Ett slag för medmänskligheten.

Det finns en sak som aldrig riktigt slutar förvåna mig. Det gäller hemlösa människor och folks olvilja att skänka pengar till dessa. Hörde nyligen en icke nämnd person säga att "Fan heller att man vill ge dem pengar, de kommer ju supa upp dem ändå!"

I och med detta konstaterade undrar jag vad vi andra gör med pengarna. Jag vet inte hur ni lever, men en ganska stor andel av min månadslön går till alkoholhaltiga drycker. Tänkt er själva. Solen skiner, humöret är på topp och arbetsdagen är över - måste firas med en öl. Eller alternativ nummer två. Det regnar ute, humöret är i botten och arbetsdagen är äntligen över - anledning nog att ta en öl.

Känns det inte då ganska självklart att killen med trasiga skor, kalsongerna utanför byxorna, risigt hår och en allmänt oretro kroppsodör har befogenhet att avnjuta några kalla? "Nä, men han borde skaffa ett jobb istället för att tigga." Förvisso, men CV:t för en kille som pendlat mellan trappuppgångar och köpcentrum är nog inte så imponerande att storstekarna till chefer känner att det är läge för headhunting direkt. En sådan kille (för det är oftast killar som misslyckas i livet) skulle förmodligen inte ens få jobb på ICA om hans arbetsuppgifter endast var att passa kundernas hundar på utsidan så att de slipper knyta fast kopplet i närmsta stolpe.

Nej. Nu tycker jag att vi gör en allmän insats och ger dessa grabbar en dräglig vardag. Att inte ens få njuta av en billig fylla kallar jag att leva under existensminimum.



Den som kan allt lär sig aldrig något nytt.

and i'm out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0