Separationsångest
Just nu vill jag bara berätta att jag kämpar emot varenda impuls i hela min kropp. Det sitter en liten djävul på min vänstra axel och bara skriker, sliter mig i håret och försöker intala mig att supa mig full och missa planet imon. Det borde ju sitta en ängel på motsatt axel och lugnt och fint förklara att man måste ta ansvar i livet. Det är dags att åka hem och fortsätta det liv man tagit semester från. Men min ängel är skadad. Ena vingen verkar vara bruten och ängeln har sjukskrivit sig. Snacka om ironi, men arbetsuppgifterna är överlämnade till djävulen. På grund av finanskrisen fick de varsla ett gäng änglar, eftersom de inte fyller så stor funktion i dagens samhälle.
Jag förstår inte riktigt. Meningen var att jag skulle längta hem. En månad är lång tid och när det var dags att lämna staterna skulle det kännas skönt. Det är ganska svårt att acceptera. Eftersom hela ens liv har folk i ens omgivning predikat att "gräset är inte grönare på andra sidan". Vilket jävla skitsnack!! Vilken sida har ni varit på egentligen? Stalingrad eller?
Sista dagen har vi i alla fall tagit vara på. Åt en lång frukost. Åkte till Beverly Hills, Rodeo Drive och kände oss ännu fattigare. Det var sjukt vackert. Fullt av anrika byggnader, flashiga bilar och märkesbutiker. Gatulyktorna bestod av kristallkronor. Där har vi lite att lära innan vi kallar oss glamourösa igen. Sedan åkte vi in till Hollywood och åt middag. Något vi blivit bra på. Att äta. Så mycket mat och så lite motion så är det ett under att min kropp inte tagit mer skada än den gjort. Jag sticker inte under stol med att jag gått upp ett par kilo. Men det mesta har satt sig i BHn. Tack för de generna.
Vi tog även tjuren vid hornen och åkte upp i bergen. Till en utkiksplats där man såg ut över hela Los Angeles. Det var mäktigt. Än mer påtagligt blev det eftersom det var mörkt och man såg stadens alla ljus.
Nu, tänker jag inte spendera en enda minut till vid datorn. Det är dags att ta vara på den sista tiden med min vackra kvinnor. Tack för allt. Vi ses i maj och då jävlar.
I want to stand as close to the edge as I can without going over. Out on the edge you see all the kinds of things you can't see from the center.
over and out.
Emilia va fin du är på kortet, ska bli roligt att ses när du kommer hem, det a ju fan på min födelsedag som vi sågs sist =(
puss puss love
Välkommen hem pussgurkan.
Kram mom
Även om du inte vill så är du välkommen hem till oss idioter som har haft det helt underbart här hemma med mycket sol, trevliga chefer och kollegor.
Fan jag glömde säga "Hej snygging" Och "Puss på skinkan" så jag säger det nu:)
Du verkar haft det fantasktiskt och tro fan det i US and A. Min tur i Juni :D:D
Välkommen hem...vi skall nog få dig att trivas....Mohahahahah!!!
Kössar, ps du vet väl att du är mitt och Nilvallarnas kärleksbarn va!!!??
Gott å få hem dig kollega! även om du tycker det e bitterljuvt din jävel ;) men vi styr upp detta på bästa vis det vet du. Puss o Kram
Good I miss u honey!
Nu e de fan dags att komma hem o vondas i vardags ångest som en annan jävel, har gjort enda sen förra förra hemkomsten äntligen skall du få känna ren o skär reste ångest med små välbekanta skakningar på morron kvisten. Tillbaka längtan tar över alla andra känslor, och ögonen svartnar av dom fina minnena som blott försvann när du satte dig på planet hem. Känslan av att inte ens har varit borta är svår att ta medan du tittar på bilderna du håller så kärt.
Välkommen tillbaka till helvetet. Lycka till i framtiden hahaha
Petra: Tack så mycket hjärtat! Ja, det är oförskämt längesedan vi sågs. Det ska vi styra upp... Love.
Mom: Tack.
Nilvall: Jag ser djupt fram emot ett besök vill jag lova. Puss.
...: Då tat jag en omgång till innan juni ;)
Jenny: Kan inte beskriva hur skönt det var att e dig igen!
Frida: ...och jag dig. Ringer inom kort. Ska bara ta mig ur rådande fosterställing ;) Love.
Biffen: Du kan glädjas över att min misär och mitt elände kommer gå ut över bland annat dig. HA!
