Svensk Synd

Det är något magiskt att se människor vakna till liv igen.

Eftersom jag talar från en extremt stor livserfarenhet kan ni bara luta er tillbaka och låta orden sjunka in. 2008 kommer vara ett år som jag länge minns. Varför? Jo, det var året jag gick vaknade upp. Från död till levande. Från upptagen till singel.

Tog upp en del detaljer i ett tidigare inlägg och vill här och nu göra några kompletteringar. För ca ett år sedan var jag en sådan människa som jag kommit att hata så starkt. Jag var fast i ett förhållande utan att riktigt veta vad som höll mig kvar. För kärlek var det då inte. Den hade sedan länge tagit sitt pick och pack och dragit, men kvar på trappan stod jag. En ung kvinna med mycket irritation i systemet. En irritation och en frustration som byggts upp av att leva i något som man inte trivs i. Men det såg jag inte då, det är svårt när man blundar. Givetvis gick allt ut på min partner. Oändliga bråk om småsaker. Upprepade försök att göra en sista kraftansträngning som höll i 2 dagar tills dess att det började rinna var ur det infekterade såret igen.

Folk måste lära sig att se när det räcker. Jag är ledsen att behöva säga det, men allting går inte att laga. Jag må låta långsint och bitter, vilket troligtvis beror på att jag är det, men det bästa vore om alla släpper tron på att älska någon tills döden skiljer dem åt. Kärleken må vara evig, men föremålen växlar. Min mamma sa alltid det när jag var liten. Nu, 15 år senare har jag förstått innebörden. Hon må ha två krossade äktenskap i ryggen, men sedan lever hon livet nu också. Pratade med henne idag, hon är i Stockholm och roar sig. Något överförfriskad, men med passion och glädje i rösten skrek hon i örat på mig "Det är en aaaaas-snygg kille här! Han spelar i bandet och nu tittar han på mig". Way to go mom! Gör det, kasta dig ut, lev livet. Du lär ju inte bli yngre precis.

Vad jag vill ha sagt är att det är så underbart att se folk vakna upp. Med risk för att börja låta som någon jävla religiös sektledare så ser man livet med andra ögon som nysingel. När såren läkt och blivit fina ärr, som man kan titta på och ta lärdom av, så är det bara att köra på. Let the games begin. För om det är någonting som jag lärt mig är det att kärleken bara blir bättre och bättre. Efter varje kille jag avverkat, så vet jag vad jag vill eller inte vill ha när det är dags för mitt nästa offer.

Som jag diskuterade med en mycket god vän idag så är frihet något jag värderar högt. Om det ska vara tal om att offra den så ska det fanimej vara värt det. Självklart kan jag kämpa för det jag vill ha. Men den dagen som glöden svalnar kommer jag att vara långt, långt borta. Den dagen står jag inte på bryggan och ser båten lämna. Oavsett om jag har barn, villa, lån och hela helvetet. Det är lättare att gå ensam än att ha någon vid sin sida som drar åt andra hållet.

Folk tycker att dagens skilsmässostatistik är skrämmande. Jag undrar hur den hade sett ut om jag var äktenskapsrådgivare. Jag skulle förmodligen inte få ihop till mitt leverne inom det yrket eftersom folk bara behöver komma en gång. "Tyvärr, ni är körda. Lägg ner energin på något nytt, men se till att vara sams för barnens skull".

Kom ihåg, Murphy är där ute... och väntar.