Gemenskap
Dagen till ära har jag gjort en liten visit i simhallen.
Efter gårdagens vinkväll, som kan ses som en liten paus i den vita månaden, så åkte jag och Jenny till simhallen. När man blivit såpass gammal att man slutat kissa i badkaret så åker man till ett annat, jätte stort, badkar och delar andra människors kiss. Det är egentligen ganska vidrigt om man ger det en extra tanke. Jag slår vad om att den lilla mängden klor de har inte tar död på en enda bakterie. Om det råkar göra det så kan man ju se det som att man badar i bakteriefritt piss. Nä, det är definitivt något lurt med simhallar. Men nu åkte vi inte dit endast för att göra oss själva nöjda.
Nej, det var dags att inviga Jennys dotter i gemenskapen. Utan att vara alltför specifik så är hon under två år och det tog några minuter för henne att sorteta intrycken. Det bästa jag vet med barn är att de är så härligt oförstörda, speciellt socialt. Det mest märkliga är att det är en del av socialiseringen att ta bort barns ärlighet. "Tycker du att gubben ser gravid ut så säg för helvete inte det". Världen vore mycket renare och ärligare utan föräldrar.
Nu måste jag faktiskt ge Jenny en eloge. För hon gör ett utomordentligt gott jobb att fostra detta lilla liv till en riktigt, riktigt jävlig unge. En sådär go unge som går genom hela livet "full-i-fan", men ändå har en inre trygghet. Det tog den lilla ca 10 minuter att bli helt galen i vattnet idag. Varje gång huvudet försvann under vattenytan sken hon som en sol, när andra småglin skulle lipat. Eftersom jag tycker att man ska lära sig den hårda vägen fick hon åka i en as-stor rutschkana med mig. Badvakten och de andra torra föräldrarna blängde som om vi misshandlade ungen. Den lilla skrattade så hon skrek.
Är det något jag inte klarar av så är det gnälliga barn. Rädda barn. Allt är föräldrarnas fel. Visst får ungarna skrika, men då ska de vara ledsna eller förbannade, resten av tiden ska de spendera i skrattets tecken. Ju jävligare desto bättre, helt klart..
Ja, det var väl dagens moralpredikning. Tack för mig.
Efter gårdagens vinkväll, som kan ses som en liten paus i den vita månaden, så åkte jag och Jenny till simhallen. När man blivit såpass gammal att man slutat kissa i badkaret så åker man till ett annat, jätte stort, badkar och delar andra människors kiss. Det är egentligen ganska vidrigt om man ger det en extra tanke. Jag slår vad om att den lilla mängden klor de har inte tar död på en enda bakterie. Om det råkar göra det så kan man ju se det som att man badar i bakteriefritt piss. Nä, det är definitivt något lurt med simhallar. Men nu åkte vi inte dit endast för att göra oss själva nöjda.
Nej, det var dags att inviga Jennys dotter i gemenskapen. Utan att vara alltför specifik så är hon under två år och det tog några minuter för henne att sorteta intrycken. Det bästa jag vet med barn är att de är så härligt oförstörda, speciellt socialt. Det mest märkliga är att det är en del av socialiseringen att ta bort barns ärlighet. "Tycker du att gubben ser gravid ut så säg för helvete inte det". Världen vore mycket renare och ärligare utan föräldrar.
Nu måste jag faktiskt ge Jenny en eloge. För hon gör ett utomordentligt gott jobb att fostra detta lilla liv till en riktigt, riktigt jävlig unge. En sådär go unge som går genom hela livet "full-i-fan", men ändå har en inre trygghet. Det tog den lilla ca 10 minuter att bli helt galen i vattnet idag. Varje gång huvudet försvann under vattenytan sken hon som en sol, när andra småglin skulle lipat. Eftersom jag tycker att man ska lära sig den hårda vägen fick hon åka i en as-stor rutschkana med mig. Badvakten och de andra torra föräldrarna blängde som om vi misshandlade ungen. Den lilla skrattade så hon skrek.
Är det något jag inte klarar av så är det gnälliga barn. Rädda barn. Allt är föräldrarnas fel. Visst får ungarna skrika, men då ska de vara ledsna eller förbannade, resten av tiden ska de spendera i skrattets tecken. Ju jävligare desto bättre, helt klart..
Ja, det var väl dagens moralpredikning. Tack för mig.
Was knowing your weakness what made you strong?
over and out.
over and out.
Kommentarer
Postat av: Jenny
Fan va du berör mig ditt äckel. . . ;) älskar dig av hela mitt hjärta. Puss och snyft. .
Trackback
