Those were the days
Det bästa sättet att bli av med en frestelse är ju som sagt att falla för den.
Har varit så in i helvetes duktig sedan jag kom hem från Los Angeles. En riktigt jävla stram kost har gjort att de kilo som bosatt sig i min kropp bara flugit iväg. När det kommer till mitt absolut största fritidsintresse, supning, så har präktofaktorn lyst ganska starkt där också. Drack några glas vin med Jenny. Drack några öl förra helgen och blev förövrigt helt Chicago i skallen, så det blev tidig hemgång. Förutom dessa petitesser så har jag alltså skött mig väl..
Tills ikväll. Det bara brast helt enkelt. Låg i badet och tänkte på livet i allmänhet och alkohol i synnerhet. Har blivit lite smått trackasserad av kollegor och annat löst folk som teasat mitt system. Demonerna väcktes och det gick inte längre att kämpa emot. Flög upp ur badet med inpacking och hela helvetet i. Sket i handduken. Vi har ändå nästan inga grannar. In med hela hövvet i kylen och fick syn på en bag-in-box som det stod Emilia på. Väl i farten slet jag fram pepparkaksburken och lite blåmögelost. Vinet var inte ens mitt, jag stal det. Så nu sitter jag här som en jävla junkie. Tog en pepparkaka, men jag lurade bara mig själv, det var vinet jag ville åt.
Ni skulle sett leendet på mina läppar just nu. Vi är förenade, mitt glas vin, bloggen och mina funderingar. Som på den gamla goda tiden. Det är ganska roligt för så fort jag fått lite i mig så skriver fingrarna av sig själva. Höjdpunkten är när jag går in på bloggen dagen efter och läser texten. Jag kommer på mig själv med att nicka instämmande när jag läser. Som om det vore någon annans text.
Med dessa stunder kommer självklart en lösning på alla världsproblem. Eller aa, inte lösningen, men problemen finns där. Ni vet hur folk alltid säger att det var bättre förr. Jag undrar alltid vad det var som var bättre förr. Hemmet? Pappa bestämmer och slår vem han vill. Maten? Sås och potatis, that's it. Boendet? 12 grader räcker inomhus. Kommunikationerna? Ett handskrivet brev tog 14 dagar att leverera. Sjukvården? Säger bara ett ord, digerdöden.
Nä, jag förstår inte konceptet. Det lär ju handla mer om att folk är bittra för att livet inte gick deras väg. De är gamla sletna, har ett taskigt jobb och en sexvägrande fru. Det var bättre förr. Aha, ni kanske tänker tillbaka till er ungdom. Men då kan jag bjuda på lite av min. 14 år. Precis börjat köra moppe. Bråkade med morsan varje dag. Skolan sög så mycket hästballe att hälften vore nog. Helgerna tillbringades i bästa volvo 740 anda. Vännerna var riktiga fjortisar (självklart är jag inkluderad) och man blev ovänner på så lösa grunder att det hela kändes som ett skämt. För att inte tala om allt sex. Herregud, vi var alla lovemachines. Visste allt som fanns att veta. Åtminstone lät det så. Sedan att man själv var oskuld hörde ju inte till saken. Man var ju praktiskt taget expert oavsett.
Jag måste ändå poängtera att jag inte tillhörde de trasiga själarna som ena dagen var punkare, andra nazist och tredje white-niggah. Jag var bara liten och sketen hela vägen. Rapp i käften och kaxig så till den mildra grad att jag önskar att någon hade golvat mig. Sedan hade vi jakten på cigg. Helvete vad svårt det är att röka när man är 14. Ena dagen umgås man med 20 åringar som köper ut, andra dagen får man tigga av vuxna som går förbi. Eller sno av någons mamma/pappa. För umgängeskretsar bytte man lika ofta som underkläder. Och djävulen ta den som kommer hem efter morsans utsatta tid.
Det var sannerligen en lärorik period. Jag stod stark i mina mest väsentliga värderingar, men resten var bara ren och skär ångest. Annat är det i "vuxenlivet". Vetskapen om att ha ett jobb och vilken dag som helst kunna stampa in till chefen och be denne dra åt helvete ger mig vällust. Den enda som drabbas är jag och det är mitt beslut. Sedan jag slutade gymnasiet och insåg att jag är den enda som kan välja mitt liv har jag blivit en helt annan person. Man kan säga att jag utvecklat en slags kärlek - till mitt liv. Från att samla på tomma ciggarettpaket till att samla på upplevelser och utmaningar känns rätt bra. Bring it fucking on.
Nä, ni era jävla bitterfittor. Det var inte bättre förr. Ta lite jävla ansvar och förändra era egna liv. Jag är så förbannat trött på folk som är fullt friska men beter sig som om de vore handikappade. Det finns tyvärr ingen vid pärleporten, för den enda du måste leva hela livet med är dig själv.
Imorgon är det dags för "Julegotta och snedsteg -08"
Vinet är slut och jag stämplar ut.
There is a darkness, there is a light and there is a choice.
over and out.
Har varit så in i helvetes duktig sedan jag kom hem från Los Angeles. En riktigt jävla stram kost har gjort att de kilo som bosatt sig i min kropp bara flugit iväg. När det kommer till mitt absolut största fritidsintresse, supning, så har präktofaktorn lyst ganska starkt där också. Drack några glas vin med Jenny. Drack några öl förra helgen och blev förövrigt helt Chicago i skallen, så det blev tidig hemgång. Förutom dessa petitesser så har jag alltså skött mig väl..
Tills ikväll. Det bara brast helt enkelt. Låg i badet och tänkte på livet i allmänhet och alkohol i synnerhet. Har blivit lite smått trackasserad av kollegor och annat löst folk som teasat mitt system. Demonerna väcktes och det gick inte längre att kämpa emot. Flög upp ur badet med inpacking och hela helvetet i. Sket i handduken. Vi har ändå nästan inga grannar. In med hela hövvet i kylen och fick syn på en bag-in-box som det stod Emilia på. Väl i farten slet jag fram pepparkaksburken och lite blåmögelost. Vinet var inte ens mitt, jag stal det. Så nu sitter jag här som en jävla junkie. Tog en pepparkaka, men jag lurade bara mig själv, det var vinet jag ville åt.
Ni skulle sett leendet på mina läppar just nu. Vi är förenade, mitt glas vin, bloggen och mina funderingar. Som på den gamla goda tiden. Det är ganska roligt för så fort jag fått lite i mig så skriver fingrarna av sig själva. Höjdpunkten är när jag går in på bloggen dagen efter och läser texten. Jag kommer på mig själv med att nicka instämmande när jag läser. Som om det vore någon annans text.
Med dessa stunder kommer självklart en lösning på alla världsproblem. Eller aa, inte lösningen, men problemen finns där. Ni vet hur folk alltid säger att det var bättre förr. Jag undrar alltid vad det var som var bättre förr. Hemmet? Pappa bestämmer och slår vem han vill. Maten? Sås och potatis, that's it. Boendet? 12 grader räcker inomhus. Kommunikationerna? Ett handskrivet brev tog 14 dagar att leverera. Sjukvården? Säger bara ett ord, digerdöden.
Nä, jag förstår inte konceptet. Det lär ju handla mer om att folk är bittra för att livet inte gick deras väg. De är gamla sletna, har ett taskigt jobb och en sexvägrande fru. Det var bättre förr. Aha, ni kanske tänker tillbaka till er ungdom. Men då kan jag bjuda på lite av min. 14 år. Precis börjat köra moppe. Bråkade med morsan varje dag. Skolan sög så mycket hästballe att hälften vore nog. Helgerna tillbringades i bästa volvo 740 anda. Vännerna var riktiga fjortisar (självklart är jag inkluderad) och man blev ovänner på så lösa grunder att det hela kändes som ett skämt. För att inte tala om allt sex. Herregud, vi var alla lovemachines. Visste allt som fanns att veta. Åtminstone lät det så. Sedan att man själv var oskuld hörde ju inte till saken. Man var ju praktiskt taget expert oavsett.
Jag måste ändå poängtera att jag inte tillhörde de trasiga själarna som ena dagen var punkare, andra nazist och tredje white-niggah. Jag var bara liten och sketen hela vägen. Rapp i käften och kaxig så till den mildra grad att jag önskar att någon hade golvat mig. Sedan hade vi jakten på cigg. Helvete vad svårt det är att röka när man är 14. Ena dagen umgås man med 20 åringar som köper ut, andra dagen får man tigga av vuxna som går förbi. Eller sno av någons mamma/pappa. För umgängeskretsar bytte man lika ofta som underkläder. Och djävulen ta den som kommer hem efter morsans utsatta tid.
Det var sannerligen en lärorik period. Jag stod stark i mina mest väsentliga värderingar, men resten var bara ren och skär ångest. Annat är det i "vuxenlivet". Vetskapen om att ha ett jobb och vilken dag som helst kunna stampa in till chefen och be denne dra åt helvete ger mig vällust. Den enda som drabbas är jag och det är mitt beslut. Sedan jag slutade gymnasiet och insåg att jag är den enda som kan välja mitt liv har jag blivit en helt annan person. Man kan säga att jag utvecklat en slags kärlek - till mitt liv. Från att samla på tomma ciggarettpaket till att samla på upplevelser och utmaningar känns rätt bra. Bring it fucking on.
Nä, ni era jävla bitterfittor. Det var inte bättre förr. Ta lite jävla ansvar och förändra era egna liv. Jag är så förbannat trött på folk som är fullt friska men beter sig som om de vore handikappade. Det finns tyvärr ingen vid pärleporten, för den enda du måste leva hela livet med är dig själv.
Imorgon är det dags för "Julegotta och snedsteg -08"
Vinet är slut och jag stämplar ut.
There is a darkness, there is a light and there is a choice.
over and out.
Kommentarer
Postat av: Mangan
Haha helvete va rätt att du slutat me vattenkosten, det e ren å skär dumhet ;) livsnjuteri det e livets melodi! Idag är det julegotta och det ska bli jävligt sköjj, grymt välanordnat säger ja på förhand så va man först med det, TACKAR!
Postat av: Frida
Hallå din jävla glidare! Jag tänkte bara höra hur du jobbar i veckan? Men jag ringer imorgon istället så får jag svar direkt, jag saknar dig som fan! Var evigheter sedan sist. Ojojoj! Mycket har hänt. Pussar och kyssar! / Din friday!
Trackback
