Random stuff

För allmänhetens kännedom kan det meddelas att jag sedan gårdagen formellt sett är ordningsvakt i Västragötalandslän. Guldet är äntligen hemma. Att bli kursetta utifrån det teoretiska provet kryddade till självgodheten ytterligare.

Jag skulle verkligen vilja att någon förklarade livets innebörd för mig. Varför måste allt vara bitterljuvt? Varför finns det inte något gott utan något ont?? Kan det vara en slags balans som ska hålla kvar våra fötter på jorden eller är det rent djävulskap. Låt mig förklara. Det var helt fantastiskt igår när utbildningen var avslutad och pressen rann av. Men sedan kom baksidan. Har under två veckor umgåtts med världens mest underbara människor. Det tog inte många dagar innan vi kändes som gamla lumparpolare eller något synonymt. Det är chockerande hur fort man knyter band. 

Trots att jag trivs som fisken i vattnet på mitt arbete är det riktigt uppfräschande få lite nya erfarenheter. Fan för att ha samma jobb år ut och år in. Livet är alldeles för kort för att bli bekväm. Skulle man mot förmodan ha det som mål finns det gott om tid efter pensionen, när man kan köpa en lägenhet i Spanien och ha en grön papegoja på balkongen.

När vi ändå är inne på ämnet döing så har jag samlat sjukt många vuxenpoäng senaste tiden. Mitt största fritidsintresse de senaste veckorna har varit att plantera i princip en hel trädgård. Murgröna, rosor, oktoberalster och annan grönska har fått smaka på mina gröna fingrar. Häromkvällen stod jag och vattnade skiten och såg hur ett ofantligt stort, svart moln närmade sig i hastig fart. Då spred sig paniken som en löpeld i kroppen. Jag var ju tvungen att vattna klart innan det började regna. Bra, Emilia. BRA!


Kommer väl egentligen inte på mycket mer som är lämpligt att publicera i etern. Eller jo, min Manda kommer hem över sommaren och det känns som att min sargade kropp äntligen ska få den medicin den behöver. Nu är jag klar. Ha en anrik helg och tänk på att morgondagen är långt bort.

What if I told you all I need to walk this road is two strong legs.

and i'm out.

Det är en dag imorgon också!

Öga mot öga med fienden. Champagnen står inom en armlängds avstånd och aktiverar varenda nervtråd som finns i hela kroppen. Det känns nästan lite nervöst det här. Som inför en viktig arbetsintervju eller precis innan kyssen som inte går att kämpa emot. På sätt och vis känns allt förbestämt.

Musiken flödar genom högtalarna och kroppen gungar som om den försöker berätta något för mig. "Det är feeeest idag Emilia, för faaaaan". Jag har precis haft kvartsamtal med mig själv där jag berättat att jag ligger bra till och har ett gott humör, men jag måste varva ner och ta varannan vatten. Som när man var liten sitter jag och nickar förstående och tänker att jag verkligen ska göra mitt bästa. Men jag vet att jag bara lurar mig själv. Snart är det inte jag som bestämmer.

Morgondagen kommer att bestå av självmordstankar och feberfrossa. Kontosaldot kommer att vara våldtaget och klackarna på de nya skorna helt utslitna. Hårets vackra lockar kommer ha samma kvalitét som mina gamla Barbiedockors. Mobilens samtalslista kommer att vara grädden på moset i min självspäkningsturné.


Ni vet sådana människor som säger att de kan ha roligt på krogen utan sprit? Skitsnack! De låtsas bara att de har roligt. Men mig lurar de inte. För jag vet att ju mer man dricker desto bättre blir det. Man slutar helt enkelt dricka när man på något instinktivt sätt tagit sig hem och stupat i sängen - med alla kläder på!

Någon gång i mitt liv ska jag skaffa en sund relation till alkoholen. Men just nu njuter jag av att var ung och dum. Gammal och patetisk kommer fortare än man anar.

Skål!

and i'm out.

RSS 2.0