Tidsfördriv
Jag är i skrivande stund rätt nöjd med mig själv. Har fått två hela dagar att gå utan att ha röva helt knôkfull. Har ju visserligen haft saker på schemat dygnet runt och våldtagit mitt visakort på bästa sätt. Gårdagen bestod av shopping och sushi-lunch med Jenny. Vi åkte även in till huvudkontoret eftersom det är ohyggligt svårt att släppa jobbet. Diskussionen med kollegorna därinne bestod i regel av könsorgan och lösa förbindelser, the story of my life.
Kvällen bjöd på rödvin, Jenny och hennes dotter. Den lilla är ca 1,5 år och gud hade definitivt en bra dag när han gick till slöjden och skapade henne. Vilket litet energiknippe. Hon öppnade ett skåp och rev ut alla servetter, vilket ledde till en arg blick och en mindre förmaning från min sida. Våra blickar möttes och den lilla tittade skamset tillbaka. Tills dess att hon pekade upp i taket och utbrast: TITTA ETT FLYGPLAN! Hon försökte finta mig den jäveln. Det värsta är att jag köpte det och tittade upp i taket. Inomhus. Än en gång har jag blivit överlistad av ett barn.
Dagen till ära har jag varit hos frisören och tagit bort den gråa utväxten och det döda håret. Därefter blev det en anrik middag hos min far. Återigen var vi nere och kollade på hans bastu.. Ett imponerande bygge som kommer att avnjutas med många kalla öl. Jag blev lite nervös när farsan gick ut med sina stapplande ben på isen som såg ytterst otillförlitlig ut. Bävade för att behöva dra upp honom ur vattnet och därmed blöta ner den schyssta glesbyggds-kavaj jag fått låna. Inte heller stövlarna med storlek 45 var något jag ville förstöra. Sen att jag var nära på att slå ut båda framtänderna eftersom det var lite komplicerat att gå med dem spelar ingen roll. Vill man vara fin får man lida pin.
Annars var det väl inget nytt på fronten förutom att jag sitter och dricker rödvin så att jag kan somna in gott, eftersom jag ska upp klockan 04.00 och åka till London imon. Det är slitsamt att ligga på topp. Tänk på det. Jag kommer hem på tisdag igen, men vänligen ring inte innan dess. Jag har inte råd med fler 9000 kronors räkningar. Eller aaa, morsan har inte råd.
Sådär ja, ha d fett.
I seem to hate to fast and love to slow.
over and out.
Det var bra så, tack!
Jag börjar mer och mer tro att det är latheten som gör folk sjuka, att bara gå hemma och luffa runt. Efter att ha varit instängd i huset i 24 timmar fick jag panikångest och slet på mig ett par stövlar, joggingbyxor och en t-shirt. I den munderingen stod jag sedan och smekte lacken på min bil med en tvättsvamp. Guuuud vad skönt det var. Det var kärlek rakt ut i fingerspetsarna. Därefter fortsatte städningen på insidan huset. Fick syn på ett par skyhöga skor som jag kunde behöva gå in. Så där stod jag, dammsugandes, 9 centimeter över golvet och bara längtade tills dess att måndag morgons väckarklocka skulle rycka upp mig ur sömnen.
Om ni ursäktar har jag en och annan låda som måste rensas.
Can't you tell that this is all just a contest? The one that wins will be the one that hits the hardest.
over and out.
Lördagen som sådan..
Har haft rätt mycket tankar och funderingar kring ämnen att blogga om. Men har liksom inte känt den där bittra irritationen som skapar en bra text. För att sammanfatta det hela kan jag nämna att jag har lite nackskott att dela ut till folk. I det här fallet folk som anser att man ska förbjuda vissa hundraser. Kamphundar. Sådana som biter ihjäl folk! Eftersom dessa allvetare har så stor kunskap om ämnet så vet de att det INTE handlar om ägaren. Det handlar om mördarhundarna. Sedan att Golden retriever och de sossehundarna regerar i bita-små-barn-listan har ingen betydelse. Enda anledningen till att jag själv innehar två Rottweiler är ju att jag måste ha ett substitut till min förkrympta penis. Eller hur? Jag kan dessutom lika gärna satsa på att göra de folkilskna, för den stämpeln finns redan.
Sen det här med att man ska hålla sina hundar kopplade. Ni kan dra åt helvete. Jag har mina hundar precis som jag vill och så länge de inte springer fram och rör er kan ni gå till en psykolog med era problem. Det är en beteende-störning att vara maniskt rädd för något så naturligt som en hund. Jag skiter i att grannens schäfer bet er i armen, helt oprovocerat, när ni var 7 år. För vet ni vad? Jag tror inte på ordet oprovocerat. Ni var där och retade byrackan. Ni kunde helt enkelt inte låta bli. Erkänn det.
Vet ni vad man skulle ta och göra? Man skulle ta och förbjuda en viss typ av människor. Nej, tyvärr. Du har rött hår och det är sådana som du som får ADHD i skolan. Eller varför inte förbjuda ett ursprung. Inga asiater i min butik. Jag ska berätta varför. För att man helt enkelt inte kan ha sådant tunnelseende och dra alla över en kam. Likväl som att inte alla Rottweiler hugger folk, är inte varje invandrare är kriminell. Det som man däremot kan förbjuda är dåliga hundägare eller dåliga föräldrar. Det vill säga att man hittar orsaken till problemet. Men det fattar väl inte ni. För ni tycker det är obehagligt med kamphundar..
Förlåt. Jag är magsjuk. Det ska inte gå ut över någon annan. Ha en trevlig lördagskväll, jag menar det.
Vad som skiljer oss åt är inte att du är bättre. Det är att jag kan erkänna mina fel.
over and out.
Berusningsmedel
Självklart pratar jag om arbete. Inget 7-16 jobb nu alltså. Vi snackar ett arbete med övertid och där hemgången sällan är innan 21.00. Helger eller högtider, här görs ingen skillnad. Tro mig, det här är inget klagomål. Jag är tacksam för min inkomstkälla i dagens Sverige. Jag tycker istället att vi sätter stämpeln "skryt" på denna text. När jag får för mycket tankar i huvudet, då längtar jag efter mitt arbete. Mitt underbara arbete där jag inte behöver fokusera på mig själv. Jag får nog med problem av andra som ska lösas. Eftersom jag alltid jobbar kväll så slipper jag dessutom komma hem på eftermiddagen och fundera på varför min vardag är så grå och varför min partner plötsligt blivit äcklig.
Nä, jag kommer hem i lugn och ro. Äter lite middag. Småpillar med allmänna vardagsbestyr och väldigt snart är det dags att lägga sig i sängen och avnjuta det man stulit från dessa fattiga artister och skådespelare som kommer att jaga skiten ur en med IPRED som allierad. PANG! Ett problem. Äh, jag går och jobbar. Dyker det upp några extrapass så är det ju jag som får ståkuk. Ju fler dagar i rad desto starkare berusning. Två veckor utan ledighet, underbart. Huvudet blir sådär gott avdomnat och man hamnar liksom utanför sin kropp. För att inte tala om när man är sjuk! Rena julafton. Nirvana är nått när febern smyger sig på och näsblodet och hostan och..... ja, ni fattar. Det vet ju alla att det bara är klena människor som sjukanmäler sig. Samma slags människor som går i joggingbyxor, crocs och lyssnar på schlager-musik.
Ni förstår ju själva. Att fly undan sig själv resulterar ju antingen i rutten lever eller utbrändhet och hjärtinfarkt vid 32 års ålder. Om man skulle ta och satsa på båda?
Whatever gets you through is gonna bleed you dry.
Stora bloggpriset
Jag ska villigt erkänna att jag tänkte tillägna dagens inlägg till det obegränsade ämnet religion. Men innan fingrarna glöder måste man ju försöka att sätta ihop ett antal funderingar. Jag kom fram till att det hela förmodligen skulle resultera i en liten polisanmälan från någon religiös och psykiskt trasig människa. Så för att göra det lätt för mig ramlade jag in på ämnet Stora bloggpriset.
Aftonbladet, allas vår nyhetsportal har ju som bekant skapat detta pris. En idé född av Alex Schulman som för övrigt kommit att bli en person som jag tidigare avskytt som pesten, men nu har en stark förkärlek till. Vem hade egentligen kunnat tro att bloggar skulle vara så avgörande i vår vardag och framförallt i vårt samhälle. Inte alla gånger är dessa bloggar till en fördel för mänskligheten. Att en person Blondinbella har tillgång till ett tangentbord är för mig lika skrämmande som att Lasermannen skulle få fri tillgång till ett automatvapen.
Jag kan väl inte direkt påstå att jag trodde att jag skulle sitta här och skriva till en publik utan ansikten för att fullkomligt blotta mina innersta tankar och funderingar. Men det är det som är så fint med bloggar, man kan anpassa sanningen och själv välja vilka bitar av ens åsikter man vill publicera. För mig handlar det mycket om ironi, humor och att sticka en och annan sosse i ögonen. Jag är dessutom tämligen övertygad om att vardagsliv inte är ett vinnande koncept om man inte heter Jenna Jameson och skriver blogg.
Har väl egentligen inga idoler, förutom mig själv. Men det finns tre stycken bloggare som stimulerar mitt lustcentra när jag läser deras texter.
1. Mikebike http://bloggfrossa.blogspot.com/
2. Alex Schulman http://www.1000apor.se/blogs/alex
3. Klaus http://tyskungen.se/
Mitt hjärta säger mig att ta med Magnus Betnér, som är mitt livs kärlek. Men tyvärr honey, din blogg är tillintetsägande och på gränsen till dyslektisk. Att leka med ord har aldrig varit din konst i skrivande form.
Gjorde precis en mental notering om att samtliga av mina förebilder råkar ha kuk mellan benen. Kan bero på att kvinnors bloggar tenderar att handla för mycket om läppstift och för lite om att väcka anstöt...
It's only half past the point of no return.
over and out.
Carpe diem
over and out.
Inget av värde
En ny epok smyger sig på.
Det finns något som är så underbart med ett nytt år. Istället för att ha allt bakom sig så har man det framför sig. Allt känns så rent på något sätt, sen att det inte lär ta många veckor innan man smutsat ner det väljer jag att förtränga. Jag är så förbannat trött på alla helgdagar måste jag säga. Eftersom jag jobbar inom handel så innebär helgdagar inte mer ledighet utan mer jobb. Så till alla er 7-16 knegare: Far endast åt helvete! Ni tar upp plats med era jävla bilar på vägarna mitt på dagen och ni står alltid före mig i kön när jag ska handla.
Sista delen på året slutade intressant. En del bitar är jag nöjd med, andra vill jag hänga mig över. Det lär ju vara en välutvecklad förvarsmekanism till följd av ett destruktivt leverne, men jag väljer att se samtliga av mina erfarenheter som lärorika. Oavsett om det gått åt helvete eller om jag briljerat. Det finns bara en slags sak som äter mig inifrån och det är bakfylleångest. Då jag är en person som saknar spärrar i nyktert tillstånd kan ni själva fundera på hur det blir med ett dussin öl i systemet. Ibland blir jag fullkomligt rabiat och får storhetsvansinne. Får vredesutbrott på folk som inte gjort ett jota och dagen efter har minnerna av det liksom blåst bort. Så till alla mina nära och kära i förebyggande syfte: Förlåt för att jag är ett svin och det var inte ert fel, det var mitt. Okej?
Ibland väljer jag att lämna min mobiltelefon hemma när jag ska ut och svira. Men det är helt ofattbart för varje gång kommer jag ju hem till den. Då jävlar ska det ringas. Och smsas. Det finns några alternativ för att lösa detta och det är ju att dricka mindre. Men det verkar inte fungera (talar av ytterst stor erfarenhet). Eller så ber man någon gömma mobilen. Risken är då att denne mottar någon form av dödshot under kvällen. Sista och kanske mest logiska alternativet är ju att alltid följa med någon annan hem efter krogen. Vips så var de problemen ur världen.
För de som bor i området Göteborg så har det som bekant varit -16 grader ute. När lilla efterblivna Emilia skulle låsa upp sin arbetsplats en morgon var det nära att sluta riktigt illa. Vi har stora hänglås på en del bommar. Så när det är fruset får man ofta använda sig av gasolbrännare för att öppna. Men för att spara tid kom min reptilhjärna på ett gammalt beprövat knep. Nämligen att smälta isen med min 37 grader varma andedräkt. Så jag satte munnen mot låset och andades. Sekunden senare slet jag bort läpparna som fastnat på låset och kvar satt översta lagret hud. Där stod jag i gryningen som ett riktigt jävla spån och bara bad till gudarna att ingen såg det. Ibland kan man fundera på hur 3 åringar tänker när de gör liknande saker. Andra gånger gör man så själv och inser att det hela faktiskt beror på att det bruna håret endast är färgning.
Japp, dagen till ära har jag varit ledig. En hel dag. Firade detta med att ta på mig mina avlagda vinterkläder och åka upp till pappas sjö. På med skrillorna och åkte loss med hundarna på isen. Det var riktigt roligt. Jag skrattade gott när Athena stod på röva stup i kvarten. Skadeglädjen är som sagt den bästa glädjen. Farsan blev genuint glad över att se sin dotter hälsa på helt random. Han håller på och bygger en fet bastu och han visar upp densamma som om det vore ett barn. Vi satt och snackade i allmänhet och om vissa personer i synnerhet. Det finns nog inget som för två människor närmare än att smutskasta någon annan. Är inte det väldigt sorgligt?
You've made your choice and I've made mine.
over and out.
