Den stora lekstugan

Hur kan man ens vilja vara en del av det?

Ända sedan den dagen jag lärt mig skilja på höger och vänster inom politiken har jag bannat de lallarna som valt att inte rösta. Vadå rösta blankt? Alla vill väl vara med och bestämma. Det är ju vad som så fint kallas demokrati. Folkstyre. Men idag fick jag helt enkelt nog. Slötittade lite på nyheterna angående Volvos enorma kris. Göran Johansson intervjuades. En man som förövrigt ser ut som någonting en praktikant på "Madame tussauds" har skapat. Det kan ju inte han ro för, men då kan han väl för fan uttala sig på radio.

Mitt i denna kris som berör tusentals snart arbetslösa människor så börjas det kasta skit. "Såhär skulle det aldrig sett ut vid ett socialdemokratiskt styre". Sedan i andra ändan av ringhörnan står Maud Olofsson och försöker få ut ett budskap till folket. Givetvis får även hon till en välplacerad höger på sossarna. Hur i helvete kan det komma sig att politik handlar så lite om politik och så mycket om att smutskasta motståndaren? Det kanske inte vore en så dum idé att låta Linda Rosing leka makthavare. Hon har mer förtroende i mina ögon än övriga spån.

Det som känns mest trasigt i sammanhanget är att samtliga parti som är med i lekstugan som i folkmun kallas riksdag är av samma skit. Det finns inget svart eller vitt. Alltsammans är en taskig gråsmörja som bevisar att höger och vänster är ett minne blott. Såvida du inte väljer att bli extremist. Det spelar som sagt ingen roll vilka av partierna som får sitta i regeringen och låtsas bestämma. Varför? För att svenskar är ett fegt folk. Ryggradslösa. Civilkuraget lyser med sin frånvaro. Vi är nationen som aldrig någonsin har en åsikt. Vi tog inte ställning för 60 år sedan och vi tänker inte göra det nu heller. Den som luras att tro att våra politiker har någon makt kan ju känna sig jävligt blåst.

Vi kan vara glada åt vår sjukvård och den allmänna välfärden. Men vi kommer alltid vara en nation full med ja-sägare. Och vet ni vad? Jag vägrar vara en del av det. Jag kastar min röstsedel åt helvete. Eller så röstar jag på det partiet som har roligast namn. Eller drar lott. Kanske startar ett eget lagom till valet. Men att rösta på något av de i vår riksdag ser jag bara som självspäkning. Lura mig själv att tro att jag gör någon skillnad.

Monarki. Vad är det ens för dumt? En kungafamilj som bara glider runt. Det är jätte fint att Drottningen är så engagerad i de som har det sämre. Men det är ingen svår roll att spela när man lever på sitt folks skattepengar. Kliv av piedestalen och sluta hyckla. Skippa en av dina många facelifts så kan 8000 afrikaner bli mätta i en månad. Nä, tacka vet jag presidenter. Det hade varit mycket mer spännande om vi hade en president som vaknade på fel sida och sa "nä, om vi inte ska ta och tysta de jävla norrmännen en gång för alla".  Det mina vänner. Det är vad jag kallar makt.

Sen finns det en och annan gubbe som har lite stake, men dessa personer brukar också ta en hel del skit för att de inte rättar sig i ledet. Om den svenska avundsjukan skulle vara ett problem så kan ni ju ta en funderare på den svenska fegheten.

Om folket leder, kommer ledarna att följa

over and out.

Kommentarer
Postat av: Yvonne Sjöbol

Emmalotta, du har många bra åsikter. En av mina största tankar som för mig framåt är att varje dag är en ny dag.



Du har alltid möjlighet att börja om från ruta noll. Det är det som skiljer framgångsrika människor från dom som aldrig når några mål.



Att slänga sig ut, att våga. Du kan börja banta mitt i en schipspåse, det är bara att bestämma sig.



Jag har bestämt mig. Var jag hamnar vet jag inte EXAKT, men jag har mål och visioner.



CARPE DIEM, MOM

2008-12-04 @ 14:09:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0