Mina dagar
Alla sätt är bra utom de dåliga.
Jag har haft en sådan där dag igen. En dag då allt bara kommit på en och samma gång. Mycket på jobbet, fått tråkiga besked och lämnat tråkiga besked. Ibland funderar jag ganska stark på vad det är som formar en människa. Den ene är starkt, den andre svag. Åtminstone är vi duktiga på att kategorisera oss på det viset. Men vad betyder egentligen dessa begrepp? Det finns de som fullständigt fryser i nödsituationer eller andra som fullständigt bryter ihop... och så har vi de som agerar. De som stänger av alla känslor och beter sig som om de vore några jävla robotar.
Vet faktiskt inte i vilket fack jag borde placeras. Stark eller svag. Vad jag däremot vet är att jag önskar att jag någon gång kunde reagera som vanligt folk. Gråta ett par tårar vid sorgliga besked, få en klump i magen när allt går åt helvete och så vidare. Men istället är jag likgiltig. Försöker verkligen att känna som det förväntas att man ska göra i den uppkomna situationen. Men jag lurar ingen. Jag rycker på axlarna och går vidare. Sympatiserar lite för de övriga inblandade och fortsätter min vardag.
Men sen så kommer allting och då kommer det med besked. Detta är en sådan dag. Hjärtat slår några extra slag per minut och blicken fastnar konstant i diverse väggar etc.. Tårarna uteblir, men det finns något därinne som gör ont. Sen är det tomheten. Det känns så underligt tomt. Men samtidigt finns det en lättnad. Jag kanske inte bryter ihop fullständigt när något sker. Men när min bägare blivit tillräckligt full så kommer en sådan här dag.
Vi har kommit att bli ganska nära vänner "mina dagar" och jag. För vet ni vad det bästa är? Imorgon är en ny dag och då har jag börjat om på noll. Jag har passerat gå utan att hamna i fängelse och samlat ihop till nya erövringar. Så efter en god natts sömn är det bara att bring it on för det kommer att ta lång tid innan en ny "dag" kastas ansiktet på mig.
over and out.
Jag har haft en sådan där dag igen. En dag då allt bara kommit på en och samma gång. Mycket på jobbet, fått tråkiga besked och lämnat tråkiga besked. Ibland funderar jag ganska stark på vad det är som formar en människa. Den ene är starkt, den andre svag. Åtminstone är vi duktiga på att kategorisera oss på det viset. Men vad betyder egentligen dessa begrepp? Det finns de som fullständigt fryser i nödsituationer eller andra som fullständigt bryter ihop... och så har vi de som agerar. De som stänger av alla känslor och beter sig som om de vore några jävla robotar.
Vet faktiskt inte i vilket fack jag borde placeras. Stark eller svag. Vad jag däremot vet är att jag önskar att jag någon gång kunde reagera som vanligt folk. Gråta ett par tårar vid sorgliga besked, få en klump i magen när allt går åt helvete och så vidare. Men istället är jag likgiltig. Försöker verkligen att känna som det förväntas att man ska göra i den uppkomna situationen. Men jag lurar ingen. Jag rycker på axlarna och går vidare. Sympatiserar lite för de övriga inblandade och fortsätter min vardag.
Men sen så kommer allting och då kommer det med besked. Detta är en sådan dag. Hjärtat slår några extra slag per minut och blicken fastnar konstant i diverse väggar etc.. Tårarna uteblir, men det finns något därinne som gör ont. Sen är det tomheten. Det känns så underligt tomt. Men samtidigt finns det en lättnad. Jag kanske inte bryter ihop fullständigt när något sker. Men när min bägare blivit tillräckligt full så kommer en sådan här dag.
Vi har kommit att bli ganska nära vänner "mina dagar" och jag. För vet ni vad det bästa är? Imorgon är en ny dag och då har jag börjat om på noll. Jag har passerat gå utan att hamna i fängelse och samlat ihop till nya erövringar. Så efter en god natts sömn är det bara att bring it on för det kommer att ta lång tid innan en ny "dag" kastas ansiktet på mig.
Frida, det finns inga ord som kan ge tröst nog. Men jag älskar dig och finns här.
Seek her. Seduce her. Tame her. Blame her. Have her. Kill her. Feast on it all.
over and out.
Kommentarer
Trackback
