Whatever tänkte jag - bring it. Så jag tog mitt sletna vita arsle och styrde mot Starbuck's, givetvis efter att ha fått min handväska och torso kontrollerad i säkerhetskontrollen. Det var dags för frukost och vad händer? En indier ska slå in min summa i kassan och "råkar" ta 3 ggr så mycket betalt för mina grejer. Trött som en bäver och med dålig pund-känsla förstod jag inte det föränn koden var slagen och köpet genomfört. 10 minuter och 3 indier senare hade de satt tillbaka mina pengar på kortet och jag kunde äta min numera kalla panini. Verkar som att indierna redan påbörjat sina attacker mot försvarslösa individer.
För att göra en lång historia kort så utlöstes något slags larm som pep oerhört enformigt i ca 5 minuter. Klockan är 21.00 nu och jag hör fortfarande ljudet i mitt huvud.
Åter på Landvetter var det dags att plocka upp den ytterst försenade resväskan från bandet. På väskan sitter då 7 olika klisterlappar och en stor rosa skylt där det står "Volontär" på. Kan fortfarande inte sluta tänka på vad det är jag ska eller har ställt upp på? To be continued I guess....
and i'm out.
PS. Lystring alla terrorgrupper. Jag har inte tid med erat trams när jag ska resa. Så vänligen lägg ner och skaffa er ett jobb. Tack!
Först ut på listan var den svenska säkerhetskontrollen på Landvetter. Som den sanna kontrollfreaken jag är hade jag givetvis kollat upp om min pojkväns svindyra whiskykaraff var tillåten som handbagage eftersom jag inte vågade lägga den i resväskan. Transportstyrelsen fick motta två identiska samtal gällande den här frågan. När kärringen på andra sidan luren bekräftade att det var okej fick hon ett gäng "Är du säker på det?" rätt upp i ansiktet. Till saken hör att just denna Orrefors skapelse var väl inslagen eftersom det var en födelsedagspresent. Inga problem, chilla bara. Scannern ser att det inte är någon vätska i. UPP MY FUCKING ASS! Vad fan händer? A-lagarna i uniformer börjar slita upp den som om det vore en jävla "Gift-bag" från Rusta. Deras händer blev lite lättare när jag stirrade de rätt in i ögonen och frågade hur de hade tänkt att slå in den igen. Rikets säkerhet kommer i andra hand när man spenderar den mängden kapital på ett glasobjekt.
Helgen passerade i maklig takt och min pojkvän gjorde misstaget att säga att vi kan köpa allt jag vill ha till vår nya lägenhet. Men det får stå för honom och jag tar inget ansvar.
Hemgång och nya säkerhetsproblem. Väl på plats på Heathrow möttes man av 944 tungt beväpnade polismän (mer sånt, tack!) och informationen att England väntas motta en terroristattack från inte mindre än Indien. Whatever tänkte jag - bring it. Så jag tog mitt sletna vita arsle och styrde mot Starbuck's, givetvis efter att ha fått min handväska och torso kontrollerad i säkerhetskontrollen. Det var dags för frukost och vad händer? En indier ska slå in min summa i kassan och "råkar" ta 3 ggr så mycket betalt för mina grejer. Trött som en bäver och med dålig pund-känsla förstod jag inte det föränn koden var slagen och köpet genomfört. 10 minuter och 3 indier senare hade de satt tillbaka mina pengar på kortet och jag kunde äta min numera kalla panini. Verkar som att indierna redan påbörjat sina attacker mot försvarslösa individer.
För att göra en lång historia kort så utlöstes något slags larm som pep oerhört enformigt i ca 5 minuter. Klockan är 21.00 nu och jag hör fortfarande ljudet i mitt huvud.
Åter på Landvetter var det dags att plocka upp den ytterst försenade resväskan från bandet. På väskan sitter då 7 olika klisterlappar och en stor rosa skylt där det står "Volontär" på. Kan fortfarande inte sluta tänka på vad det är jag ska eller har ställt upp på? To be continued I guess....
and i'm out.
PS. Lystring alla terrorgrupper. Jag har inte tid med erat trams när jag ska resa. Så vänligen lägg ner och skaffa er ett jobb. Tack!
Mot nya mål.
Dagen D närmar sig med stormsteg. Den 2 mars går flyttlasset till London. Lasset var väl i och för sig en överdrift med tanke på hur lite man faktiskt kan ta med sig när man flyttar utomlands. Varje liten skitsak ska vägas och mätas. Då är det ändå inräknat att jag ska frakta över några kartonger med saker och inte bara packa i resväskor. Men det är ju rentav ockerpriser, så man får dra åt snaran rejält.
Det är en märklig känsla att packa "det viktigaste". Allt är ju för fan viktigt. Skulle vilja packa ner mitt jobb, mina vänner, min familj, mina hundar, min bil och min DVD samling - det vill säga det som gör mig till mig.
Men istället sliter jag mitt hår när jag försöker få ner de första sakerna inför morgondagens London besök. Vem kom på att man får ta med sig max 20 kg egentligen? Det måste varit Stalin eller någon annan historisk diktator, för det är ju för fan inte mänskligt.
Nåväl, jag är inte bitter. Bara trött på att följa reglerna.
and i'm out.
Det är en märklig känsla att packa "det viktigaste". Allt är ju för fan viktigt. Skulle vilja packa ner mitt jobb, mina vänner, min familj, mina hundar, min bil och min DVD samling - det vill säga det som gör mig till mig.
Men istället sliter jag mitt hår när jag försöker få ner de första sakerna inför morgondagens London besök. Vem kom på att man får ta med sig max 20 kg egentligen? Det måste varit Stalin eller någon annan historisk diktator, för det är ju för fan inte mänskligt.
Nåväl, jag är inte bitter. Bara trött på att följa reglerna.
and i'm out.
