Svensk Synd

Livet är inte alltid enkelt, men alltid vackert - som en god vän en gång sade.

Sitter i skrivande stund med mitt andra glas champagne i handen. Tjuvstartar lite med morsan. Vi har förövrigt verkat hitta tillbaka till varandra det senaste. Los Angeles gjorde mig gott. Perspektiv är vackert. Min 15-minutes-of-fame depression är borta och jag sitter åter igen och bara ler för mig själv. Det hade väl på sätt och vis nått sitt antiklimax. Mitt liv har varit fullt av så mycket uppgångar och även framgångar det senaste att en svacka var oundviklig. När den väl kom så var den lärorik. Tror i och för sig att mycket handlar om fysisk trötthet av att ha arbetat röva av sig sedan L.A, mixat med en sjuhelvetes förkylning.

Året 2008 har verkligen varit mitt år. Så otroligt mycket som har hänt och det känns som om jag hittat mig själv - på riktigt. Nytt jobb. Mitt älskade, älskade jobb. Hade det inte varit för ledningen så hade jag inte ens krävt min lön. Lägg på mina kollegor på det. Min bror kallade oss sekt och att vi levde i en dokussåpa. Kärleken till denna lilla skara handplockade idioter är enorm. 

Avslutade ett långt förhållande. Vilket kan beskrivas som att en lam person plötsligt reser sig upp ur rullstolen och bara går. And that says it all. Sedan finns det andra relationer som funnits kvar och som faktiskt blivit bättre. Min Jenny, min älskade Jenny. Dessutom hennes lilla dotter, mitt gudbarn, som har förgyllt min tillvaro och skänkt mig otroligt mycket mer kärlek än vad jag förtjänar.

Resorna. Grekland - mitt absolut favoritland i Europa. Tylösand - "What happens in Tylösand stays in Tylösand". En slogan som betytt mer än vad jag någonsin kunnat förutspå, samtidigt som vissa delar av Tylösand fortfarande uppdateras dagligen. Helt galet kul och definitivt en nyskapad tradition. Los Angeles - en månad i paradiset hos min själsfrände Amanda. Livet kan verkligen vara en dröm om man hittar rätt. Jag kämpar varje dag för att inte sätta mig på ett plan och bara dra.... Framtiden är oviss.

Jag är långt ifrån perfekt. Vissa saker måste jag erkänna att jag gör för säkerställa myten om mig själv. En person som alltid står i centrum har alltid förväntningar på sig. Det är icke att förglömma. Men jag älskar det. Ibland får man dock betala en högt pris av ångest då man rivit murar som var beräknade att stå starka med moralens väktare runtom.

Som en liten sammanfattning så har jag pundat sönder min arma kropp på endorfiner. Levt på ett lyckorus, skapat av glädje, upplevelser och vetskapen om att jag formar mitt eget liv. Vissa perioder har solen gått i moln, men detta året har varit underbart. Ibland har jag legat i sängen på morgonen, rädd att vakna ur min dröm. Men när jag väl gått upp har jag insett att drömmen är min vardag.

Vad är då mitt nyårslöfte?? Att 2009 ska bli ännu bättre.

Jag har dessutom goda förhoppningar. Troligtvis utbildningar på gång, utmaningar är som orgasmer för mig. En del resor inplanerade. Bland annat Los Angeles, igen. Sen blir det New York med morsan. Löneförhöjning och därmed mer kläder.

Fy fan... Men det rullar just nu. Emilia is back in business. När självgodheten nu är på topp vill jag jämna ut balansen med att tacka alla mina nära och kära. Utan er - ingenting.

Att förstå är inte samma sak som att ändra sanningen.

over and out.