Inget av värde

En ny epok smyger sig på.

Det finns något som är så underbart med ett nytt år. Istället för att ha allt bakom sig så har man det framför sig. Allt känns så rent på något sätt, sen att det inte lär ta många veckor innan man smutsat ner det väljer jag att förtränga. Jag är så förbannat trött på alla helgdagar måste jag säga. Eftersom jag jobbar inom handel så innebär helgdagar inte mer ledighet utan mer jobb. Så till alla er 7-16 knegare: Far endast åt helvete! Ni tar upp plats med era jävla bilar på vägarna mitt på dagen och ni står alltid före mig i kön när jag ska handla.

Sista delen på året slutade intressant. En del bitar är jag nöjd med, andra vill jag hänga mig över. Det lär ju vara en välutvecklad förvarsmekanism till följd av ett destruktivt leverne, men jag väljer att se samtliga av mina erfarenheter som lärorika. Oavsett om det gått åt helvete eller om jag briljerat. Det finns bara en slags sak som äter mig inifrån och det är bakfylleångest. Då jag är en person som saknar spärrar i nyktert tillstånd kan ni själva fundera på hur det blir med ett dussin öl i systemet. Ibland blir jag fullkomligt rabiat och får storhetsvansinne. Får vredesutbrott på folk som inte gjort ett jota och dagen efter har minnerna av det liksom blåst bort. Så till alla mina nära och kära i förebyggande syfte: Förlåt för att jag är ett svin och det var inte ert fel, det var mitt. Okej?

Ibland väljer jag att lämna min mobiltelefon hemma när jag ska ut och svira. Men det är helt ofattbart för varje gång kommer jag ju hem till den. Då jävlar ska det ringas. Och smsas. Det finns några alternativ för att lösa detta och det är ju att dricka mindre. Men det verkar inte fungera (talar av ytterst stor erfarenhet). Eller så ber man någon gömma mobilen. Risken är då att denne mottar någon form av dödshot under kvällen. Sista och kanske mest logiska alternativet är ju att alltid följa med någon annan hem efter krogen. Vips så var de problemen ur världen.

För de som bor i området Göteborg så har det som bekant varit -16 grader ute. När lilla efterblivna Emilia skulle låsa upp sin arbetsplats en morgon var det nära att sluta riktigt illa. Vi har stora hänglås på en del bommar. Så när det är fruset får man ofta använda sig av gasolbrännare för att öppna. Men för att spara tid kom min reptilhjärna på ett gammalt beprövat knep. Nämligen att smälta isen med min 37 grader  varma andedräkt. Så jag satte munnen mot låset och andades. Sekunden senare slet jag bort läpparna som fastnat på låset och kvar satt översta lagret hud. Där stod jag i gryningen som ett riktigt jävla spån och bara bad till gudarna att ingen såg det. Ibland kan man fundera på hur 3 åringar tänker när de gör liknande saker. Andra gånger gör man så själv och inser att det hela faktiskt beror på att det bruna håret endast är färgning.

Japp, dagen till ära har jag varit ledig. En hel dag. Firade detta med att ta på mig mina avlagda vinterkläder och åka upp till pappas sjö. På med skrillorna och åkte loss med hundarna på isen. Det var riktigt roligt. Jag skrattade gott när Athena stod på röva stup i kvarten. Skadeglädjen är som sagt den bästa glädjen. Farsan blev genuint glad över att se sin dotter hälsa på helt random. Han håller på och bygger en fet bastu och han visar upp densamma som om det vore ett barn. Vi satt och snackade i allmänhet och om vissa personer i synnerhet. Det finns nog inget som för två människor närmare än att smutskasta någon annan. Är inte det väldigt sorgligt?


You've made your choice and I've made mine.

over and out.


Kommentarer
Postat av: Yvonne Sjöbol

Tänk att du inte erkände det med läppen när vi satt och myste igår.



Gud va bra det är med din blogg gumman, fast du bara är 15 meter ifrån mig nu.



Mother

2009-01-07 @ 09:37:29
Postat av: Manda

Haha. Du är så jävla underbar du vackra kvinna.. Och-- sannerligen min bättre hälft.

Älskar och saknar dig så att det värker. I hela kroppen.

2009-01-09 @ 07:01:40
URL: http://manda-losangeles.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0