...en tidsfråga
Slöläser lite på Aftonbladet och finner en artikel om att en flygvärdinna ramlat ur ett flygplan i Göteborg. Det tog mig ca en millisekund att förstå att det är allas vårt Ryanair vi pratar om. Som tidigare Londonbo kan jag med skam erkänna att jag suttit på de där planen ett antal gånger. Det är inte något man stoltserar med, allra minst något man ska nämna på en arbetsintervju eller i ett polisförhör. För vad säger det om en som person? Jo, att man är en självdestruktiv snål jävel med lättare dödslängtan.
Hela konceptet andas tysk lågprisbutik á la Lidl (eller Netto om man så önskar). Nu är det ju inte endast komforten och designen som får mig att vilja spy, utan även personalens kompetens. Jag vågar påstå att de som inte fick jobbet som städerska i den kommunala skolan blev flygvärdinna på Ryanair. Stort plus om du ser ut som en avdankad strippa.
Aldrig förr har dålig service nått så höga höjder!
Men om man gillar att få whiplash när planet träffar marken och inte har mycket att förlora så kör i vind. Nu är det givetvis inte så att jag tycker att någon förtjänar att ramla ur ett plan, eller jo jag har några potentiella kandidater, men det var bara en tidsfråga innan någon kom till skada.
Att SAS håller på att gå i konken är ett bevis på mänskligt förfall och acceptansen över att allt är okej om det är billigt.
over and out.
Tillsammans är vi starka!
Inget kreditkort behövs!
*Du som ej fyllt 18 år vänligen ta med falskleg.
Syndens återkomst.
Då var det dags för den här gamla bloggen att se lite dagsljus igen. Gick av händelse igenom lite webbhistorik och mitt bland porrsajterna hittade jag länken hit. Mycket har hänt sedan sist och jag vet liksom inte vart man börjar. Facebook har ju mer eller mindre ersatt folks dagböcker, bloggar och självbiografier. Jag är väl inget undantag i den bitterljuva utvecklingen.
Ibland får man dock en tankeställare gällande vilken bild man målar upp av sig själv. Medan mina jämnårigas uppdateringar innehåller barn, familjeliv och kärlek till livet så har jag få uppdateringar som inte innehåller snusk eller vin. Måste framstå som en promiskuös alkoholist. Men min mamma har sagt att man alltid ska vara ärlig, så jag antar att det är helt okej att säga som det är.
Hur som haver så planerar jag att behålla mitt jobb så det är med största möjliga censur som den här verksamheten ska rulla.
over and out.
En liten reflektion...
Vidare undrar jag om vi inte borde överväga att göra oss av med Island för gott. Ekonomin i landet är åt helvete och deras vulkaner har stått oss hederliga människor dyrt. Slutsats; Island kostar för mycket.
Grattis till min Raffe som fått en ny tjänst på jobbet. Jag är ett steg närmare att gifta mig rikt.
over and out.
Förlåt.
Jag minns tydligt min favoritkanin Teddy. Han var grå och mjuk som satan. En gång klädde mamma honom i en rosa rosett och vi tog med honom till min gammelfarmors ålderdomshem. Alla tyckte att Teddy var söt förutom gammelfarmor. Hon försökte kväva den. Stackaren. Fast någonstans i sitt senila sinne hade hon nog rätt. För det slutade med att min kusin klippte hål i kaninburen så att Teddy rymde. Han blev förmodligen uppäten av något djur i högre rang. Oh memories.
Men det var inte det jag ville prata om. Jag ville mest säga att jag hunnit vara hemma i Sverige en sväng och umgåtts med mina vänner och familj. Var ute och slirade med de gamla arbetskollegorna och stötte på två föredettingar - intressant.
Det flyter på med jobbet här i England. Trots att man inte får orgasm genom att komma innanför företagets portar så känns det hyfsat OK. Kollegorna är bra som fan och våra afterworks är prio ett.
Nu har det dock inte varit afterwork på ett tag och kommer inte heller bli. Förra helgen var Amanda och hennes mamma på besök och denna helgen kommmer min morbror och hans fru. Det blir intensivkurs i alkoholdrickande med andra ord. English style.
Som den sanna patrioten jag är (ingen nämner att jag flytt landet, tack) så hatar jag VM eftersom Sverige inte spelar och jag värdesätter midsommar så högt att den inte kan firas annat än i mitt fädernesland.
Det var allt förutom att vi köpt nytt surroundsystem också. Bra. Och vi har varit på Zoo. Det var också bra.
over and out.
Aj som faaaaan!!!
Ingen regel utan undantag förvisso, men nu pratar vi inte mer om det. Hur som helst så var deras poäng att jag antagligen hade varit smartare utan smink och inte bara ett "prettyface". Jag förklarade lugnt och pedagogiskt för de att det är deras förlust om de bara kan se till det yttre. Felet ligger hos de själva. Vi kom ingenvart i diskussionen som ni kanske kan räkna ut.
Igår blev det lunch och en god bok (varför säger man god bok?) i parken. Efter ca 2,5 timma kände jag att jag borde gå hem för att undvika att bränna mig. Det var ett STORT misstag. Jag borde inte ens lagt mig i solen utan skydd. Mina axlar har hållt mig vaken större delen av natten och jag känner mig mycket skamsen idag. Men jag är inte sämre än att jag lär mig av mina misstag. För jag tog på mig en långärmad skjorta, trots att det är över 25 grader och gick till äffaren och köpte en solskyddsfaktor. Bra Emilia!
Nu sitter jag bara och väntar på att det ska bli skugga på min enorma balkong så att jag kan gå ut och lägga mig på en filt, dricka ett glas rosé och läsa min bok.
Puss på er!
over and out.
Befodran i sikte.
Imorgon åker Raffe till Tyskland för att kolla på hockey VM och hade jag fortfarande varit homemaker så skulle jag varit med. Men jag gråter inte över spilld mjölk för imorgon blir det afterwork. Önska mig lycka till, tack!
Nästa fredag kommer vi till Sverige igen och det ska bli riktigt gött. Det var skönt att komma hem till England efter förra resan, men man börjar sakna allt och alla ganska omgående efter hemresan.
Snacka om att man får perspektiv genom att bo utomlands utan tryggheten som kallas socialt umgänge. Vänner och familj är förmodligen det viktigaste som finns i livet. Det är en skrikande tystnad att vara utan, men den eviga klyschan "det som inte dödar det härdar" kommer väl till pass.
Så där ja. Nu ska lifestylecoachen Emilia kolla vidare på Sverige-Schweiz och dricka upp vinet som står och ser ensamt ut.
over and out.
Afterworken från helvetet.
Vidare till puben och en massa drickande. Kände mig bra i form och inte speciellt påverkad. Full alltså. Efter några timmar bestämde vi oss för att gå att äta. Mat är en mycket viktig del i mitt drickande. För har man tom mage så blir resultatet en dålig fylla. Vi skulle först gå till en bar, men då hade en annan svensk kille inte med sig sitt leg eftersom det inte fungerar i England. Bullshit tänkte jag eftersom jag precis visat upp mitt och det fungerade fint.
Så vi försökte på en annan pub och jag gick till baren och skulle beställa mat. Då bad servitrisen mig att visa leg. Vilket jag lydigt gjorde. Svaret blev att hon inte accepterade mitt svenska körkort. Jag tittade på henne och frågade om hon skojade. Nej det gjorde hon inte. "-Men du kan ju tydligt se att det står 1988!" Nej tyvärr.
Jag blev så jävla irriterad över detta jävla skitlandet. England är med i EU och då ska de fan acceptera mitt EU märkta körkort. Men icke. Till saken hör att jag sa att jag kan skita i vinet och bara beställa mat. Men den gubben gick inte. Trött och irriterad kände jag ett stort behov av att få lite föda i min stackars mage.
Spydde galla till mina arbetskollegor som inte alls uppskattade att jag klagade på landet som helhet. De tycker att man ska vara tacksam för att man får bo här. Jag är fan inte tacksam. Jag har rätt att bo här! Dessutom betalar jag skatt till de engelsmän som är arbetslösa och jag har inte utnyttjat systemet ett jävla dugg.
Hur slutade då historien? Jag blev alldeles för full och åkte hem. Min kropp ville liksom inte lyda trots att huvudet var med i matchen hyffsat väl. Vilken jävla skitfylla! Fan vad trist.
Kom hem till min underbara pojkvän som hade lagat middag och köpt blommor till mig. Hans belöning var att ta hand om resterna av en misslyckad afterwork. Men han är lika glad för det. Sådan är han. Min Raffe.
Nu sitter jag här med ångest över gårdagen. Funderar på att sjukskriva mig på måndag. Eller hela veckan. Kanske säger upp mig rentav.
over and out.
Kompis det går bra nu.
Fan, jag dominerar mer än vad jag hade trott att jag skulle göra på jobbet. Det kan givetvis vända, men just nu njuter jag. Fick en skön kommentar från min teamleader idag;
"-Emilia, kan inte du ge de andra lite träning i hur du jobbar?"
"-Men de har ju varit här längre än mig."
"-Jo, men de presterar inte lika bra."
Idag har jag överträffat mig själv med min löksås till middag och jag looovar (eller ska i alla fall försöka) att leverera en mer detaljerad bloggning i helgen.
Saknar er!
over and out.
Tele Marketing Consultant.
Baksidan? Jag måste gå upp 05.30 varje morgon och det suger jävligt hårt!
Har egentligen inget mer att komma med. Är alldeles för trött.
over and out.
Nyanställd!
Hemmafru. Tyvärr har min titel som hemmafru lämnat mig. Numera är jag en hårt arbetande affärskvinna med titeln Telemarketer. Kommer jobba för ett stort IT företag.
Ord kan inte beskriva hur nöjd jag är med mig själv. Efter ca 7 tester och en jävligt intensiv arbetsintervju kammade jag hem titeln. Med ord som Brilliant, Impressive och Outstanding så är jag mycket väl värd den champagnen jag nu har i min hand.
Eftersom jag var tvungen att fira mig själv smög jag iväg till vårt shoppingcenter och införskaffade ett par byxor, kjol och skor. Så när jag kom hem smög jag in på toaletten, bytte om och håvade fram champagne flaskan. Sedan gick jag ner till Raffe och sa att vi måste fira. Där stod han som en jävla fågelholk och fattade ingenting.
När jag väl berättat situationen så blev det kramkalas (den barnvänliga varianten).
Lite gott känns det också eftersom det fanns mycket bittra människor som ifrågasatte hur i helvete man kunde flytta utomlands utan jobb. Finanskris eller inte. Success säljer.
over and out.
I rätt riktning.
Nu är man tillbaka efter helgen som innehöll en miniresa till Stoke on Trent. Var på bröllop och det var egentligen inte så mycket att hänga i granen. Raffe hade rätt gällande att det inte var svårt att vara snyggast på festen. Engelsmän är för jävla dåliga på att klä sig och vårda sitt yttre. På väg upp till Stoke on Trent som ligger norrut tyckte Raffe att det var passande att "stanna till" vid Harrods och köpa presenten. Han uppskattade att det skulle ta 30 min, men det slutade med 3 timmar. Vilket ledde till att vi fick stressa som fan när vi gjorde oss i ordning = ingen lycklig Emilia.
Hur som helst så vaknade vi upp på söndagen och hade givetvis missat hotellfrukosten. Så vi fick ta det på vägen. Hittade även ett riktigt schysst slott där jag avnjöt ett glas vin. Var även i Shakespeares hemstad och kollade på huset där han föddes. Anrikt.
Idag har jag varit i Reading på en intervju inför en intervju. Det låter krångligt och det är det också. Fick göra ett test på nätet innan med massa jobbrelaterade frågor och lite matematik. Det visade sig att jag fick det bästa resultatet som en utlänning fått. Först fattade jag inte vad rekryteraren menade med utlänning, sen kom jag på att svenskar faktiskt är utlänningar när de bor i England. Men det slutade inte där utan jag fick göra ytterligare 5 test som också gick bra. Så nu sitter jag bara och väntar på att rekryteraren ska ge mig tiden för den riktiga och sista intervjun. Får väl se vad som händer, men det var en liten kick i röven att uppfylla deras krav med god marginal.
over and out.
Förhållande.
Jag ska berätta lite om mitt förhållande. Vi har det ganska bra ihop, det är ett givande och tagande och ibland blir det ganska ensamt. Klart att det tär på mig att vara i ett främmande land. Men man gör det man måste. Man håller humöret uppe och ibland när man längtar hem så mycket att man måste sätta sig ner så känns det tungt. Man kan också ta ett glas vin och bara njuta av att man är en modig människa, eller dum - än är inte sista ordet sagt.
Jag gav upp allt för det här, sa upp mig från ett, för min ålder, lysande jobb och jag lämnade nära och kära hemma. Men trots allt så har vi det bra - min arbetslöshet och jag.
Ja, det är förhållandet med arbetslösheten som jag svamlar om. Tyvärr så känns det som det börjar ta slut. Glöden är liksom borta och det finns andra där ute på marknaden som har visat intresse den senaste tiden. Arbetsgivare heter dem.
För att vara riktigt ärlig har det gått upp och ner med jobbsökandet. Vissa veckor har responsen varit ohyggligt stor och andra veckor har man inte hört ett skit trots att man legat på som fan. Sådana veckor tär på självgodheten måste jag säga. Det är då jag vårdar mitt förhållande med arbetslösheten. Vi lagar mat, tränar och dricker vin. Ibland får Raffe också vara med.
På tisdag ska jag på möte med en ny rekryterare och förhoppningsvis leder det till en ny arbetsintervju. Blir det inte det jobbet så blir det ett annat.
And...always look on the bright side of life...
Always look on the light side of life...
over and out.
Varför?
Polaren och hans tjej ville inte ge sig, så det slutade med att vi mötte upp dem för ett glas vin. Det blev 3 flaskor och nu sitter man här och tycker synd om sig själv. I Sverige kunde man kanske sagt att det var självförvållat. Så funkar det inte här. Här har man inget val.
over and out.
Tills döden skiljer oss åt.
Hur som helst så är det 3 timmars bilväg ifrån oss och vi måste bo på hotel. (Yeah!) Det enda, största och kanske mest återkommande problemet är att jag inte har någonting alls att ha på mig. Så om en liten stund ska jag bege mig till vårt köpcenter och göra allt i min makt för att hitta en passande klänning. Om jag inte minns fel så är det väl bara vitt, svart, rött och jeans som går fetbort? Skitsamma egentligen. Raffe har lugnat ner mig med att det förmodligen bara kommer att vara feta kvinnor med taskig klädsmak. Hoppas verkligen det.
Önska mig lycka till.
over and out.
