Svensk Synd

Med tre ord kan jag beskriva min mentala hälsa; ångest, ångest, ångest.

Nej, det är faktiskt inte så värst farligt. Jag är mest fysiskt sliten efter två utekvällar där sömn inte direkt stått högt på prioriteringslistan. Första kvällen var vi på eventfest på Kress. Ganska roligt eftersom stället vimlade av kändisar. Tyvärr inga superstjärnor. Men vi lyckades träffa Shawn Ashmore som spelade ismannen i "x-men", någon gammal avdankad "Wu-tan-clan" medlem, mer eller mindre kända hip-hop artister och annat löst folk..

Eftersom vår vän, musikproducenten, Segal, har sin studio mitt i Hollywood så var det givetvis där som efterfesten utspelade sig även denna gång. Som tidigare nämnt så har artister såsom Eminem och dr.Dre spelat in skivor i studion, så man kan ju lätt dra slutsatsen vilken typ av musik som brukar ljuda genom de väggarna. Ända tills lilla Emilia fick tag i spakarna och visade vart skåpet skulle stå. Nu var det metal och inte mindre än Nightwish för hela slanten. De första blickarna var rätt skeptiska, men när jag la till en show så lättades stämningen upp. Fullt pådrag med luftgitarren, headbangande och "hell" tecken. Alltsammans utfört ståendes i sofforna. Först visste jag inte om jag skulle få en pistol riktad mot skallen eller om vakterna skulle kasta ut mig.. Men det blev ingetdera.

Så igår var det dags igen. Johanna som är så in i helvetes duktig sminkade mig, gjorde mitt hår och satte på mig en kjol för 4500:-. Jag klagar inte över att kunna göra entré i det skicket, men satan vad skabbig jag kommer känna mig när jag kommer hem. Inga lösögonfransar, risigt hår och kläder från Ullared. Typ.. Det gäller väl att njuta när man kan antar jag. Sen bar det av till Segal där fördrink stod på schemat. Därefter tog vi oss en krogrunda och hamnade till slut på Kress, igen. Det hela blev ju inte sämre för att vi inte la ut en spänn på hela kvällen heller. Så kan det gå när man bara är någons accessoar.

En liten hedersplats här i bloggen vill jag tilldela en kille/gubbe som jag träffade på stranden när jag i min ensamhet försökte sola i lugn och ro. Detta mina vänner var inget man träffar på varje dag. Detta var en man som helt och hållet missat det där med verklighetsuppfattning, addera sedan social missanpassning och att människan är hypokondriker. För att göra en jäääääävligt lång historia kort så kan jag ge lite exempel på några av hans uttalanden. "Åk aldrig till Las Vegas, vattnet där är förgiftat av droger och man kan dö av det."' "Bada inte i havet i Los Angeles, det är så förgiftat att vattnet kan åka upp i kvinnors vaginor och de kan dö." "Mexikanare (enligt honom apor) försöker förgifta all mat de lagar på restauranger, man kan dö." "Korea borde inte ha ett eget flygbolag eftersom de hela tiden spränger saker i USA, så att någon dör." Sen kommer min favorit: "Knäskador får den drabbade att dö i förtid eftersom man inte kan träna och kroppen förtvinar, det hände min mormor, rest in peace." Börjar ni se en röd tråd?

Jag blir helt seriöst psykiskt trött bara av att tänka på denne man. Fast det var lite hatkärlek eftersom jag aldrig träffat någon som var så förståndshandikappad. Jag kände mig som en forskare som satt och iakttog mitt lilla expriment. Fast jag insåg att min gräns var nådd när han bad om mitt svenska nummer och frågade när han kunde förvänta sig ett samtal från Sverige. Snabbt och lätt kom den alltid fungerande nödlösningen. "Jag kan gärna ringa dig, men risken är att min pojkvän åker till staterna och dräper dig." Efter de längsta 20 minutrarna i mitt liv kunde jag åter lägga mig på rygg och låta solen göra sitt jobb..

Tidigt imorgon bitti åker vi till San Fransisco.

Every relationship is controlled by the person who cares the least

over and out.